Herr talman! Åhörare! Det var fler åhörare här när vi voterade i morse. Det är också några som är intresserade av finanspolitik, och det gläder mig.
Det är en intressant debatt, tycker jag. Det är väldigt mycket en strid om verklighetsbeskrivningen. Går det bra eller går det dåligt? Vems förtjänst eller fel är det att det går som det går?
Så här i fotbollstider kanske det kan vara relevant att prata om att vi befinner oss i halvlek. Vad säger man till laget i omklädningsrummet inför fortsättningen av mandatperioden? Vad säger man i kommentarer i halvlek till hur det har gått? Då ska man vara ödmjuk, och man ska framför allt hålla sig till fakta, för annars lurar man folk. Då lurar man både sina medspelare, motspelare och de som är åhörare.
Jag tycker att det är fullt rimligt att så här i halvlek titta tillbaka på vad som har hänt sedan alliansregeringen tog över regeringsmakten och att också blicka framåt på vad som finns kvar på att-göra-listan.
I stora drag har Allians för Sverige varit inriktad på att göra det mer lönsamt att arbeta och enklare, roligare och lönsammare att driva företag. Det var fokus på att minska utanförskapet. Det var det som alliansen gick till val på, och det var det som vi vann valet på. Det är också det som utvärderingen av oss mycket kommer att grunda sig på. Det är alltså en fullt rimlig diskussion vi för här.
Utanförskapet minskade med 121 000 personer under 2007, med 165 000 sedan valet. Vi kan också se att ohälsotalen nu börjar närma sig nivåer som vi inte har sett sedan 1975.
Alliansen vann valet på frågan om jobben, och det finns socialdemokrater som är insiktsfulla nog att inse att Socialdemokraterna förlorade valet på frågan om jobben.
Luciano Astudillo, som är en av de personer som leder rådslagsarbetsgrupper inom Socialdemokraterna, har sagt: Vi förlorade valet framför allt på grund av att väljarna inte trodde på vår förmåga att skapa jobb. Jag tycker att det är klokt, insiktsfullt och också prestigelöst. Det är ett uttalande som tyder på att man vill pröva om, förbättra. Jag tror att det är jätteviktigt oavsett var man befinner sig - i politiken, i organisationer eller i företag - att våga ifrågasätta det man gör för att ständigt bli bättre.
Men när jag hör Thomas Östros här i debatten verkar Lucianos kloka insikt vara som bortblåst. Vi får då höra det Östroska påståendet ungefär att allt som hänt fram till dags dato är Socialdemokraternas förtjänst, inklusive utvecklingen på arbetsmarknaden, och nu när den internationella och svenska konjunkturen går ned är det alliansregeringens fel. Det är en god retorik, javisst. Men frågan är om det är en seriös ekonomisk analys. Jag tycker inte att det blir trovärdigt.
Finanspolitiska rådet har sagt att jobbskatteavdraget och a-kassereformen ökar sysselsättningen. Sedan kan vi så klart köra hårklyveriet om den har ökat eller kommer att öka. Jag väljer att använda det pågående, att den ökar.
Tror man på Finanspolitiska rådet i den ena delen och sedan tar bort alliansregeringens politik blir man svaret skyldig, för då måste man ju tro på Finanspolitiska rådet i den andra delen, att alliansregeringens politik gör skillnad. Låt oss därför sluta med de lite larviga hårklyverierna om "har" eller "kommer att", för det är en pågående process.
En annan fråga som jag tycker är intressant är inflationen. Ja, vi har hög inflation i Sverige i dag, och den är till största delen importerad. Det är oljepriset och priserna på livsmedel som stiger på grund av att efterfrågan i världen ökar när konsumenter i Kina och Indien ökar sitt välstånd. De förändrar till exempel sin kost och börjar äta mer kött. De kommer högre upp på Maslows behovsskala. Är det då alliansregeringens fel eller förtjänst? Ja, det är svårt att dra den långtgående slutsatsen. Och man kan ju fundera på om det är någonting som Socialdemokraterna skulle vilja förändra, att förvägra kineser och indier en sådan utveckling? Nej, jag tror inte det. Vi måste gemensamt se till att all utveckling måste kunna vara hållbar.
När det gäller inflation är den samlade effekten av regeringens jobbpolitik att den dämpar inflationstrycket. Om man ökar utbudet av arbetskraft dämpas inflationen.
Konjunkturinstitutet konstaterade i december 2006 i en rapport att vi hade haft ännu högre inflation utan regeringens skattesänkningar. Jag tyckte att jag hörde någon här tidigare i debatten som gjorde den omvända analysen, att det är just på grund av regeringens skattesänkningar som vi har hög inflation. Det blir en rätt ytlig ekonomisk analys. Det är bara retorik, för Thomas Östros påstår att den höga inflationen beror på regeringens politik. Det är inte utan att man blir lite orolig när oppositionens finansministerkandidat gör en sådan helt felaktig analys av inflationens orsaker.
Det blir ännu mer oroande när man tittar på de förslag som Socialdemokraterna lägger fram. Det handlar om skattehöjningar i storleksordningen 35 miljarder i det liggande budgetförslaget från i höstas. Hushåll och företag ska få ökade skatter och 9,6 miljarder bara i höjda arbetsgivaravgifter för ungdomar. Grattis! När man går in i en lågkonjunktur är det just de ungdomar som har kommit sist in på många arbetsplatser som riskerar att åka först ut. Då är Socialdemokraternas besked att de höjer arbetsgivaravgifterna för unga. Det är inte något roligt budskap att ge unga studenter eller unga som är inne på arbetsmarknaden inför deras sommarlov.
Vid sidan av frågan om jobb och företagande är miljö och klimat en väldigt prioriterad fråga för Centerpartiet och alliansregeringen. Mikaela Valtersson påstod här tidigare i debatten att regeringen förhalar klimatfrågan. Det är ett påstående som får stå för Mikaela. Men vi har gjort en läxa hemma. Det har bedrivits ett bra klimat- och miljöarbete under lång tid i Sverige oavsett regering. Det är en fråga som vi i mångt och mycket ska söka konsensus i. Vi har fortsatt det. Vi har infört en miljöbilspremie som har blivit en succé. Centerpartiets ambition är att till 2015 ska miljöbilar vara normen. Vi är på god väg att nå dit.
Vi har genomfört ett klimatskattepaket i senaste budgeten. Inför hösten får vi göra en analys. I och med de oljeprisökningar som är finns det redan ett väldigt kraftigt omställningstryck på flygbolag och bilister. Då är det kanske andra, mer investeringsinriktade klimatåtgärder vi ska ägna oss åt.
Vi har inte bara gjort saker på hemmaplan. Vi har också åstadkommit överenskommelser internationellt som ingen annan regering i Sverige har lyckats med. EU:s statschefer gjorde en överenskommelse om 20-20-20 till 2020, alltså 20 procent minskade klimatutsläpp, 20 procent energieffektivisering och 20 procent förnybart till år 2020. Det är ett mycket insiktsfullt och kraftfullt åtagande. Det är dessutom kopplat till att om det blir en internationell överenskommelse för vad som ska komma efter Kyoto - vilket det kanske blir på mötet i Köpenhamn 2009 när Sverige är ordförandeland i EU och har en mycket viktig roll att spela - höjs EU:s gemensamma mål för minskade klimatpåverkande utsläpp till 30 procent.
EU-kommissionen har gjort en ansvarsfördelning kopplad till överenskommelsen. Regeringen följer upp det med en energi- och klimatproposition som kommer någon gång i vinter. Där hoppas jag att vi kan hitta breda lösningar i stället för att bara bli beskyllda för att förhala frågan.
Mycket viktig för klimatfrågan är också infrastrukturpropositionen som kommer i höst. Miljöpartiets enda argument kokar ned till att om man satsar på nyinvestering i vägar har man smutsat ned händerna och är inte klimattrovärdig. Men man måste kunna göra både-och. Vi håller på att ställa om vår bilpark till nya energieffektivare bilar som går på alternativa bränslen. Det är väl bra? Jag är emot utsläppen, inte bilarna. Men jag vet inte hur Mikaela ställer sig till det.
Avslutningsvis har det påståtts - som något slags kvitto på att alliansregeringens politik leder fel - att försörjningsstöden ökar. Men faktum är att om man tar bort introduktionsersättningen har försörjningsstöden, eller i folkmun socialbidragen, minskat. Alliansregeringen kan väl inte lastas för att vi har haft en kraftig migrationsström från Irak? Den analysen blir lite larvig. Det funkar kanske retoriskt, men i en ekonomisk eller migrationspolitisk analys blir det larvigt.
Låt oss hålla oss till fakta. Det har inte bedrivits någon politik för att öka socialbidragen, tvärtom. Vi har en politik som bedrivs för att minska utanförskapet totalt sett. Det vi lyckas med nu är att minska utanförskapet både när det gäller ohälsotal och arbetslöshet. Vi minskar det på alla fronter och vi har ökat sysselsättningen. Socialdemokraternas linje har förut varit att trycka ned en sak och då åker en annan upp. Nu minskar vi det på bredden. Det är jag stolt över. Därför yrkar jag bifall till utskottets förslag.