Herr talman! Vad jag vet bor Anders Borg i närheten av Katrineholm. Frysningen av statsbidragen i Katrineholm innebär nästa år 8 ½ miljon mindre till Katrineholms kommun, och året därpå drygt 16 miljoner. I min hemkommun Gävle innebär det 46 miljoner mindre år 2010, eller 107 anställda. Det här betyder för dem som jobbar inom välfärdsområdena vård, skola och omsorg att de kommer att få det mycket tuffare. Och det är framför allt kvinnor. De har det tufft i dag. De har alldeles för få arbetskamrater, alldeles för låga löner och tyvärr också alltför ofta deltidsanställningar. Anders Borg och den moderatledda regeringen gör vad de kan för att klämma åt ytterligare i stället för att underlätta. Ni kan inte ens skylla på att det är dåliga ekonomiska tider. Det argumentet finns inte.
Det är snarare så att vi tar del av ett nyliberalt moment 22. I goda tider ska man skära ned på välfärden eftersom det är ekonomiskt dåligt, i dåliga tider har man inte råd. I goda tider ska man göra samma sak. I Moderaternas Sverige är det alltså aldrig rätt att satsa på välfärden. Målet är tydligt uttalat även i budgetpropositionen - välfärdens andel av bnp ska minska. Kommuners och landstingens andel av bnp ska minska. Det är en tydlig ambition ni har i politiken.
Jag tycker att det vore hederligt av Anders Borg att så här inför sommaren lätta på sitt samvete och erkänna det här i talarstolen i stället för att dölja sig bakom retoriskt skickliga dimridåer. Ska du lätta på samvetet, Anders Borg, och erkänna att det är ett nyliberalt moment 22 ni står för och att satsningarna på välfärden bara är någonting ni har med när statsministern är ute och dansar i Borås för att få fina bilder? I politisk handling gör ni vad ni kan för att det inte ska bli bättre äldreomsorg, vård, skola eller förskola. Kvinnorna straffar ni ut.