Fru talman! Nej, det här är ingen situation att vara
billig i. Om det var så Alice Åström uppfattade det
kanske jag uttryckte mig slarvigt. Det var verkligen
inte min mening.
I grunden handlar det bara om det faktum att
Folkpartiet liberalerna vill utveckla, fördjupa och
bredda samarbetet inom den europeiska unionen,
därför att det ökar demokratin, ökar inflytandet för
Sverige och skapar en bättre värld där vi bor.
Medan vi vill göra detta vill Vänsterpartiet och
tillika Miljöpartiet avveckla Sveriges roll i den euro-
peiska unionen. Man vill ju inte ens vara med i detta
samarbete, och då är det klart att man har lättare att
säga nej.
Men Alice Åström förtjänar all respekt, inte minst
för den remissrunda som hon och Vänsterpartiet har
tagit initiativ till.
När jag kommer till utskottet tar jag våra utskotts-
förhandlingar på största allvar. Jag lyssnar noga på
alla argument som förs fram. När jag hör retoriken
och ser texten i reservationen och det särskilda ytt-
randet är det framför allt inriktat på själva processen
och formen. Detta beslut har nu drivits igenom gans-
ka okänsligt av socialdemokrater, centerpartister och
kristdemokrater.
För mig innebär inte det att jag kan säga nej till
detta, för jag vill ha ett fördjupat samarbete när det
gäller möjligheten att utlämna grova brottslingar -
eller för den delen att få grova brottslingar utlämnade
till Sverige - och vad gäller att vi måste föra kampen
mot terrorism. Men jag vill också veta innehållet.
Därför avstår vi. Det är ingen meslinje, som jag ser
det, utan jag känner att det verkligen är ett svårt över-
vägande. Jag måste få förklara detta, och jag tycker
att jag har gjort det i dag.