Herr talman! Jag kan konstatera att Johan Pehrson inte har några bra argument eftersom han för debatten på den låga nivån. Det är väl så när man som gruppledare för Folkpartiet känner sig trängd av att ha sålt ut sina liberala värderingar. Då hanterar man frågan på det sättet.
Ni har infört flera stora förändringar. Dels har ni sänkt inkomstberäkningsgrunden så att ersättningsnivåerna sänkts, dels har ni gjort så att man efter sex månader ska stå till hela arbetsmarknadens förfogande om man redan har ett jobb. LAS sätts alltså ur spel och hela ansvaret för rehabilitering läggs på individen, inte på arbetsgivaren.
Vad är det som gör att Folkpartiet går med på sådana försämringar och förändringar? Att vara sjuk är jobbigt nog. Dessutom ska man alltså behöva oroa sig för ekonomin, varje dag, varje vecka, varje månad under sjukskrivningsperioden när det enda man vill, helst av allt, är att bli frisk. Varför gör ni så? Varför ska en sjukskriven kvinna med kanske redan låg inkomst få en ännu lägre sjukersättning och förutom att oroa sig för sin hälsa också behöva undra hur tusan hon ska klara sig. Varför gör regeringen så att hon får ytterligare några hundra mindre varje månad? Vad är det som driver en liberal till det?
Vad är det som gör att Folkpartiet i sitt valmanifest skrev att om sjukförsäkringen kommer att gå med överskott ska den återställas? Sjukförsäkringen har gått med överskott hela tiden. Den planeras gå med ännu större överskott, och ändå lägger ni fram en budget där ni ytterligare drar ned på sjukförsäkringen och därmed försämrar den. Det måste kännas hårt att vara liberal.
Jag kan tänka mig att förslaget sparar en hel del energi, men ni kan nog inte gå in i ett badrum med lyset tänt för då ser ni er själva i spegeln, och det måste vara svårt.