Fru talman! Jag vet inte vad jag skall svara. Jag
får överlämna ett personligt exemplar av motionen
om skattepolitik med skattesänkningar för lågin-
komsttagare, den röda skatteväxlingen även för mind-
re företag. Men vi vill belasta större företag med
högre skatter - europeisk nivå på bolagsskatten. Den
gröna skatteväxlingen som styr över i jobb är hållbar,
och sänkta skatter för låginkomsttagare skapar ökad
efterfrågan och fler jobb.
Nej, vi hade inte överbud. Det var det som var
skillnaden. Vi hade en mer kraftfull arbetsmarknads-
politik som jag i dag inte kan försvara. Det kostade
5 ½ miljarder kronor mer. Jag räknade inte med dy-
namiska effekter. Hur hade jag råd med det? Jag fick
ha en högre skattekvot. Det tycker vi är solidariskt.
Vi räknade med noll dynamiska effekter av vår inno-
vationspolitik, näringslivspolitik, regionalpolitik osv.,
som vi anser vara djupt jobbskapande.
Vi visste inte exakt hur det skulle gå. Därför lade
vi krona för krona mer i vår budget när vi ville hävda
de handikappades intressen och när vi ville höja ut-
bildningsbidragen.
Jag anklagar er och övriga partier i SAF-alliansen
för att ni faktiskt sänker anslagen till arbetsmark-
nadspolitiken med mellan 4 och 14 miljarder kronor,
samtidigt som ni hymlar om att ni vill ha bättre kva-
litet, bättre insatser, mera handlingsplaner med färre
personal med mindre pengar. Det ger ju sämre åtgär-
der. Detta är falskspel. På det sättet uppmanar man
åtminstone till en sak: politikerförakt.