Fru talman! Till att börja med handlar det inte om
att sortera 15-åringar, eftersom vi har en allmän
grundskola. Nu pratar vi om gymnasieskolan. Det
handlar inte om sortering, utan det handlar faktiskt
om respekt för de enskilda eleverna, och det är nå-
gonting helt annat.
Det är bra att Nils-Erik Söderqvist tar upp frågan
om betygen. Den översyn som vi moderater har be-
gärt är i mångt och mycket samma översyn som
skolministern i dag begär, nämligen att man ska titta
på förhållandet mellan betygen och kursernas längd
m.m.
Ni försöker pådyvla oss den fåniga inställningen
att betyg skulle vara det viktigaste i världen. Det är
rätt osakligt. Jag tycker att betyg egentligen är tämli-
gen oviktiga i en mening. Uppföljning och utvärde-
ring är viktigt, men det är inte instrumentet. Däremot
är utvärdering väldigt centralt, och då ska betygssys-
temen fungera. Därför är det angeläget med denna
översyn.
I det första inlägget sade Nils-Erik Söderqvist att
han tyckte att det var löjligt av moderaterna att reser-
vera sig för någonting - t.ex. översyn av gymnasie-
skolan - som fanns med redan i regeringens utveck-
lingsplan. För det första tyckte vi det innan utveck-
lingsplanen presenterades. För det andra lovar ni och
lovar, men ni kan inte hålla det. Vi måste driva det i
utskottet i alla fall.
Regeringen har lovat att det skulle komma ett för-
slag till gymnasieexamen. Det bidde inget. Det är
mycket som det inte bidde något av. Det finns en
lärlingsutbildning för gymnasieelever som över hu-
vud taget inte har fungerat. Det bidde ingenting hel-
ler. Då är det klart att oppositionen måste påminna
om sådant som har utlovats. Det är inte löjligt, det är
konsekvent och det är ett målmedvetet politiskt arbe-
te.