Fru talman! Jag vill börja med att ta upp en sak
som Erling Wälivaara sade för en stund sedan. Nu är
han väl inte kvar, så jag kan inte vända mig till ho-
nom direkt. Han sade att vi som vill ta bort formule-
ringen där man hänvisar till den etik som förvaltas av
den kristna traditionen i läroplanen vill förneka vår
historia.
Jag som tillhör dem som har verkat för att stärka
historieämnet i skolorna blev ganska upprörd över att
få den anklagelsen mot mig. Vi ska absolut inte dölja
eller förneka vår historia.
Jag hörde för ett tag sedan att ett antal nordister,
som var intresserade av isländska sagor och den nor-
diska kulturella traditionen, hade öppnat en konferens
på Internet. Men de var tvungna att stänga av den
därför att det var så oerhört många unga nazister som
gav sig in på konferensen och gjorde inlägg där de
hävdade att asatron var den sanna nordiska religionen
och det nordiska kulturarvet.
Det skulle vara intressant att höra vilka argument
ni som företräder den här formuleringen i läroplanen
använder den dag unga nazister dyker upp och säger
att asatron har en mycket längre historisk tradition här
i Sverige jämfört med kristendomen och att det är den
sanna etiken som vi ska införa i läroplanen.
Jag skulle vilja höra vilka argument ni tänker an-
vända, även om det är ett ganska drastiskt exempel.
Eller vad säger ni till de islamiska mullor i Iran som
hävdar att det faktum att islam ska vara överordnad
demokratin är ett gammalt kulturarv? Vilka argument
använder ni?
Utskottet säger helt riktigt att det inte finns någon
motsättning mellan att vara öppen för att se möjlig-
heterna i ett mångkulturellt samhälle och att värna om
och få en fast förankring i det egna kulturarvet. Det är
en mycket bra och klok formulering.
Men det finns definitivt en motsättning mellan att
se möjligheterna i det mångkulturella samhället och
att peka ut en religion som bättre än de andra. Det är
det man i praktiken gör.
När den här passusen infördes någon gång under
den borgerliga regeringsperioden var det, om jag
minns rätt, många socialdemokrater som delade vår
upprördhet över detta. Det förvånar mig ganska
mycket att vi är ensamma om reservation nr 9, som
jag yrkar bifall till.
Jag har mycket stor respekt för kristna. Min mor
var för övrigt katolik. Vi har också partimedlemmar
som är kristna, och den som skrev vårt första parti-
program, Carl Lindhagen, pekade på starka likheter
mellan socialismen och kristendomen. Han varnade
också för maktmissbruk både inom socialismen och
kristendomen.
Det är just en sådan negativ företeelse i den krist-
na traditionen som Tasso Stafilidis och Charlotta L
Bjälkebrings motion handlar om, nämligen synen på
homosexualitet. Det kan inte förnekas att det tillhör
den kristna traditionen att fördöma homosexualitet
och hylla kärleken inom äktenskapet som den enda
rimliga.
Jag har inte tid att närmare utveckla den mycket
intressanta motion som Tasso Stafilidis och Charlotta
L Bjälkebring har skrivit, men efter ett visst grubbleri
har jag kommit fram till att jag vill stödja deras mo-
tion.
Jag yrkar inte bara bifall till reservation nr 9, utan
också till den motion som Tasso Stafilidis och Char-
lotta L Bjälkebring nyss yrkade bifall till.