Herr talman! Jag kan hålla med Jan Jennehag om
att om ett ensidigt svenskt minförbud efter noggrann
utredning skall genomföras är den tidpunkt som rege-
ringen har valt ovanligt välvald.
Däremot är kärnfrågan den som Jan Jennehag
ställer men omvänt. Frågan är inte om detta hindrar
oss från att ytterligare trycka på i de internationella
förhandlingarna om ett internationellt minförbud, utan
frågan är om det ökar våra möjligheter - det har re-
geringen inte lyckats bevisa - och i så fall i vilken
utsträckning.
När det gäller frågan om pliktsystemets utnyttjan-
de konstaterar jag att vi från delvis olika utgångspunk-
ter har liknande inställning. För mig är det däremot
väldigt svårt, för att inte säga omöjligt, att acceptera
det förslag som nu ligger på riksdagens bord och som
innebär en försöksverksamhet där 750 man skall ut-
bildas till något som kommunerna inte har bett om
utan som har pressats fram genom en process där man
verkligen har fått värka fram befattningar. Dessutom
får de betalt för att genomföra förslaget. Det finns
ingen krigsorganisation, det finns inget definierat
behov och något sådant eventuellt behov har inte
vägts mot andra behov. Det är anledningen till att vi
är motståndare till den här korttidsutbildningen av
civila beredskapsstyrkor.
Däremot är vi definitivt anhängare av längre ut-
bildning när det gäller en del kvalificerade uppgifter i
det civila försvaret - t.ex. befolkningsskydd och
räddningstjänst. Även det civila försvaret behöver ung
och kvalificerad personal som också enligt vår upp-
fattning kan tillgodoses endast genom pliktrekryte-
ring.