Fru talman! Kolleger! Folkpartiet liberalerna har
ett särskilt yttrande i detta betänkande. Vi har ej del-
tagit i beslutet. Detta är ett extraordinärt beslut från
vår sida och en åtgärd som har föregåtts av svåra
överväganden beroende på att motståndet, kritiken
och oppositionen mot denna process och eventuellt
mot innehållet - ett innehåll som vi inte helt känner
till ännu - ser olika ut.
Vi liberaler tycker att det europeiska samarbetet i
grunden är bra. Det är nödvändigt att fördjupa och
utveckla demokratin i vår del av världen. Det innebär
kompromisser som inte alltid blir bra och som inne-
håller knepighetens prägel. Det gäller både form och
innehåll, och i detta fall kan man nog ha invändningar
mot båda områdena.
Därför har jag, precis som den moderate företrä-
daren, jättesvårt att ställa upp på den retorik som man
får höra framför allt från Miljöpartiet om hur det är
fel med häktningstider osv. och att vi inte ska ha
något utlämnande. Det var visst väldigt bra med sten-
kastande människor som visade sina demokratiska
rättigheter också. Jag ställer inte upp på den retoriken.
Vi är kritiska till hur detta behandlas för vi vet inte
riktigt vad det är.
Regeringen, Centerpartiet och Kristdemokraterna
balanserar på en ytterst slak lina i dag. De riskerar att
falla stenhårt till marken. Vi får se hur detta kommer
att utvecklas i ett perspektiv när vi tittar bakåt. Vad vi
behandlar i dag är ett utkast till ett rambeslut, som
inte ens är språkligt granskat. Vi ges i propositionen
en viss beskrivning av hur förfarandet är tänkt att
fungera - inte av hur det ska fungera. Man har tänkt
ut ungefär hur det ska bli, men det finns inga lagför-
slag.
Vi har fått detta förankrat i utskottet och EU-
nämnden vid ett par tillfällen, som några här målande
har beskrivit. Det har varit olika språk. Jag deltog i
den svenska skolan för några år sedan, och då körde
vi inte franska på grundskolan.
Detta underlag är otillräckligt för att vi i Folkpar-
tiet liberalernas riksdagsgrupp ska kunna ta ställning.
Vi känner inte till vilka effekterna kan vara, och där-
för väljer vi att nu inte delta. Folkpartiet liberalerna
har löpande sedan november, då vi förde en debatt i
kammaren, kritiserat denna och andra åtgärder som
man kan koppla ihop med terroristbekämpningen. Det
har varit en klar kritik. Vi har frågat och frågat. Vi
har fått en del svar och regeringen har delvis gjort
vissa framsteg. Det tycker jag är bra. Jag vill kunna
lita på vår regering. Jag vill att vår justitieministern
ska försvara rättssäkerheten i förhandlingar med
andra länder på ett bra sätt, och jag hoppas att det ska
kunna fungera. Jag vill också att regeringen ska få
regera landet, även om det är en socialdemokratisk
regering som sitter ett tag till.
När det gäller konsekvenserna och kritiken så är
det väldigt svårt att förutse det rimliga innehållet och
den praktiska juridiken i svensk lagstiftning. Vi ser
inte detta. Det är svaga beskrivningar av vad som kan
hända. Vad händer med deltagande i kriminella orga-
nisationer? Vad händer med terroristbrotten - som vi
visserligen ska prata om på onsdag? Hur ser det ut
med IT-brottsligheten? Hur går det med flykting-
gömmarna?
Hur är det med vägransgrunderna, Thomas Bod-
ström? Kan Thomas Bodström nu garantera att vi i
artikel 4, där vägransgrunderna tas upp, vid en even-
tuell vägran har rätt att ta hänsyn till Europaråds-
kommissionen om mänskliga rättigheter så att vi inte
utlämnar människor till en vad jag vill kalla rättsvid-
rig process? Det säger Thomas Bodström att vi inte
ska behöva göra, för vi har ju ordre public, som det
heter apropå svåra ord. Det betyder att man inte ska
få lämna ut saker som är helt främmande för oss i
Sverige med vår rättstradition. Jag vill lita på Thomas
Bodström. Klargör nu detta, så att det blir lite lättare
för oss i Folkpartiet liberalerna att fatta ett klart beslut
när hela lagstiftningsmaterialet ska ligga framme här
om ett halvår eller vad det nu var. Då kan vi ge be-
sked, och då kommer vi säkert att kunna stödja 90 %,
och kanske 95 % eller alltihop om det nu är så rosen-
rött som Thomas Bodström ger sken av. Men vi vet
inte i Folkpartiet liberalerna. Det är väldigt svårt att
göra den analysen. Vi fattar bara beslut när vi vet vad
de innebär. Därför väljer vi i dag att avstå. En klar
motivation finns i det särskilda yttrandet.
Det är inte att huka och vara rädd. Det enkla är att
säga nej nej nej till allt som har med europeiskt sam-
arbete att göra. Vi kan inte göra det, därför att den
gränslösa brottsligheten, den grova brottsligheten,
måste vi bekämpa gemensamt, och då måste vi ha ett
samarbete på rättsområdet.
Jag skulle vilja att Thomas Bodström vid tillfälle
tar upp detta med sina kolleger i ministerrådet, om vi
inte ska ha ett riktigt rättskonvent i Europa där vi kan
försöka fundera på hur vi ska sammansmälta olika
rättstraditioner - den nordiska, den anglosaxiska, den
franska och den tyska - och få detta att fungera bätt-
re. Olikheterna gör i dag att vi känner stor osäkerhet
gentemot varandra, och det leder till misstro.
Man ska komma ihåg, som någon annan tidigare
har sagt, att det finns invändningar också mot det
svenska rättssystemet. Människor skjuts ned av poli-
ser, och människor sitter inspärrade alldeles för lång
tid. Vi har livstidsstraff i det här landet. Det avgörs av
politiker för närvarande, och justitieministern tycker
att det är trevligt att ge folk nåd. Det är helt oaccepta-
belt. En rad invändningar finns alltså mot det svenska
rättssystemet, som skulle må bra av en genomgång.