Herr talman! Vad gäller anslag till internationellt
bistånd har ju riksdagen redan fattat beslut om detta
genom finansutskottets betänkande för en kort tid
sedan. Dock har jag vissa synpunkter på biståndets
fördelning och storlek, vilket också framgår av olika
motioner som jag har skrivit själv eller där jag finns
med bland undertecknarna. Jag skall lyfta fram några
frågor.
I motion U633 framhålls att vi vill ha ett ökat stöd
till den kashmirska befolkningen i dalen. Kashmirer-
nas situation har förbättrats något genom byggandet
av Urikraftverket, som nyligen tagits i drift. Detta
miljövänliga kraftverk har delvis finansierats genom
svenskt bistånd, bl.a. med u-krediter och gåvomedel
och har lett till att befolkningen i Kashmirdalen nu har
ström flera timmar om dagen, jämfört med några
enstaka timmar förr. En stor del av elproduktionen
kommer också Indien till del genom att elförsörjning-
en fördelas på stora områden. Dock råder det fortfa-
rande elbrist.
När jag besökte Kashmir i höstas hände det väl-
digt ofta att strömmen försvann. Självklart skulle en
fortsatt utbyggnad av kraftverket kunna bidra till en
förbättrad elförsörjning i området och därigenom en
utökad möjlighet att satsa på industri och annan verk-
samhet som så väl behövs i detta område med omfat-
tande arbetslöshet. Det är också bakgrunden till mo-
tionsyrkandet om ansträngningar för ett svenskt stöd
för en fortsatt utbyggnad av Urikraftbygget, särskilt
som förstudier pågår om detta.
En förbättrad elförsörjning i Kashmir är önskvärd.
Dessutom behövs det andra insatser för att hjälpa
befolkningen till en dräglig livssituation. På grund av
oroligheterna och konflikten i området finns det stora
brister inom bl.a. utbildningsväsendet och sjukvården.
Det råder brist på utbildad personal, material, utrust-
ning m.m. Särskilt svårt att försörja sig har änkorna i
området.
De flesta familjer har drabbats av den 50 år långa
konflikten. De flesta familjer har också mist någon
anhörig. När en familjeförsörjare dödas på grund av
sammandrabbningar, som indiska armen eller säker-
hetsstyrkorna tar på sig ansvaret för, erbjuds vanligt-
vis någon annan familjeförsörjare en försörjnings-
möjlighet. Detta gäller dock inte alltid när kvinnan
mister sin man eller son. Dessa änkor, med ansvar för
familjernas ekonomi och hushåll, lever under ytterst
svåra förhållanden. Vi motionärer menar att en del av
det bistånd som i dag kommer Indien till del borde gå
till de mest utsatta grupperna i Kashmir.
Nu pekar utskottet på att Sverige har valt att kon-
centrera sitt bistånd i Indien till ett fåtal delstater -
bl.a. Rajasthan, som jag också besökte. Jag instämmer
i att detta område också är mycket fattigt och behöver
omfattande hjälp och stöd, men vill ändå lyfta frågan
om bistånd till befolkningen i Kashmir för, förhopp-
ningsvis, framtida insatser.
Det finns ytterligare ett skäl till att från svensk
sida finna vägar att stödja det kashmirska folket. När
enskilda organisationer, t.ex. vi centerkvinnor, vill
starta ett biståndsprojekt för att stödja de kashmirska
änkorna visar det sig vara mycket svårt att genomföra
detta. Dessa kvinnor har nämligen extra svårigheter
att organisera sig själva i mottagande kvinnoorgani-
sationer på grund av att Indien administrerar området.
Det finns där stora problem med byråkrati och admi-
nistration, vilket försvårar detta organiserande. Där-
med är bistånd med hjälp av Sida uteslutet.
Herr talman! Biståndet är ett viktigt instrument för
att utjämna skillnaderna mellan rika och fattiga län-
der, även om andra insatser också behövs för att
åstadkomma det. Jag tänker bl.a. på ändrade han-
delsvillkor, nedrustning och skuldavskrivningar.
I centermotionerna U207 och U209 krävs det en
planering för hur en återgång till biståndsramen på
1 % av BNI skall kunna genomföras. Andre vice
talmannen och jag har väckt motion U209. Där kräver
vi att detta mål skall uppnås under en femårsperiod, i
likhet med vad vår centerstämma fastslog i somras. I
motionen kräver vi också att regeringen skall få i
uppdrag att redovisa en plan för hur nivån på det
svenska biståndet, med början 1998, skall återställas.
Reservation 7 handlar just om att regeringen skall ha
det här uppdraget och återkomma i 1998 års vårpro-
position. Därmed menar vi att vårt krav i motion
U209, att detta skall påbörjas redan 1998, tillgodoses
i reservation 7, vilken jag yrkar bifall till.
För att åstadkomma en rättvisare fördelning mel-
lan rika och fattiga och mellan kvinnor och män i
världen krävs det inte bara insatser från rika länders
sida riktade till fattigare länder utan också insatser
från rika personers och familjers sida riktade till fatti-
ga personer och familjer i mottagarländerna. Dess-
utom måste mottagarländerna själva arbeta för en
rättvisare fördelning mellan kvinnor och män. Sådana
krav utvecklas också i motion U209. I den motionen
påtalar vi motionärer bl.a. att enbart 0,9 % av den
indiska befolkningen och 2,6 % - 2,4 % nämns också
- av den pakistanska befolkningen betalar skatt; detta
trots att en mycket större andel av befolkningen i
dessa båda länder har goda inkomster och skulle kun-
na bidra till en rättvisare fördelning i sitt eget land. Vi
motionärer menar att större krav måste ställas på
mottagarländerna så att de själva via skattsedeln visar
solidaritet med sitt eget folk.
I betänkandetexten noteras, som ett svar på mo-
tionskravet, att skattesystemet fungerar dåligt i vissa
av de minst utvecklade länderna och att de omförde-
lande mekanismerna är ineffektiva. Utskottet menar
också att den s.k. inhemska resursmobiliseringen,
både offentligt och privat, kan vara en del i dialogen i
samband med samarbetet. Jag välkomnar faktiskt
dessa uttalanden som svar på motionskravet. Det är
självklart att alla måste vara med och bidra till en
rättvisare fördelning på vår jord, också de rika i de
fattiga mottagarländerna.
Herr talman! I det särskilda yttrandet nr 8 fram-
hålls, som det sagts här tidigare, att de västsahariska
flyktingarna har en mycket svår situation bl.a. på
grund av det utbredda våldet i Algeriet. Nu väntar vi,
även detta nämns här, på en folkomröstning till hös-
ten. Men detta kräver faktiskt ett omfattande stöd och
en omfattande hjälp till flyktingarna. Jag tror inte
heller att det är tillräckligt med polisresurserna för
just själva valövervakandet och annat i samband med
valet. Jag tror att det behövs en beredskap till stöd
bl.a. för flyktingarnas möjligheter att ta sig tillbaka till
västsahariska områden. Därför tycker jag att det som
framförs i det särskilda yttrandet nr 8, som jag ju inte
kan yrka bifall till, är väldigt viktigt. Inte heller kan
jag yrka bifall till det särskilda yttrandet nr 7, där det
talas om behovet av ett ökat stöd till östtimoreserna.
Jag kan dock uttala att jag verkligen tycker att det
som står i det särskilda yttrandet är viktigt, nämligen
att det finns ett stort behov av ökat stöd också till
östtimoreserna. Tidigare har ju Röda korset nämnts,
som nu skall ge bidrag via svenskt stöd, och Unicef.
Vidare kan Caritas nämnas. Man lever, som sagt,
under mycket svåra förhållanden. Särskilt gäller det
barn och kvinnor.
Slutligen beklagar jag att utskottet inte har kunnat
ställa sig bakom det förslag som framställs i motion
U209 och som handlar om en försöksverksamhet med
en begränsad summa av nya biståndsmedel från Sve-
rige, innebärande att man under en tvåårsperiod förde-
lar medlen lika mellan projekt som drivs av och för
kvinnor och går till kvinnor och projekt som drivs av
och för män. Om man hade en sådan försöksverksam-
het och sedan gjorde en utvärdering skulle man kunna
se hur det var med effektiviteten i en sådan försöks-
verksamhet och en sådan resursfördelning. Jag har en
känsla av att effektiviteten är väldigt stor när det gäl-
ler bistånd till kvinnor. Men jag får, som sagt, finna
mig i att man inte har kunnat tillstyrka det. Ändå vill
jag alltså lyfta frågan för framtiden.