Herr talman! Vårt samhälle är självfallet uppbyggt på att alla ska arbeta för sin försörjning efter sin förmåga. Det är en klassisk socialdemokratisk arbetslinje som jag tror är en av orsakerna till att Sverige har varit framgångsrikt genom åren.
Det senaste decenniet har vi haft en bnp-utveckling i Sverige som har varit starkare per person än till exempel den i USA under deras storhetstid under 90-talet. Det har orsakats av att vi har valt produktivitetslinjen och konkurrenskraftslinjen. Vi har satsat på utbildning och kunskap.
Nu har vi en halvering av bnp-utvecklingen. Produktiviteten har fallit drastiskt. Vi kan börja se konkurrenskraftsproblem på sina håll. Är det en klok strategi att säga att Sverige ska ha som huvudsaklig idé att vi ska konkurrera med låga löner som människor inte kan försörja sig på? Är det så vi möter Kina, Indien, Sydafrika, Brasilien och rader av länder som, mycket positivt, kommer in i världshandeln? Nej, det måste självfallet handla om utbildning.
Ni tar bort de effektiva åtgärder som forskarna säger fungerar, nämligen att ge de arbetslösa en rejäl yrkesutbildning så att de kan ta de arbeten som finns. Det skär ni bort. Ni erbjuder bara sämre villkor i största allmänhet.
Jag är övertygad om att det samhälle som Lars Elinderson strävar efter strävar inte de breda grupperna efter. Ni har gödslat dem som har goda inkomster. De riktigt förmögna har haft en fantastisk tvåårsperiod med skattesänkningar i hundratusenkronorsklassen. Men de som har det sämst ställt i vårt samhälle pressas hårt. Jag tycker att Lars Elinderson ska ta sig en funderare på den politiken. Visserligen är du moderat, men det finns gränser för vilken orättvisa man kan föra det här landet in i.
(Applåder)