Herr talman! I detta betänkande behandlas ett
antal mycket viktiga socialdemokratiska motioner.
Dess värre har de avstyrkts av majoriteten i
utskottet. Jag är övertygad om att skattefrågan
kommer att vara en av de stora valfrågorna. Här
går en mycket klar skiljelinje mellan oss
socialdemokrater och den borgerliga regeringen.
Eftersom Skattebetalarnas förening nu går ut i en
stor och dyrbar annonskampanj mot oss
socialdemokrater, vill jag redogöra för vår
skattepolitik, som vi tar upp i reservation nr 1 till
betänkandet.
Syftet med skattereformen, som genomfördes
inkomståret 1991, var att skapa en
samhällsekonomiskt effektiv beskattning, som
samtidigt uppfyller fördelningspolitiska mål.
Avsikten var att få en likformig och neutral
beskattning av arbete och kapital och av olika
inkomster samt att beskattningen skulle ge de
skatteintäkter som ett gott och väl fungerande
samhälle behöver.
Reformen byggde på en rättvis fördelning av
skatteuttaget och på uppfattningen att effektiva
hinder mot skattefusk och skatteplanering är
nödvändiga för förtroendet för vårt skattesystem.
Beskattningen skulle därför bygga på likformighet,
enkelhet och rättvisa.
En likformig beskattning var en ledstjärna i
skattereformen. Med en bredare bas för både
indirekt och direkt beskattning blev det möjligt att
sänka inkomstskatterna, samtidigt som man
skapade förutsättningar för ett stabilt underlag för
vår välfärdspolitik.
I breddningen av basen för den indirekta
beskattningen låg ett ökat uttag av miljöavgifter.
Med skattereformen inleddes en skatteväxling på 7
miljarder kronor, från skatter på arbete till skatter
på resursförbrukning och miljöförstöring. Detta
borde glädja åtminstone centerpartisterna.
Vi socialdemokrater har redovisat våra
skatteförslag för de kommande åren.
Vi vill höja grundavdraget för 1994. Det ger alla
löntagare en skattesänkning på omkring 745 kr.
Vi vill återinföra grundavdraget vid den statliga
beskattningen från 1995 och samtidigt höja
statsskatten med 5 %.
Vi håller fast vid överenskommelsen om att det
stora flertalet löntagare bara skall betala
kommunal skatt. För att få betala mer i statsskatt
måste man tjäna mer än 20 000 kr i månaden. Det
här är någonting som vi gemensamt borde försöka
lära Skattebetalarnas förening.
Vi vill att kapitalskatten skall ligga kvar på 30 %.
Därmed behåller ränteavdragen sitt värde. Det har
betydelse för dem som bor i bostadsrätter eller egna
hem -- det gör de allra flesta löntagare. Den som
betalar 20 000 kr i ränta på ett bostadslån slipper
t.ex. en skattehöjning på 1 500 kr.
Vi vill också återgå till en enhetlig
kapitalbeskattning, genom att riva upp alla
skattelättnader för passiva kapitalinkomster.
Herr talman! Den som lever på utdelningar och
aktieinkomster kommer att få betala lika mycket i
skatt som efter 1991 års skattereform. Den som
tjänar 14 000 kr i månaden får en skattesänkning
1994, inte en höjning på 13 000 kr, som
Skattebetalarnas förening påstår. Med vår politik
slipper de som betalar räntor på bostadslån
dessutom den borgerliga skattehöjningen.
Vårt förslag till utformning av den statliga
inkomstskatten medför sänkt skatt för stora
grupper vanliga löntagare, med inkomster upp till
250 000 kr per år. Det här kan man inte säga nog
många gånger. I stället höjs skatten på de verkligt
höga inkomsterna.
Det här är vår politik. Det innebär, herr talman,
skattelättnader för alla vanliga löntagare, för det
stora flertalet inom LO-, TCO- och SACO-
kollektivet. I våra motioner finns förslag till
skattehöjningar på sammanlagt 8,3 miljarder
kronor, men samtidigt föreslår vi skattesänkningar
på drygt 9 miljarder kronor.
Vi vill höja skatten på passiva kapitalinkomster och
på de högsta inkomsterna. Men vi vill samtidigt
sänka skatten för vanliga löntagare och för företag
som satsar och investerar. Företagen kommer inte
heller att behöva betala mer skatt, som det påstås i
den borgerliga propagandan.
Vi går tillbaka till en skattesats på 30 %. Samtidigt
föreslår vi bl.a. återinförande av företagens rätt till
avdrag på utdelning av nyemissioner och en tillfällig
möjlighet till förmånliga direktavskrivningar.
Vår politik syftar till goda förutsättningar för
produktion och företagande, inte för passivt
ägande och spekulativa placeringar. Detta är vår
politik: sänkt skatt på arbete och investeringar, en
ansvarsfull budget, en rättvis fördelning av
bördorna.
Herr talman! Hösten 1991 rivstartade den
moderatledda regeringen genom att komma med
en rad förslag som innebar avsteg från
skattereformen.
Den borgerliga politiken drivs av föreställningen
att skattesänkningar för passiva kapitalinkomster
skall leda till ökad ekonomisk aktivitet. Men det
finns inte någon trovärdig grund för en sådan
uppfattning. Det står däremot klart att regeringens
politik har lett till att klyftorna i samhället har ökat
drastiskt. Vi är på väg mot ett
tvåtredjedelssamhälle.
Riktlinjerna i vår motion utgår från skattesystemets
grundläggande funktion: att finansiera de offentliga
utgifterna. Ett modernt och dynamiskt samhälle
förutsätter ett gemensamt ansvarstagande, inte
bara för gemensamma nyttigheter och funktioner
utan också för samhället som sådant och för en god
samhällsutveckling. Detta utgör grunden för
skattepolitiken.
Det behövs en offentlig sektor som svarar för
väsentliga samhällsfunktioner, för investeringar i
den gemensamma infrastrukturen och för ett
generellt trygghetssystem. Kostnaderna för denna
offentliga sektor måste betalas av medborgarna
gemensamt och efter förmåga. För detta, herr
talman, har vi ett stort stöd bland svenska folket.
Den borgerliga riksdagsmajoritetens beslut att
grundavdrag inte skall få göras vid den statliga
beskattningen innebär att fler skattebetalare än
som var avsikten kommer att få ca 50 % i
marginalskatt. Beslutet innebär också att alla som
betalar statsskatt får en lika stor skattehöjning i
kronor räknat, oavsett inkomst. Detta är inte
acceptabelt från fördelningspolitisk synpunkt.
Herr talman! Jag skall säga ytterligare några ord om
inkomst av kapital.
Vi anser att skattesatsen skall vara 30 % även efter
den 1 januari 1995. Det innebär att ränteavdragen
behåller sitt 30-procentiga värde och att man
undviker att sätta ytterligare press på
bostadsmarknaden. Det är mycket viktigt med
tanke på dagens höga boendekostnader.
Jag måste få fråga Harry Staaf om inte
boendekostnaden också kan oroa en försynt kds-
politiker.
Som vi har framfört vid flera tillfällen finns det
behov av en förmögenhetsskatt även i framtiden.
På sikt bör förmögenhetsskatten utformas efter
samma principer som det övriga skattesystemet,
dvs. ökad likformighet, bredare skattebas och lägre
skattesatser. Skatteunderlaget för arvs- och
gåvoskatten och förmögenhetsskatten har
beräknats enligt i stort sett samma principer, och vi
anser att den kopplingen bör bibehållas.
Den socialdemokratiska regeringen på den gamla
goda tiden redovisade ett förslag i en
departementspromemoria, Reformerad
företagsbeskattning. Vi instämmer nu liksom
tidigare i uppfattningen att detta förslag bör kunna
tjäna som grund för en reformering av
förmögenhets-, arvs- och gåvobeskattningen. Det
bör samtidigt framhållas att detaljlösningar i
promemorian behöver övervägas ytterligare.
Herr talman! Vår reservation nr 6 handlar om
stipendier. Det mest stötande med förslaget att
avskaffa den tidigare skattefriheten för stipendier
är att man nu enbart vill klämma åt
fackföreningsrörelsen. Men att försvåra för svensk
fackföreningsrörelse ligger ju helt klart i linje med
den borgerliga strategin.
Majoriteten i utskottet har beslutat att tillstyrka en
moderatmotion, som handlar om att dagmammor
med färre än fem dagbarn bör kunna få F-
skattsedel. Anledningen till detta jehu i
utskottsmajoriteten är ett fall här i Stockholm.
Till bakgrunden hör att en kommun inte får utge
vårdnadsbidrag. Avsikten med
barnomsorgspengen var att privata företag skulle
kunna konkurrera med kommunala dagis. Men nu
ser man en möjlighet att den vägen delvis kringgå
förbudet mot kommunalt vårdnadsbidrag. Det är
bakgrunden.
I det aktuella fallet var det en person som skulle ta
hand om sitt barnbarn. Genom att registrera sig
som företagare skulle hon kunna kvittera ut
barnomsorgspengen som ett vårdnadsbidrag. Men
skattemyndigheterna fann vid sin prövning att
verksamheten inte hade den omfattning och
varaktighet som kännetecknar ett företag och
medgav alltså inte F-skattsedel.
Jag tycker inte att det ankommer på riksdagen eller
regeringen att intervenera i skattemyndigheternas
tillämpning av lagen. Vad motionären vill uppnå är
förmodligen i stället att ändra kriterierna för
tilldelning av F-skattsedel.
Med dessa ord yrkar jag bifall till reservation 1 och
2, men jag står givetvis bakom även de andra
reservationerna till betänkandet.