Herr talman! Företagarna har begripit det här,
säger Anita Johansson. Det måste vara därför som
Industriförbundet skriver brev som numera har
blivit näst intill offentliga och varnar för den politik
som socialdemokraterna för i detta avseende. Det
måste också vara därför som Företagarnas
Riksorganisation och andra säger att vi inte får gå
tillbaka till den dubbelbeskattning som vi nu har
avskaffat. Det är fråga om att ta bort en
överbeskattning, ingenting annat.
Beträffande direktavskrivningar, Anita Johansson,
är vi väl överens om att följande gäller. Om ett
företag skaffar inventarier får det i dagsläget skriva
av dem på ungefär tre och ett halvt år, litet grand
beroende på vilken metod som man använder. Det
som ni nu föreslår är att 70 % av
inventarieanskaffningen skall få skrivas av direkt
det första året. Det innebär att man minskar tiden
för avskrivningar och att man får mer av
avskrivningar det första året, mindre det andra året
och det tredje eller fjärde året kanske inga alls.
Effekten av ert förslag blir att skatten sänks
momentant men att detta tas igen genom att skatten
sedan ökar. När företagaren kalkylerar över hela
avskrivningstiden måste han se på den totala
skatteeffekten, och det blir en skattesänkning på
sammanlagt 100 miljoner kronor, varken mer eller
mindre.
Ni anser dock att ni har hittat en teknik för att dölja
era andra skattesänkningar och lura företag att ni
vill göra något som är bra för dem samtidigt som ni
för er gamla vanliga högskattepolitik. Det är
politisk taktik.
Anita Johansson svarar inte på mina frågor. Jag har
bestämt mig för att jag skall ställa två frågor till
henne. Sedan får var och en på grundval av
protokollet bedöma om hon vill och kan svara på
dem. Även om hon inte skulle vilja det, kan hon
säkert göra det.
Bakom den första frågan ligger fullständigt klara
beräkningar. Det är inte jag utan tjänstemännen på
Finansdepartementet som har räknat ut att de
förslag som ni lagt fram leder till skatteskärpningar
på 9,2 miljarder kronor per år. Beträffande 1994/95
hänvisar Anita Johansson kanske till att man då får
göra direktavskrivning och därmed får mindre
skatt. Låt oss därför gå fram till 1996 -- det skall bli
nya jobb också då.
År 1996 får man alltså 9,2 miljarder i
skatteökningar. Egentligen blir det ännu mer,
eftersom man då skall ta igen det som man
förlorade genom direktavskrivningarna, men jag
skall vara schyst och utgå från 9,2 miljarder. Tror
Anita Johansson att skattehöjningar för företagen
med 9,2 miljarder leder till många nya jobb?
Den andra frågan är: Varför skall
handelsbolagsdelägaren betala bara 30 % skatt på
sin kapitalavkastning medan den som äger ett
aktiebolag skall betala 51 % på sin avkastning? Ser
inte Anita Johansson riskerna för att det blir dyrare
att satsa på produktiva investeringar än på passiva
insättningar, exempelvis på bank, och att vi därmed
inte kommer att få det kapital som vi behöver för
att kunna skapa de nya jobb som krävs? Vi skall i
och för sig se till att er politik stoppas, men om ni
får driva den bidrar ni till att vi inte får de nya jobb
som behövs för framtiden för att kompensera för
den arbetslöshet som er politik på kort och lång sikt
har lett till.
Kjell-Olof Feldt erkänner numera att finanskrisen
var en följd av en bristfällig ekonomisk politik.
Finanskrisen ledde till våldsamma effekter i
ekonomin, inte bara för banksektorn. Ni kan inte
skylla någon annan än dem som satt vid makten då,
dvs. ni själva, för det som inträffade.
Arbetslösheten i Sverige började öka 1989, det vet
Anita Johansson lika bra som jag.
Säg i stället: Vi gjorde misstag. Nu inser vi att man
inte kan höja skatten på det viset. Men framför allt,
Anita Johansson, ge ett svar till mig, till kammarens
ledamöter och till alla väljare utanför: Ger det nya
jobb att höja företagsskatterna med drygt 9
miljarder? Är det rimligt att man skall betala högre
kapitalavkastningsskatt om man driver aktiebolag
än om man driver handelsbolag?