Fru talman! Centerpartiet står bakom regeringens
förslag till bilateralt bistånd - utom på en punkt. Vi
vill nämligen ge ytterligare 20 miljoner till de enskil-
da organisationerna. Däremot har vi förslag på en
annorlunda anslagsstruktur. Jag kommer att återkom-
ma till det litet senare i mitt anförande.
Det bilaterala svenska biståndet bör i högre grad
än hittills koncentreras på att ge människor på den
lokala nivån bättre möjlighet att tillgodose sina
grundläggande behov. Det innebär en generell inrikt-
ning till förmån för småskalighet i biståndet i stället
för storskalighet. Biståndet skall fokusera lands-
bygdsutveckling, hållbar utveckling och miljö, anpas-
sad teknik och hjälp till självhjälp. Det innebär också
ett fortsatt stöd till utbildning och hälso- och sjukvård.
Bistånd skall komma både män och kvinnor till
del. Även om jämställdhet numera är ett av de sex
biståndsmålen och både bilateralt och multilateralt
svenskt bistånd skall vara genderorienterat finns det
all anledning att ständigt vara uppmärksam på att
biståndet i alla dess former kommer kvinnorna till del
i verkligheten och inte bara statistiskt.
Sverige bör göra klart att demokrati och respekt
för mänskliga rättigheter är en förutsättning för en
långsiktigt hållbar fattigdomsbekämpning. Av särskild
betydelse för fattigdomsbekämpningen är att princi-
perna om att demokrati, rättsstat, mänskliga rättighe-
ter och jämställdhet också omfattar de fattigaste och
att de upprätthålls också regionalt och lokalt i fattiga
och avlägsna delar av partnerlandet.
Skall fattigdomsinriktningen bli framgångsrik
måste landsbygdens utveckling sättas i centrum, och
större vikt måste läggas vid ett bistånd som stöttar ett
miljömässigt hållbart samhälle, inte minst inom livs-
medelsproduktionen. Förmågan att klara den egna
livsmedelsförsörjningen för sina medborgare är helt
avgörande för den globala fattigdomsbekämpningen.
Större vikt måste läggas vid att biståndet inriktas
på att utveckla ett miljömässigt hållbart jordbruk som
kan garantera den nationella livsmedelsförsörjningen.
Det måste också bli en rättvis fördelning av livsme-
delsförsörjningen.
Därför är det enligt Centerpartiet också angeläget
att EU:s livsmedelsbistånd endast bör utgå som ka-
tastrofbistånd och humanitärt bistånd och inte, som i
dag, vara en bärande del av EU:s bistånd. Det bör i
stället inriktas på ett miljömässigt hållbart jordbruk.
Teknikbistånd och näringslivsutveckling måste in-
gå som viktiga delar i stödet till världens fattiga.
Småindustri baserad på förädling av lokala råvaror är
en god bas för en nationell industrialiseringsprocess.
Det är därför nödvändigt att ge stöd genom bl.a. mik-
rokrediter för utveckling av småindustri, hantverk och
servicenäringar på landsbygden och i storstädernas
fattiga områden.
Att regeringen nu ökar stödet genom mikrokredi-
ter, bl.a. eftersom det visat sig vara en stödform som
stärker det kvinnliga småföretagandet, tar Centerpar-
tiet som ett uttryck för att regeringen anammat vad vi
så ofta framhållit om småskalighetens betydelse för
ett framgångsrikt biståndsarbete.
Centerpartiet har länge kritiserat den dominerande
roll landprogrammen haft för Sveriges bilaterala bi-
stånd. Regeringen pekar nu ut miljö, jämställdhet,
fattigdomsbekämpning och demokrati som fyra cent-
rala problemområden. Därmed borde regeringen och
riksdagsmajoriteten också sträva efter en mer behovs-
fokuserad biståndspolitik.
En minskad landcentrering av det svenska bistån-
det ökar möjligheterna att stimulera gränsregionalt
samarbete. Centerpartiet anser att Sverige aktivt bör
stödja det spirande regionala samarbetet i Afrika.
Miljöproblem, klimatfrågor, ökenspridning och livs-
medelsförsörjning är problemområden i stort behov
av samlade grepp och regionala gränsöverskridande
samarbetsformer. Det är angeläget att utveckla former
för gränsregionalt samarbete mellan regioner i an-
gränsande länder enligt den interreg-modell som
framgångsrikt nyttjas av EU.
Strikta landprogram gör också vårt bistånd mindre
flexibelt. Vi måste kunna starta nya angelägna pro-
jekt, och samtidigt måste andra projekt eller land-
samarbeten kunna minska i omfattning eller helt av-
vecklas.
Tonvikten i biståndsprioriteringarna borde ligga
på de problem som skall lösas. Land- eller regionvalet
blir då beroende av var problemen eller problemet
uppträder. Vi behöver en problemorienterad anslags-
struktur för biståndet. De utpekade områdena miljö,
jämställdhet, fattigdomsbekämpning och demokrati
bör med vissa förtydliganden kunna utgöra huvudpos-
ter under anslaget för bilateralt utvecklingssamarbete.
Uppfattningen om en annorlunda anslagsstruktur
har kommit till uttryck i den reservation som är ge-
mensam för Centerpartiet och Moderaterna, nr 13,
som berör mom. 26. Därmed vill jag yrka bifall till
denna reservation, fru talman.