Fru talman! I dag ska vi debattera godkännande
av rambeslutet om en europeisk arresteringsorder.
Det är en oerhört viktig fråga som vi ska ta ställning
till här i riksdagen.
Jag vill börja med att yrka bifall till reservationen
och avslag på propositionen.
Fru talman! Jag vill gå in lite grann på bakgrun-
den och hur det här förslaget togs fram. Det här är ett
rambeslut som har framförhandlats inom EU. Det
togs fram i en väldig hast i den situation som uppstod
efter den 11 september. Det är en fråga som det har
förhandlats om länge inom EU, men man har inte
lyckats komma fram till någon som helst politisk
enighet. Detta är ett oerhört stort steg att ta.
Att godkänna rambeslutet om en europeisk arres-
teringsorder innebär att man har en fullständig tilltro
till alla rättssystem inom EU. Då kan man fråga sig
om det är rimligt att ha en fullständig tilltro till alla
rättssystem inom EU. Enligt Vänsterpartiet är det inte
det.
Fru talman! Det finns de som hävdar att detta är
ett ganska enkelt steg att ta. Det enda man gör är att
man underlättar utlämnandet mellan staterna inom
EU. Man förenklar handläggningen. Det innebär att
folk inte behöver sitta häktade eller anhållna så länge
i Sverige medan man går igenom de formella proce-
durerna, vilket sker i dag när man vill ha någon ut-
lämnad.
Men så enkelt är det inte. Jag vill verkligen po-
ängtera att Vänsterpartiet är för att man ska kunna
utlämna mellan staterna för brott som har begåtts. Det
låter ibland i debatten som om vi inte är det. För inte
så länge sedan fattade vi beslut här i Sveriges riksdag
om att vi även ska kunna utlämna svenska medborga-
re för brott som de har begått i andra länder. Det
beslutet stödde Vänsterpartiet.
Fru talman! Det här handlar inte om att vi anser
att folk ska kunna begå brott och inte ställas till svars
för dem. Den här möjligheten finns redan i dag. Det
handlar om att man ska ta ytterligare ett steg där man
ska ha en fullständig tilltro till rättssystemen i de
övriga EU-länderna.
Det är viktigt att man tittar på vad som händer i
Europa i dag. Vad händer inom rättsväsendet? Ska vi
ha fullständig tilltro? Nej, efter den 11 september har
vi sett tydliga tecken på att rättssäkerheten och re-
spekten för mänskliga rättigheter sätts på undantag i
flera av länderna. I Italien har man nu beslutat att de
lagar som man har mot maffian, och det är en serie
lagar som har karaktär av undantagslagar, även ska
gälla terroristbrott. Det är ett av de brott som rambe-
slutet om terrorism ska gälla.
I Storbritannien fattade man med stor majoritet
beslut om en lagstiftning som innebär att misstänkta
terrorister, flyktingar som kommer som kan misstän-
kas ha samröre med terrorister, kan hållas häktade
utan tidsbegränsning och utan att få en domstolspröv-
ning. Här har Storbritannien t.o.m. sagt att man inte
kommer att följa Europarådets konvention om
mänskliga rättigheter.
I Frankrike väntar man en ny lagstiftning år 2003.
Till dess har man begränsat organisationsfriheten för
islamistiska grupper.
Efter terrorattacken har vi sett förändringar i lag-
stiftningen i land efter land där rättssäkerheten sätts
ur spel. Är det då rimligt att i ett sådant läge fatta
beslut om ha en gemensam arresteringsorder inom
EU där Sverige inte kommer att ha rätt att pröva en
utlämning? Det är underlaget från den stat som begär
att få arresteringsordern genomförd som ska gälla,
och Sverige ska inte pröva frågan.
För Vänsterpartiet är det självklart att säga nej i
ett sådant här läge. Dessutom anser vi att det här
förslaget borde ha analyserats och granskats tillsam-
mans med ett förslag som vi ska fatta beslut om nästa
vecka, nämligen rambeslutet om terrorism. Där finns
det oerhört många brister i själva rambeslutet, defini-
tionen av vad terrorism är, vilka grupper det kommer
att omfatta och vilka brott det ska gälla. Men den
diskussionen får vi ta nästa vecka. Vi i Vänsterpartiet
anser att det borde ha varit fullständigt självklart att
analysera de här två förslagen tillsammans innan man
går vidare.
Fru talman! Jag vill ta upp sättet som förslaget
togs fram på. Vi i justitieutskottet, och även EU-
nämnden, fick information under den tid som försla-
get framförhandlades. Men vi fick se olika förslag
från gång till gång, eftersom det hela tiden pågick
förhandlingar. Det dokument vi fick ena veckan gäll-
de inte nästa vecka, för då hade det hänt något nytt i
förhandlingarna. Det gjorde att det var fullständigt
omöjligt för både justitieutskottet och EU-nämnden
att ta ställning till om man skulle stödja förslaget eller
inte.
När vi i dag har förslaget på riksdagens bord ser
vi att det inte nämns någonting om den svenska
följdlagstiftningen. Vi har ett rambeslut som säger att
vi ska genomföra detta, men det finns inte med nå-
gonting om vilka förändringar vi behöver göra i den
svenska lagstiftningen. Hur ska vi som lagstiftare, fru
talman, med hedern i behåll kunna stödja förslaget
när vi inte ens vet vilka lagstiftningsförändringar som
krävs?
Fru talman! Det är ett orimligt sätt att hantera lag-
stiftning. Det rimliga hade varit att vi hade fått veta
något om den svenska följdlagstiftningen.
Vi har en lista på brott vid vilka dubbel straffbar-
het ska avskaffas. Handlingen behöver inte vara
straffbar i Sverige för att vi ska utlämna en person.
Eftersom detta förutsätter en fullständig tilltro till att
alla andra länder är rättsstater vore det rimligt att vi i
justitieutskottet hade fått veta hur lagstiftningen ser ut
i de andra länderna. Hur ser straffskalorna ut? Vad
har man för kriterier? Men vi har inte fått något så-
dant underlag.
Fru talman! Det finns många brott på listan man
kan diskutera. Det finns IT-brott. Det finns miljöbrott.
En mängd brott för vilka man avskaffar den dubbla
straffbarheten räknas upp på listan. Vi i Vänsterparti-
et tycker att det är oerhört anmärkningsvärt att ett
speciellt brott är med på listan, och vi ser det som
väldigt oroande. Det gäller människor som hjälper
och gömmer flyktingar.
I Sverige bedriver vi en human och solidarisk
flyktingpolitik, låt vara med stora brister. Vi har trots
allt i denna kammare valt att inte kriminalisera män-
niskor som i solidaritetens namn gömmer flyktingar.
Men det har man gjort i många länder.
Man säger att det inte är någon fara, för straff-
skalan för dessa brott ska omfatta straff på tre år. Det
man inte säger är vilken den nedre gränsen är. Det
högsta straffet i straffskalan ska vara tre år. Det kan
innebära att det rätta straffvärdet kan vara två eller
sex månader, men så länge straffskalan för brottet
omfattar straff på tre år ska vi kunna utlämna männi-
skor som handlar i solidaritetens namn.
Fru talman! Det har riktats mycket kritik mot för-
slaget från en mängd olika organisationer: Sveriges
advokatsamfund, Svenska Helsingforskommittén och
Amnesty. Kriminologer från de juridiska institutio-
nerna och en mängd debattörer har riktat oerhört stark
kritik mot förslaget när det gäller rättssäkerhet och
skyddet för mänskliga rättigheter.
För oss i Vänsterpartiet, fru talman, är det full-
ständigt obegripligt att man kan säga att man försva-
rar det öppna samhället, mänskliga rättigheter och
rättssäkerhet, som är viktiga grundprinciper i en de-
mokrati, utan att ta ställning och hålla fanan högt. I
paniken efter den 11 september har man släppt fram
krafter som inte sätter rättssäkerhet och mänskliga
rättigheter högst på dagordningen.
Fru talman! Jag vill avslutningsvis ställa en fråga
till Centerpartiet och Kristdemokraterna. Jag har
fortfarande inte hört era argument för att stödja för-
slagen. Jag hoppas att ni från talarstolen tydligt kan
förklara hur ni kan bortse från den oerhörda kritik
som har kommit och stödja ett förslag som riskerar att
drabba enskilda människor hårt.
I detta anförande instämde Lars Ohly, Mats Ei-
narsson, Ulla Hoffmann, Kalle Larsson, Charlotta L
Bjälkebring, Britt-Marie Danestig, Willy Söderdahl,
Tasso Stafilidis, Sven-Erik Sjöstrand, Stig Sandström,
Marie Engström, Sture Arnesson, Tanja Linderborg,
Murad Artin, Yvonne Oscarsson, Siv Holma och
Camilla Sköld Jansson (alla v) samt Yvonne Ruwaida
och Kia Andreasson (båda mp).