Fru talman! Jag får börja med att yrka bifall till reservation 1 i betänkandet. Jag vill också passa på att önska kammarens ledamöter, talmannen och personalen en riktigt god och trevlig sommar. I den önskan inkluderas också finansministern och hans kolleger i regeringen. Det kan ni behöva.
Alldeles nyss, för någon minut sedan, kom Konjunkturinstitutet med sin senaste bedömning av utvecklingen i Sverige. Konjunkturinstitutet säger att konjunkturen mattas av ytterligare detta år 2008. Bnp-prognosen ligger nu på 2,4 procent, inflationen räknat som KPI på 3,7 procent, produktiviteten är låg, och Konjunkturinstitutet reviderar upp prognosen för arbetslösheten ytterligare.
När regeringen tillträdde för snart två år sedan - vi börjar närma oss halvtid - kom det ett ärligt besked från finansministern och regeringen. Pressad på när regeringens politik kan tänkas ge effekt på arbetsmarknad, sysselsättning och arbetslöshet sade finansministern: Det tar två år. Innan dess måste man räkna med att ökningen i sysselsättningen är en förtjänst av hårt arbete från den socialdemokratiska regeringen. Det var ett arbete för att hålla inflationen nere, produktiviteten uppe, konkurrenskraften uppe, ett Sverige som växer och därmed också företagare som kan anställa.
I går hörde jag finansministern säga om det senaste steget i den lite monotona politiken för sysselsättningen som handlar om att göra samma sak en gång till, det senaste steget med skattesänkningar, att det kan ta fyra fem år innan det får effekt på sysselsättningen. Jag förstår att finansministern och regeringen nu vill revidera på vilken sikt som deras politik får effekt. Efter två års politik ser vi nu en avmattning i ekonomin och en stagnation i sysselsättningen framför oss. Regeringen förutspår ökad arbetslöshet liksom Konjunkturinstitutet gör nu på morgonen.
Ändå är svensk ekonomi i grunden stark. Vi har ett decennium bakom oss med stora reallöneökningar, hög tillväxt, låg inflation och överskott i de offentliga finanserna. Vi har gjort mycket stora investeringar i kunskap och konkurrenskraft under det decenniet. Under de senaste åren har Sverige också haft en väldigt stark jobbtillväxt och en snabbt sjunkande arbetslöshet.
Arbetsförmedlingen beskriver i sin rapport sysselsättningsutvecklingen mellan 2005 och 2008 som den näst starkaste på 50 år. Det är endast under perioden 1998-2001 som jobbtillväxten var högre enligt Arbetsförmedlingen.
Ohälsotalet, ni vet när man räknar in sjukpenning, arbetsskadesjukpenning, rehabiliteringspenning, sjukersättning och aktivitetsersättning, har minskat varje år sedan 2003 enligt Försäkringskassan. Det finns mycket att glädjas åt, och den här utvecklingen är viktig för Sverige.
Men också en stark ekonomi och ett starkt utgångsläge måste skötas och tas ansvar för. Det är lika viktigt att ta det ansvaret under en högkonjunktur som det är under svårare år. Ingen uppgift kan vara viktigare för en regering än att bedriva en ansvarsfull ekonomisk politik som skapar tillväxt, jobb och rättvisa.
Jag menar att regeringen inte har tagit det ansvaret för den svenska ekonomins utveckling. Man har underskattat svårigheterna inledningsvis med att regera i en högkonjunktur och därmed bidragit till att slösa bort det goda läge som man fick. Ta bara det här med Riksbankens varning till regeringen för ett år sedan! Fortsätt inte med gigantiska skattesänkningar! Det kommer att pressa upp priserna och det kommer att tvinga Riksbanken att höja räntan. Det skrev Riksbanken för precis ett år sedan nu. Men inte lyssnade regeringen på det. Räntorna är nu mycket högre än de har varit på mycket länge. Det avspeglas direkt i hushållens kostnader för bostadslånen. En bostadsrättsinnehavare här i Stockholm eller en villaägare i Malmö eller i Luleå märker direkt i plånboken att det kan kosta ett par tusen kronor mer i månaden att betala räntorna på lånen.
Ni var så ivriga med att försämra för de arbetslösa att ni samtidigt slog sönder en av de viktigaste försäkringarna i ett modernt samhälle. När regeringen får ansvar för att leda landet har man också ansvar för att sköta landet. När man med berått mod från regeringens sida driver uppemot en halv miljon människor att lämna arbetslöshetsförsäkringen har man betett sig på ett djupt ansvarslöst sätt.
Det är också det som Finanspolitiska rådet riktar en mycket hård kritik mot finansministern och mot regeringen för. Ni slår ansvarslöst sönder en försäkring i ett modernt samhälle. För vad händer med en försäkring om de som känner att de inte har risk för arbetslöshet lämnar den och de som har högst risk för arbetslöshet - handelsanställda, hotell- och restauranganställda och andra grupper som kan ha ett svagt fotfäste på arbetsmarknaden - lämnar försäkringen på grund av att de inte har råd?
Vad händer i ett samhälle där man inte längre är försäkrad när det kommer dåliga tider? Det blir ett socialbidragssamhälle som växer fram där socialbidragen blir försäkringen för stora grupper av människor. Det är orimligt.
Inledningsvis begicks stora misstag när det gäller kampen mot arbetslösheten. Vi har haft en fantastiskt stark konjunkturuppgång och en stark jobbtillväxt 2006 och 2007. Det har spillt över på 2008. Men de som står längst från arbetsmarknaden står fortfarande längst ifrån arbetsmarknaden. Arbetsförmedlingen beskriver det som 100 000 människor med bristfällig utbildning, dålig erfarenhet från arbetsmarknaden och stora svårigheter att komma in. Dem har ni erbjudit sämre ekonomi, men inte en yrkesutbildning trots att forskarna är entydiga om att satsningar på yrkesutbildning åt arbetslösa är en effektiv åtgärd. Forskarna visar att det inte minst gäller utomnordiska medborgare som kommer hit, får chansen till en yrkesutbildning och därmed kommer ut på arbetsmarknaden.
Ni har skapat en tudelad arbetsmarknad där företagen inte får tag på rätt arbetskraft och de arbetslösa inte får den utbildning de behöver för att kunna ta jobbet som chaufför, som svarvare eller något annat i rader av yrkesgrupper där vi har brist. Det är ett oerhört stort misstag av regeringen.
I stället har ni satsat på siffertricksandet som ny variant. Ni gick till val på utanförskapet, och ni redovisade klart och tydligt hur det utanförskapet skulle beräknas. Det fanns bara ett sätt att räkna på utanförskapet. Ni har lämnat det måttet. Varför? Jo, det passar inte längre PR-byrån. Om man tar det utanförskapsmått som ni använde före valet och försvor er åt minskade utanförskapet under våra sista tolv månader vid regeringsmakten snabbare än under era första tolv månader. Om man tittar på utvecklingen mellan oktober 2006, när ni tog över, fram till i dag har utanförskapet till och med ökat med några tusen om man använder ert ursprungliga mått.
Vad händer då? Då börjar Anders Borg, finansministern, ge statliga myndigheter som SCB ett uppdrag att räkna fram ett mått som kan passa PR-byrån. Ännu värre är det med Schlingmann, som tydligen är föreståndare för Schlingmanns centralbyrå. Han har ett helt eget mått, som också statsministern använder sig av, där han har beräknat utanförskapet på ett alldeles unikt sätt. Bland annat dubbelräknar man människor. Sluta med siffertricksandet! Se hur allvarligt det är med människor som står långt utanför arbetsmarknaden!
För två månader sedan debatterade vi regeringens ekonomiska vårproposition. Då stod ni här från samtliga borgerliga partier och avfärdade den oro som människor känner för jobben, för prisökningarna, för räntorna och för tillväxten. Det var bara dysterkvistar, sade ni då. Det kommer vi att höra i dag igen. Är Konjunkturinstitutet också dysterkvistar? Jag trodde att de gjorde seriösa försök att uppskatta hur den ekonomiska utvecklingen går.
Vad har hänt sedan dess? Sverige har nu 4 procents inflation och en tillväxt på kanske 2 procent. Under den förra majoriteten hade Sverige 4 procents tillväxt och 2 procents inflation. Sverige har inte haft så hög inflation som vi har nu på 15 år. För första gången på tolv år finns det risk för reallönesänkningar för breda grupper. April månad blev enligt Statistiska centralbyrån - inte Schlingmanns utan den riktiga - den svagaste detaljhandelsmånaden på tio år. SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, har kommit till finansutskottet och varnat för mångmiljardunderskott i landstingen. Det är sjukvården det handlar om. Det är besparingskniven som sätts in i välfärdens kärna. Men skattesänkningar är det enda ni har framför er.
Vi har också haft det finanspolitiska rådet som har kommit med mycket skarp kritik mot regeringen. Man talar om ansvarslöshet när det gäller hanteringen av de viktiga försäkringar som måste finnas i ett modernt och öppet samhälle. Det är stenhård kritik, och även ett konstaterade att de senaste årens jobbtillväxt beror på konjunkturen. Jag tycker att jag känner igen det argumentet.
Vi står nu i ett läge när Arbetsförmedlingen prognostiserar att sysselsättningen inte ökar nästa år. De säger att vi får en minskad sysselsättning nästa år. Det är klart att regeringen då börjar backa. Det gäller inte bara i den senaste frågan om FRA, utan backningen gäller också bedömningarna om ekonomin. Tillväxten har ni felbedömt under hela det senaste året. Ni har nedreviderat den gång på gång. Arbetslösheten, som inte var något problem, har ni fått revidera upp gång på gång. Inflationen och räntorna, som också de sades inte vara någonting att bekymra sig över, är också uppreviderade.
Ni har också en i grunden så orättvis politik. Fastighetsskatten har verkligen upprört många människor. Nu får tiotusentals hushåll med vanliga, enkla radhus höjningar av fastighetsskatten medan de som äger lyxvillorna i Djursholm upplever det som att de har blivit av med fastighetsskatten. Var det detta ni lovade i valrörelsen?
Förmögenhetsskatten är avskaffad. Rakt in i fickorna på de mest förmögna går hundratusentals kronor. Lovade ni det i valrörelsen? Var det detta Reinfeldt var ute och talade om när han talade om att vi skulle hålla ihop landet?
Vi vill investera i Sveriges framtid. Högkonjunkturen har blåst över Sverige. Ni använde inte de möjligheterna. Men det är inte för sent att investera. Det handlar om att satsa på yrkesutbildning och att se till att fylla de vakanser som finns ute i företagen med människor som vill arbeta. Då måste de få chansen att få den utbildningen. Vi föreslår ett brett samarbete med näringslivet där vi tillsammans satsar resurser för att se till att få mer av yrkesutbildning inriktad på bristyrken. Det handlar om KY-utbildningar, yrkesvuxenutbildning och rader av arbetsmarknadsutbildningar för att se till att människor får den kompetens de behöver för att söka de nya jobben. Vi föreslår satsningar på ungdomar. De ungdomar som inte kommer in på arbetsmarknaden är de som inte har fått utbildning. De måste få särskilt riktade insatser för att få en chans att komma in. Vi föreslår dessutom en kraftig skatterabatt för dem som anställer långtidsarbetslösa ungdomar. Vi föreslår fler högskoleplatser. Vi har stora ungdomskullar som nu kommer.
Vi riskerar att hamna i ett läge där OECD varnar Sverige för att en allt lägre andel av ungdomskullarna går vidare till högskoleutbildning. Så möter vi inte framtiden.
Vi vill investera i konkurrenskraft och utveckla vår tjänstesektor; det är den som är mycket av framtidens jobbmarknad för Sverige. Vi vill investera i forskningsprogram för småföretagen och bjuda in näringslivet att tillsammans satsa på forskning och på de områden där vi kan utveckla framtidens varor och tjänster.
Vi vill att också pensionärerna ska få del av en framgångsrik ekonomisk period under många år genom att rikta en skattesänkning till alla pensionärer. I går kom ett besked från regeringen om pensionerna och skatterna. Vi har i dag ett system där pensionärerna betalar mellan 500 och 1 000 kronor mer i skatt än en löntagare.
Finansministern är beredd att till hösten vidga det gapet ytterligare så att pensionärer ska ha ännu högre skatt än vad en löntagare har. I går föreslog man att en liten grupp pensionärer skulle få en skattelättnad. Det är bra - vi stöder att pensionärer som har det svårt får en extra stöttning. Men självklart ska alla pensionärer få del av en skattelättnad. Det föreslår vi, och vi utgår från att majoriteten ställer upp på det förslaget.
Vi vill investera i välfärden. Det går före gigantiska skattesänkningar. En regering som har fastnat i hjulspåret att bara fortsätta med den politik som inte fungerar, där arbetsmarknaden mattas av och där klyftorna ökar förtjänar inte förtroendet framöver. Vi behöver en framtidsinriktad regering med förmåga att investera i framtiden och förmåga att minska klyftorna.
(Applåder)
I detta anförande instämde Michael Hagberg och Peter Jonsson (båda s).