Fru talman! Enligt de uppgifter som jag fick i
samband med att vi skrev vår reservation, angående
utbetalningar av medel till ekonomiska reformer eller
till skuldavskrivningar som de delvis går till, har det
inte betalts ut någonting alls av årets anslag. Sedan
kan man säga att pengarna kan betalas ut längre fram,
men många av dessa länder är ju i skriande behov av
skuldavskrivningar nu. Och man måste väl för allt i
världen få ändan ur vagnen någon gång och se till att
det händer någonting, i synnerhet som man säger att
man har höga ambitioner.
När det gäller frågan om 1 % eller 2 % skulle jag
väldigt gärna se att det så småningom blev 2 % även
över statsbudgeten. Men man måste först komma upp
till 1 %. Vi har länge sagt att vi i början av 2000-talet
skulle vilja se att man kom tillbaka till 1 %. Den
socialdemokratiska regeringen, senast med hjälp av
Miljöpartiet och Vänstern, har gjort det svårare och
svårare att nå upp till det målet.
Jag tycker att Folkpartiet har kommit med ett bra
förslag där man förespråkar tio år. Det är vi villiga att
ställa upp på. Folkpartiet har allokerat lite mer medel
än vi i år. Vi har under några år tidigare allokerat mer
än Folkpartiet. Nu får vi lägga på ett kol extra. Folk-
partiet behöver kanske höja med 0,02 varje år för att
komma upp till 1 % på tio år. Vi får kanske ta till
0,03 ett par år för att komma i kapp.
Regeringen kommer att få svårt att klara detta från
0,74. Därför får man verkligen planera för hur man
ska klara av detta, om man inte tänker ta 30 år på sig,
och det vore väl ändå skam om man skulle behöva
det. Även om vi står oss gott i konkurrensen i världen
måste vi ha högre ambitioner än så, därför att beho-
ven är så stora.