Herr talman! Jag tar upp det sist sagda först. Det är
självklart att Lars Hedfors utnämner den ekonom
som företräder den uppfattning som Lars Hedfors
vill att han skall företräda som landets främste
företagsskatteexpert. Men det är han inte. Jag
säger inte att han inte är en av de främsta
nationalekonomer som hanterar bl.a.
beskattningsfrågor.
Men vetenskapsmän, ekonomer och andra är ju
inte alltid överens. Ni lutar er då mot en person som
passar in i den tro ni har. Men han är inte den
främste, och han är inte den ende. Han är en person
som anser att den internationella
kapitalmarknaden har fungerat så perfekt att alla
svenska bolag i princip kan finansieras utomlands.
Var och en inser att det inte är så. Det är inte lätt
för ett mindre företag i exempelvis Värnamo eller
Falkenberg att få finansiering med hjälp av den
tyska börsen. De flesta svenska företag är beroende
av en bra svensk riskkapitalmarknad för att kunna
få sitt riskkapital.
Om Jan Södersten har rätt skulle man ju kunna
införa trippelbeskattning och femdubbel
beskattning, något som jag sade i mitt anförande.
Vi skulle kunna ha en nästan konfiskatorisk
beskattning. Det skulle inte ha någon betydelse.
Det är i och för sig rena orimligheten att tala så. Det
tekniska felet i Jan Söderstens teorier är att den
modell som han använder sig av för att analysera
förändringar inte utgår från att det finns något som
heter riskersättning. Han tar inte hänsyn till just det
väsentliga med att det finns riskvilligt kapital och
annan sådan kapitalbildning. Det finns ett
riskmoment och det kräver annorlunda
analysinstrument för att få fram effekterna i
samhällsekonomin. Så har vi klarat ut den saken en
gång för alla.
Ni ser här hur socialdemokratin faktiskt svänger
sig. Socialdemokraterna gillar företag som ger jobb
bara företagen inte drivs av företagare eller ägs av
aktieägare. Företag skall bara finnas i största
allmänhet, och man skall ha garantier för jobb. Det
var väl de garantierna ni fick av Volvo och Saab när
de byggde sina bilfabriker. Erfarenheterna av er
politik är ju att det går snett när man vill ha
garantier, dirigera och styra. Det är bara med en fri
marknad och bra förutsättningar för investeringar
som vi får dem -- frivilligt. Man kan då skapa goda
förutsättningar. Det är enda chansen.
Jag kan visst tänka mig att utvärdera vilket förslag
som helst, även förslaget om egenföretagen. Det
kan vi lämna därhän; det är en teknisk diskussion.
Det viktiga är att vi är överens om att skatten för
dem skall vara 30 %. Men när det gäller
aktiebolagen vill Lars Hedfors ha 51 % skatt. Det
är det som är det farliga: bristande neutralitet och
enhetlighet.
Lars Hedfors säger att jag har varit med och höjt
skatterna för låginkomsttagarna. Jag tar ansvaret
för dessa förändringar. Jag hade visserligen hellre
sett andra åtgärder, men ni socialdemokrater
krävde att den arbetsgivaravgiftssänkning som vi
var överens om till fullo skulle finansieras genom
skattehöjningar. Därigenom har ni större -- i vart
fall lika stort -- ansvar för det som ni nu försöker
lyfta fram i den politiska debatten. Ni säger ju att
industriarbetarna har fått skattehöjning av det och
det skälet. Men ni förtiger att det skedde för att
finansiera den arbetsgivaravgiftssänkning som
också har genomförts och som ger lägre priser, fler
jobb och bättre konkurrenskraft.
Om ni skall räkna med
arbetsgivaravgiftssänkningen skall ni också räkna
med andra skatteförändringar. Göran Persson
erkände ju i mitten av november i fjol att de
beräkningar som redovisades var korrekta. Hans
enda kritik mot regeringens skattesänkningar totalt
sett var att det var för mycket skattesänkningar;
han vill ju inte ha skattesänkningar. Mona Sahlin
vill däremot att det skall vara häftigt att betala
skatt. Det handlar om den grundläggande
inriktningen. Det vore väl ärligt att räkna med den
skattesänkning som skattehöjningarna
finansierade. Om vi inte hade sänkt
arbetsgivaravgifterna, Lars Hedfors, hade det inte
heller blivit några skattehöjningar för de personer
som ni tänker på. Dessa skattehöjningar krävde ni
själva fullt ut därför att ni inte vara beredda att
spara någonting.