Herr talman! Jag tror att Anita Johansson
överdriver när hon säger att 100 000 människor har
mist sina arbeten i kommunerna på grund av denna
regerings politik.
För det första är siffran överdriven. Jag tror att det
på årsbasis är fråga om en avveckling i
kommunerna som ligger någonstans kring 40 000,
men då har 8 000 av dessa överförts till kommunala
bolag. Jag tror att Anita Johansson måste justera
ner sin siffror högst väsentligt med hänsyn till att en
del människor har överförts till kommunal
bolagsverksamhet.
För det andra har Anita Johansson medverkat till
att dra in ganska mycket pengar från kommunerna.
Kommunerna har inte anpassat verksamheten efter
de indragningar som Anita Johansson var med om
att införa. Men så småningom, när det egna
kapitalet och soliditeten i kommunerna började att
gå ner mot noll, var de tvungna att anpassa sig till
de indragningar som skedde under den
socialdemokratiska regeringens tid. De flesta
friställningar beror på detta.
Anita Johansson! Om ni gjorde indragningar för
den kommunala sektorn på 5,2 miljarder ett år, så
gav vi ju tillbaka 2,5--2,6 miljarder, eftersom
grundavdraget inte sänktes som det var tänkt. Den
indragning som ligger mellan 2,5 och 5,3 har icke
förorsakat neddragningar av antalet anställda i
kommunerna.
Den arbetslöshet som har drabbat landet på grund
av den finanskris och spekulationsvåg som rådde
under slutet av 80-talet har i mycket större
utsträckning drabbat män än kvinnor. Det visar den
reella statistiken. Det är däremot ofrånkomligt att
det i kommunerna är kvinnorna som drabbas,
eftersom en stor andel anställda i kommunerna
utgörs av kvinnor.
När det gäller vissa justeringar som har gjorts i
skattereformen framförde jag i mitt
inledningsanförande kritik mot skattereformen på
fyra punkter. En del har förändrats. En del
förändringar förutsattes fortsätta också efter
skattereformens genomförande medan det i en del
fall har gjorts avsteg.