Fru talman! Det är bra att man kan erkänna när man har fel, tycker jag. Det var precis det som också stod i vårpropositionen som inte var så svårt att läsa sig till, att i SCB:s siffror har man ett annat sätt att räkna. Det är det som också har använts förut. Det ni har tillfört den här perioden är att räkna in sjuklöneansvaret.
Problemet med det är att det inte är en liten detalj. Det gör att fokus hamnar fel. För om man anstränger sig så till den milda grad att få ned antalet bland dem som är sjuka av kanske förkylning eller influensa i en vecka eller bara ett par tre dagar och ägnar ansträngningar åt det tappar man fokus från det som är de riktigt svåra problemen. Det är att hjälpa människor som står långt från arbetsmarknaden, som har varit sjuka eller arbetslösa under lång tid.
Det krävs stora insatser, stora utbildningsinsatser till exempel, för att hjälpa dessa människor att omskola sig eller ställa om för att komma tillbaka till arbetsmarknaden. Men ni lägger sådan energi på att lösa något som inte är ett så stort problem. Det är det som är det svåra när det gäller att fokusera. Man hamnar fel. Fokuserar man på fel problem hamnar man på fel åtgärder. Därför är det ett mycket större problem än en liten detalj.