Herr talman! Jag såg fram emot att få svar på de frågor jag ställde. I stället fick jag ett antal nya frågor. Jag ska försöka svara på dem.
Jag tycker att begreppen orättvisa och rättvisa är subjektiva begrepp som man måste definiera innan man använder dem. Det är min uppfattning att vi håller på att lösa de stora orättvisorna genom att skapa ett mindre utanförskap och genom att ge människor förutsättningar att gå tillbaka till arbetsmarknaden. De stora orättvisorna drabbade dem som långsiktigt hamnade utan försörjning i ett bidragsberoende, i synnerhet de som aldrig fått fotfäste på arbetsmarknaden. Där låg den stora orättvisa i den socialdemokratiska politiken.
Sedan medger jag att om man sänker ersättningarna vid arbetslöshet innebär det också en ökad press på arbetslösa att söka nya jobb och nya försörjningsmöjligheter. Det är så. Det är ett tufft besked, men så är det. Men den viktigaste delen i stimulansen för att få människor att söka jobb handlar om att se att det faktiskt finns en skillnad mellan den ersättning jag får om jag är arbetslös och den ersättning eller lön jag får om jag jobbar.
Jag hörde en kommentar från en av dina företrädare när de här frågorna aktualiserades i valrörelsen. Personen var mycket upprörd över att "människor ska tvingas ta vilka jobb som helst". Jag tycker faktiskt i huvudsak att om man är behörig, kompetent och har arbetsförmåga ska man också få acceptera att ta jobb även inom ett område som man kanske tidigare inte har haft ambitionen att jobba inom. Vem ska annars ta jobben om det inte finns en press och ett tryck att söka de jobb som finns? Det behöver inte vara livstidsjobb. Det kan vara tillfälliga jobb för ungdomar eller personer som långvarigt står utanför arbetsmarknaden av andra skäl.