Fru talman! Jag vill börja med att ställa tre frågor.
Den första är: När lär vi oss? Den andra är: Hur lär vi
oss? Och den tredje är: Vad är det som är viktigast att
vi lär oss? Det är några spännande frågor för dagens
men framför allt för morgondagens skola, som vi
socialdemokrater vill vara med om att föra en aktiv
debatt om.
Jag tycker att debatten om den gamla skolan och
dess beprövade men också föråldrade och förkastade
metoder hör till skolans bakgård och skräphög. Jag
vill fråga: Varför envisas ni i den borgerliga opposi-
tionen med att ständigt hämta in detta mossbelupna
skräp? Det blir inte bättre eller nyare av att ni försö-
ker gömma det i ständigt nya motioner och reserva-
tioner. Det har ni återigen gjort i dagens betänkande.
Ni vill ha fler betygssteg, och ni vill ha betyg tidi-
gare. Det är gammal skåpmat som leder till mer
stress, till utslagning och som flyttar blicken från ett
lärande för livet till att hastigt och tillfälligt tanka
kunskap, styckevis och delat, som sedan bränns av
och glöms bort för att man ska kunna lära in ny sådan
kunskap igen.
Moderaterna och Folkpartiet vill återvända till en
skola som sorterar och delar upp eleverna i ett A- och
ett B-lag och som utestänger ungdomar från vidare
studier.
Folkpartiet kallar skolans elever och medarbetare
för skolans amatörer, som enligt Folkpartiet inte ska
ha något verkligt inflytande på skolan.
Att ni sedan befinner er i gårdagen genom att fö-
reslå sådant som redan genomförts eller genomförs,
eller sådant som kommunen och den enskilda skolan
har friheten och ansvaret att besluta om, gör ju inte
debatten roligare.
Förslag om att göra en översyn av gymnasiesko-
lan och dess program, som förs fram i moderaternas
reservation, och som nu också framförs som krav av
Folkpartiet i den offentliga debatten, får ett löjets
skimmer när detta redan presenterades som ett förslag
i regeringens utvecklingsplan för ett år sedan.
Ett annat exempel är kristdemokraternas reserva-
tion. De skriver bl.a. om värdegrunden i skolan och
att det för detta arbete bör finnas en plan och att ut-
värdering bör ske. Om detta är vi ju helt överens. Det
fanns också med i utvecklingsplanen. Där skriver
regeringen bl.a. att utvärdering av arbetet med värde-
grundsfrågorna bör finnas med i den årliga kvalitets-
redovisningen.
Ett ytterligare exempel är när Kristdemokraterna,
Moderaterna och Folkpartiet yrkar på att våldsbrott
som begås i skolan polisanmäls. Detta är ju självklart
och finns redan med i den allmänna lagstiftningen. Vi
behöver inte ha några särregler just för skolan.
Det finns gott om ytterligare exempel. Men jag
väljer att för stunden lämna exemplen och i stället
titta framåt.
Vad vi behöver är en skoldebatt som lyfter blick-
en från backspegeln och tittar bortom motorhuven,
vågar titta framåt vägen, vågar och har viljan att bidra
till att forma framtidens skola och den framtid som
våra barn och ungdomar möter efter sin skoltid.
Fru talman! Återigen: När lär vi oss? Jo, när vi
vill lära oss. För att vilja lära måste du känna att du
lyckas. Du måste dessutom uppleva att det är någon
nytta och mening med lärandet, och du måste tycka
att det är roligt.
När jag möter barn och ungdomar som lär sig
möter jag en skola och elever som arbetar och stude-
rar på ett nytt sätt och inte på det gamla sättet. De är
nu rätt många, och de blir alltfler. Det bara sprudlar
av de goda exemplen. Lärare, skolpersonal och elever
som lär in på ett nytt sätt ökar faktiskt från dag till
dag. Det är detta som vi nu ska lyfta fram för att på-
skynda så att vi kan lägga den gamla skolan bakom
oss.
Frågan när jag lär mig och hur jag lär mig kan
bl.a. få utgå från några minnesbilder, även om vi hört
dem förut.
Vi utgick från var och ens intressen. Då blev det
roligt. Vi fick själva söka kunskapen. Då stimulerades
upptäckarglädjen och egna hinder övervanns. Jag
lärde av nyfikenhet och inte på någon annans order.
Jag vågade fortsätta att ställa frågor, och nu har jag
lärt mig att för mig själv ställa de väsentliga frågorna
som gör att jag nu vet hur man lär sig. Ingen kommer
nu att kunna hindra mig från att lära mig det jag vill
eller behöver veta.
Fru talman! Dessa upplevda exempel från livet
och skolan säger oss att det inte finns några genvägar
till bestående kunskap och till det goda livet. Det
måste starta med glädje, att det är roligt, och det
måste få utgå från var och ens intressen. Det är ge-
nom att jag själv söker och prövar som jag lär.
Alla kan lära sig engelska, matte och svenska,
men vi måste inse att alla inte lär på samma sätt. Men
alla kan lära sig kärnämnena engelska, svenska och
matte. För några är det naturligt och lätt att utgå från
boken och teorin. Andra lär sig när de praktiskt utgår
från en verklighet, exempelvis i ett praktiskt arbete.
De som är i svårigheter lär sig inte lättast genom
att bara uppmärksamma svårigheterna och utgå från
dessa. Oftast kan svårigheter övervinnas om skolan
uppmärksammar min begåvning och mina intressen
och jag i stället får ägna mig åt just dessa. Utav bara
farten kan jag då övervinna mina svårigheter och lära
mig läsa, skriva och räkna.
Slutligen, fru talman: Vad är det vi behöver lära
oss? Jag brukar ibland ställa frågan till företagsledare
eller personalansvariga: Vad tycker du är det vikti-
gaste att ungdomarna har med sig i ryggsäcken när du
ska anställa dem i ett jobb? Svaret blir: De ska vara
goda människor.
Så är det. Det viktigaste vi har att lära oss i skolan
är de grundläggande och gemensamma värden som
står bl.a. i läroplanen. För att vi ska kunna värna
demokratin och solidariteten i vårt samhälle måste vi
som den viktigaste och främsta uppgiften i skolan ge
våra barn och ungdomar förutsättningar att få ut-
vecklas till medborgare som har en positiv inställning
till sig själva, till sina medmänniskor och till livet och
som har självförtroende och initiativförmåga.
Av dessa kommer det som biprodukt att bli ung-
domar och vuxna som lär sig allt det som måste kun-
nas för att de ska bli goda tekniker, sjukvårdare, upp-
finnare, byggnadsarbetare, humanister och en gene-
ration som bär fram det goda livet.
När vi så ska diskutera hur det går fastnar vi oftast
i att värdera undersökningar som mäter procentför-
ändringar av ämnesbetygen. Vi diskuterar styckevis
och delat i stället för att se till sammanhang och hel-
het.
När vi sedan ska titta framåt och försöka ge bättre
möjligheter för skolan att nå målen, ja då kommer
oppositionen dragandes med mer betyg och detalj-
styrning som recept. Det duger inte. Det är både
gammalt och unket.
Vi vill i stället öka friheten, inflytandet och de-
mokratin i skolan och genom politiska beslut stödja
arbetet i våra skolor att nå målen.
För detta har vi, som jag ser det, fyra verktyg.
1. Mer pengar till skolan för fler lärare och fler
vuxna i skolan.
2. Tydligare och vassare beskrivning av våra mål.
3. Mer stöd till medarbetarna i skolan att få lära
nytt, och ständigt få lära nytt.
4. Stöd till inflytande, samarbete och lagarbete i
skolan.
Vi socialdemokrater ser tiden an med tillförsikt.
Vi är övertygade om att de stöd och de åtgärder som
nu riktas till skolan - det som vi nu lägger fast under
dessa år - kommer att bli den hävstång och den sko-
lutveckling som är nödvändig för framtiden för att få
en skola som bättre når målen.
Oppositionens förslag innebär att ni backar in i
framtiden med gårdagens lösningar. Om de genom-
fördes skulle de bidra till och konservera en skola
med korvstoppning, stress och konkurrens. En an-
passning till skolan skulle uppstå, men ej till livet.
Snabbt försvinnande kunskaper, knäckta självförtro-
enden och utslagning skulle i stället öka. Det är ingen
skola för alla. Det är en skola som sorterar. Det är
varken solidaritet, omsorg eller hushållning med
begåvningar och mänskliga resurser.
Fru talman! Med detta ber jag att få yrka bifall till
hemställan i betänkande 15, Vissa skolfrågor, och
avslag på samtliga reservationer och samtliga 216
motioner.