Herr talman! Jag ber först att få yrka bifall till
utskottets hemställan i SkU20. Betänkandet
behandlar 25 motioner med 53 yrkanden.
Med anledning av en motion från Peeter Luksep
angående skatteförhållandena för dagbarnvårdare
föreslås ett tillkännagivande beträffande F-
skattsedlar. I övrigt avstyrker utskottet
motionsyrkandena.
Motionsyrkandena kan indelas i fem grupper.
1. Nostalgiska tillbakablickar där
socialdemokraterna vill återgå till läget innan den
egna regeringen gjorde förändringar.
2. Nostalgiska tillbakablickar där andra vill göra
förändringar i förra regeringens beslut.
3. Nostalgiska tillbakablickar på frågor där
nuvarande regering och riksdag vidtagit
förändringar i strid med oppositionen.
4. Framåtsyftande motioner med förslag som det
ligger en hel del i och där utredningsarbete pågår.
Eftersom utredningsarbetet startats i syfte att få
fram ett bra beslutsunderlag, är det rimligt att
motionerna avstyrks i avvaktan på att
beredningsarbetet blir färdigt.
5. Motioner om frågor där regeringen har varit så
snabb att fatta beslut att motionärerna yrkar på
något som regeringen redan har gjort.
Herr talman! Jag yrkar avslag på de
socialdemokratiska reservationerna 1 och 2, som
Anita Johansson har yrkat bifall till. Jag yrkar
också avslag på de meningsyttringar som Lars
Bäckström framförde här.
Anita Johansson har med utgångspunkt från de
socialdemokratiska reservationerna pläderat inte
bara mot den nuvarande politiken utan också mot
de åtgärder som hennes eget parti i
regeringsställning vidtog. Jag skall något
kommentera detta med utgångspunkt från de
socialdemokratiska reservationerna, och jag skall
ge några exempel på en, som jag tycker,
egendomlig retorik.
Socialdemokraterna beskriver i reservation 1
regeringens ambitioner att öka det egna kapitalet i
företagen för att få fram stabila företag som kan stå
starka i kommande ekonomiska fluktuationer så
här:
''Den borgerliga politiken drivs av föreställningen
att skattesänkningar för passiva kapitalinkomster
skall leda till ökad ekonomisk aktivitet.''
Det är närmast spilleffekter av att man vill ha en
ordentlig näringspolitik.
Anita Johansson var rädd för att det här skulle leda
till ett tvåtredjedelssamhälle. Är det inte så, Anita
Johansson, att den nuvarande regeringen försöker
att avveckla delar av det trefjärdedelssamhälle som
finns? 30 % av dem som behöver en
arbetslöshetsförsäkring har inte den sedan tidigare.
I och med att man har infört en obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring får alla den.
På barnomsorgsområdet är det likadant. Där är det
två tredjedelar som får samhällets stöd. Där vill
regeringen medverka till att alla skall få det.
Ett annat exempel på den här retoriken är att när
regeringen försöker skapa en rimlig balans mellan
offentlig och privat konsumtion beskrivs detta av
Anita Johansson som att regeringen har en entydigt
negativ syn på skatterna.
När jag i min ungdom bar vatten -- vi hade ganska
långt till brunnen -- bar jag vattnet med ok. Det
gick mycket bättre att bära när jag hade ungefär
samma vikt i båda hinkarna. På samma sätt behövs
det en balans mellan den privata och den offentliga
sektorn i samhället om samhället skall fungera.
Socialdemokraterna försöker i reservationen
framstå som de verkligen goda människorna. Jag
citerar ur den socialdemokratiska reservationen:
''Det behövs en offentlig sektor som svarar för
väsentliga samhällsfunktioner, för investeringar i
den gemensamma infrastrukturen och för generella
trygghetssystem.'' Men detta är ju inte, Anita
Johansson, någon skiljefråga! Jag är säker på att
Anita Johansson inte kan räkna upp fem
riksdagsledamöter som skulle stå emot dessa
synpunkter.
Visst finns det väl en gräns där marginalskatterna
får negativa konsekvenser. Varför sänkte annars
socialdemokraterna marginalskatterna under sin
senaste regeringsperiod från 84 % 1983 till ca 50 %
1991? Var det för att gynna höginkomsttagarna,
eller var det därför att man ansåg att höga
marginalskatter är skadliga för den ekonomiska
utvecklingen?
Det har tillsatts en kommitté för utvärdering av
skattereformen. Det framskymtar i de
socialdemokratiska reservationerna att den
komittén tydligen inte arbetat riktigt ordentligt.
Man vill ge kommittén en uppmaning att påskynda
sitt arbete.
Nu vet Anita Johansson exakt hur kommittén har
arbetat eftersom hon själv är ledamot av den. Men
kommittén har aviserat att den skall ge sin
slutrapport 1995. Jag hade visserligen inte tillgång
till direktiven, men jag gick tillbaka så långt jag
hade fått handlingar. Hela tiden verkar det som att
planen har varit att kommittén skall vara färdig med
sitt arbete 1995. Det var tydligen den gamla
regeringens bedömning. Varför då sparka på den
egna regeringen?
Som framgår av reservation 2 vill inte
socialdemokraterna hålla fast vid
överenskommelsen i krispaket 2, som innebar en
nedväxling av arbetsgivaravgifterna mot att bl.a.
grundavdraget reducerades med 2 400 kr.
Ett återtåg när det gäller grundavdraget berör
kommunernas inkomster. Jag har tidigare frågat
Anita Johansson om hur kommunerna skall
kompenseras för detta, utan att jag fått någon
klarhet. Anita Johansson hänvisar till dokument.
Där är det inte så lätt att hitta. Lars Bäckström
berörde också frågan med påståendet att det inte
finns något som heter gratis lunch.
I detta sammanhang tog Lars Bäckström upp att
även den nuvarande regeringen har dragit in pengar
från kommunerna. Det är riktigt, och det gjorde ju
också den tidigare regeringen. Denna indragning
bör emellertid ses i ljuset av att kommunerna året
innan hade ett ganska stort överskott under det att
staten som bekant har ett mycket stort underskott.
Men jag är -- precis som Lars Bäckström -- oroad
inför framtiden. Det är därför som jag ställer frågan
till Anita Johansson: Hur tänker ni kompensera
kommunerna för denna indragning?
Anita Johansson tycker inte om beslutet att
kapitalbeskattningen skall sänkas från 30 % till
25 %. Har man varit med om att sänka avdragets
värde från 50 % till 30 % är det en logisk följd att
man fortsätter litet till. Nuvarande räntenivåer
tycks också ge underlag för en sådan fortsättning.
Det finns förväntningar om lägre räntor. Sannolikt
är det en låg räntenivå som vi behöver för att få fart
på ekonomin. Jag tror att en skattesänkning av den
här typen skulle medverka till lägre räntor.
Anita Johansson frågade mig om inte även en
försynt kds-politiker är oroad av de höga
boendekostnaderna. Visst är jag det, Anita
Johansson. Vi i kds är mycket oroade över dessa.
Men låt oss se på effekterna av en skattesänkning.
En sänkning av avdragsrätten från 30 % till 25 %
innebär för ett hushåll med 500 000 kr i lån en
utgiftsökning med ca 200 kr i månaden. En
räntesänkning med 1 % ger samma hushåll en
utgiftsminskning med 300 kr i månaden. Om det
finns ett samband här, är det åtgärder som bidrar
till låg ränta som är gynnsamma för hushållen.
I socialdemokraternas reservation 4 om
förmögenhetsskatten ryms det dubbla budskap,
dels protester mot nödvändiga förändringar som
regeringen har genomfört för att stärka
näringslivet, dels ett accepterande av att
näringslivet och främst småföretagsamheten
behöver bättre villkor än vad som gavs under den
socialdemokratiska regeringstiden. Bara detta visar
att ett regeringsskifte var värdefullt. Men det
dubbla budskapet i reservationen är oroande. Och
inte blir man lugnare när man läser Lars
Bäckströms meningsyttring. Han konstaterar att
det finns en betydande samsyn mellan
Vänsterpartiet och Socialdemokraterna när det
gäller skattepolitiken.
Lars Bäckström vill höja förmögenhetsskatten med
600 miljoner. Vad innebär detta för företagandet?
Jag tycker att Anita Johansson var litet oklar i sin
framställning om förmögenhetsskatten när det
gäller det arbetande kapitalet. Vad är det som
gäller? Är det den syn som Göran Persson ger
uttryck för när han talar i TV? Eller är det möjligen
så, att Lars Bäckström har fattat saken rätt, att ni
är överens?
Reservation 9 om dagbarnvårdarna är följdriktig
utifrån socialdemokratisk historia på
barnomsorgsområdet. Först sade ni nej till allt vad
förändringar heter. Men om man ser på historien
under en 20-årsperiod har det faktiskt hänt en hel
del. Om ni får fundera tillräckligt länge på den här
frågan, kommer ni nog att inse att vi har rätt när det
gäller dagbarnvårdarna.
Herr talman! Peter Kling har avgett nio
reservationer, varav han har yrkat bifall till tre. Jag
ber att få yrka avslag på reservationerna 7, 8 och 12.
De flesta av Peter Klings reservationer berör
sakfrågor som är föremål för utredningar eller
tangerar utredningar som inte är slutförda. Det
gäller beskattning av ränta till barn och ungdom
samt beskattning av bilförmån, en fråga som vi
behandlade sent i höstas. Vissa kvarstående frågor
är föremål för skyndsam beredning inom
Finansdepartementet. Det gäller vidare
beskattning av lunchförmåner, vilket har utretts av
Lantbrukets utredningsinstitut. Peter Kling
berörde ju den utredningen här, och den är ännu
inte slutbehandlad i regeringen.
Olika förslag har framförts om lägre beskattning av
hushållstjänster. Det gäller kristdemokraternas
Stefan Attefalls och Rose-Marie Frebrans motion
om U-skattesedel, vilken skulle medföra lägre skatt
på arbete för ungdom. Därmed skulle en hel del
arbetslös ungdom kunna få arbete. Karin Pilsäter
har ett förslag om att det s.k. ROT-avdraget skall
utvidgas till att omfatta andra hushållstjänster än
reparation. Dessa förslag är ju föremål för
utredning när det gäller förutsättningar för
expansion av privat tjänsteproduktion.
Peter Kling vill att riksdagen på direkten skall
bifalla en motion om avdragsrätt för kostnader för
barntillsyn. Samtidigt passar inte galoscherna när
det gäller den avdragsrätt som regeringen har
föreslagit i fråga om vårdnadsbidraget. Jag tycker
att det är bättre att gå på de förslag som är
ordentligt utredda av arbetsgrupp och regering. Gå
på dem först! Låt utredningen bli klar, så kan vi
sannolikt bifalla Peter Klings reservation också på
den här punkten.
Lars Bäckström sade att vi har stått still, och det
känns ju tryggt. Alla Lars Bäckströms
meningsfränder runt om i världen befinner sig
endera på flykt eller i en kokande kittel. Detta
föranledde att Anita Johansson jämförde Lars
Bäckström med Sven Dufva. Det finns ju både
skillnader och likheter mellan Lars Bäckström och
Sven Dufva. Skillnaden ligger på huvudet och
likheten ligger i hjärtat -- Sven Dufva hade ett gott
hjärta.
Lars Bäckström för ett rakt och logiskt resonemang
i sin meningsyttring när det gäller grundavdrag och
skatteskalan. Det är den rejäla skattehöjarlinjen
som gäller, men det finns ett logiskt samband, vilket
Anita Johansson borde studera. Jag vill minnas att
man när man behandlade skattereformen först
hade ett förslag om 55 % marginalskatt. Men så
ville man sänka skatten för heltidsarbetande varpå
marginalskatten sänktes till 50 %. När ni nu är på
väg bort från skattereformen i dessa delar, vore det
faktiskt logiskt att ni fullföljde Lars Bäckströms
resonemang.
Men, Lars Bäckström, det finns vissa hakar i
resonemanget. Gruppen människor som har
200 000 i årsinkomst och litet däröver har varit
utsatt för rätt rejäla skattehöjningar under dessa
två år.
Vi tar in inkomster till budgeten på ungefär 1
miljard per dag. Nu tycker Lars Bäckström att vi
skall öka intäkterna med ungefär 80 miljoner per
dag, vilket motsvarar 8 % höjning. Jämför detta
med vad Anita Johansson tillsammans med Lars
Bäckström har skrivit i meningsyttringen, att ni
reellt är sams om skattepolitiken. Hon vill ju sänka
skatten och vidta andra åtgärder som ytterligare
försvagar budgeten. Vad är det som gäller? Är det
samsyn eller är det skillnader?
Jag tycker att Lars Bäckström närmast verkar ha
mer gemensamt med regeringens politik på vissa
punkter. Lars Bäckström har enligt min mening
kloka åsikter och han gör en riktig analys utom på
en punkt. I dagens läge kan vi anta
skattehöjarlinjen, utan vi måste öka medborgarnas
egenansvar för vissa saker. Det gör vi inte genom
att höja skatterna utan genom att ge möjlighet för
medborgarna att själva ta ansvar för en del saker
och att lyfta bort dessa från den offentliga sektorn.