Herr talman! Det är naturligtvis glädjande att Ulla Andersson brinner för jämställdheten. Jag förstår att hon också nu känner en glädje över att jobbskatteavdrag och vår politik för full sysselsättning bidrar till att fler kvinnor kommer i arbete och på sikt bidrar till att inkomstskillnaderna mellan män och kvinnor minskar.
Men den här regeringen står naturligtvis inte för en nedskärningspolitik i kommunerna. Låt oss ta komvux som exempel. När Vänsterpartiet fick medansvar för Sverige 1998 hade vi 225 000 helårsstudenter i komvux. När Ulla Andersson och vänsterkoalitionen avgick var det 140 000. det är en så kallad vänsterpartistisk satsning som vi ser där - 85 000 färre studenter i komvux.
Låt mig bara nämna några av de satsningar vi har gjort på kommunsektorn: fritt val, äldreomsorgssatsning, vårdgaranti, psykiatri, tandvård, lärarnas utbildning, lärarnas möjligheter att forska i tjänsten, läsa-räkna-skriva och extramedel för arbetsmarknaden på kommunsidan, det vill säga nystartsjobben. Detta är en rad olika åtgärder som gör att statsbidragen till kommunsektorn ökar. I år ökar de med 5 miljarder sammantaget, och under nästa år ger vi ett tillskott på nästan 2 miljarder tack vare fastighetsskatten.
Det här gör att den kommunala konsumtionen, de kommunala investeringarna och den kommunala sysselsättningen ökar. Det är naturligtvis glädjande. Vi är glada över att Sveriges duktiga förskollärare, Sveriges duktiga lärare, vårdbiträden, sjuksköterskor och alla de olika yrkesgrupper som bär upp välfärden har lite bättre förutsättningar att göra sitt arbete. Grunden till att vi nu ser en snabb och stark utveckling i kommunerna är att vi har lyckats med jobbpolitiken. En politik som gör att fler människor kommer i arbete minskar belastningen på kommunernas budgetar och gör att skatteintäkterna ökar. Det är därför en politik för full sysselsättning också är en politik för god välfärd.