Fru talman! Det är intressant att lyssna på Gunnar
Goude. Jag ska först ta upp den första punkten som
rörde att vi nog är på det klara med att det finns en
grupp elever som inte har fått det stöd som de behö-
ver. Det är ju ett väldigt stort problem som jag tror att
vi kan vara överens om. Gunnar Goude säger att det
är ett resultat av nedskärningar. Ja, nedskärningar har
varit ett stort bekymmer, och de har drabbat många
elever som behöver särskilt stöd.
Däremot skulle jag vilja att man i den här diskus-
sionen, om man ska vara saklig, också ska erkänna att
det handlar om att vi har betyg och ett system i dag
som synliggör problem som säkert har funnits tidiga-
re. Problemet med läs- och skrivsvårigheter är ju inte
nytt, men det syns väldigt mycket mer i dag. Därtill
kommer ju att vi har höjt ribban när det gäller vad
som ska uppnås.
Det finns också ett problem med att bara hitta lös-
ningen i mer resurser, därför att många undersök-
ningar har ju svårigheter att bevisa sambandet mellan
resurser och resultat. Och det tycker jag att man ska
fundera över. Då kommer man nämligen över till
detta att man måste lära sig mer om inlärningsprofiler
och hur individer på olika sätt kan ta till sig kunskap.
Där tror jag att det finns väldigt mycket att göra.
Vi nådde nästan jumboplatsen i matematikundersök-
ningen och det var långt innan besparingarna kom
och när resurserna var ganska stora, så vi har haft de
här problemen tidigare.
Jag vill betona att det också handlar om pedago-
giska utmaningar. Det är alltså inte bara fråga om
resurser, för då tror jag inte att man löser problemen.
Sedan skulle jag vilja rätta till i följande avseende.
Det gäller påståendet att betygssystemet liksom bara
har blivit till och att det är skönt att man äntligen
allvarligt tittar på detta. Ja, det är alldeles nödvändigt
att titta närmare på gymnasieskolans betygsbekym-
mer. Det har vi diskuterat tidigare i debatten. Men det
är inte så att de nuvarande betygen tillkommit av en
slump, utan det var först 20 års utredande i otaliga
utredningar av varierande kvalitet. Riksdagen har
ändå ägnat 10-20 år åt att fram- och baklänges analy-
sera detta med betyg. Det är alltså inte så att detta är
obruten mark.