Fru talman! Brottsligheten har inga gränser. Där-
emot utnyttjar brottsligheten de gränser som finns,
och det är därför som det är problem med att interna-
tionellt bekämpa brottslighet. En av de viktigaste
frågorna är att samtliga inblandade i ett mål ska kun-
na ställas inför rätta, att detta inte tar för lång tid och
att det blir effektivt. Alla som har varit med vid större
rättegångar vet att om någon av de inblandade inte är
där, kommer alla att skylla på den personen, vilket
gör det oerhört svårt att över huvud taget få någon
fälld.
Detta är ett av skälen till att vi vill utveckla det
internationella samarbetet mot brottsligheten. Ett
annat skäl är att vi vill ge alla möjligheter till upprät-
telse för brottsoffer. Vi vill inte skydda mördare,
våldtäktsmän och terrorister. Vi vill att brott ska kla-
ras upp, och vi vill att brottsoffer ska få upprättelse.
Fru talman! Det finns två saker som många försö-
ker skapa sig något slags monopol på. Det ena är vad
som är bäst utifrån barnets bästa, och det andra är
rättssäkerhet. Detta finns med i debatten, och man
försöker ibland göra gällande att just det egna försla-
get är det enda som gäller.
Jag diskuterar gärna rättssäkerhet i samband med
de här förslagen. Det är inte så enkelt att bekämpning
av internationell brottslighet innebär en försämring av
rättssäkerheten. Det bästa sättet är förstås att jämföra
det system som vi i dag har med det nya system som
riksdagen nu ska ta ställning till.
Vad har vi då för system i dag? Jo, det är redan
möjligt att lämna ut anklagade svenska medborgare
för vad som motsvarar 140 brott, och utlänningar för i
stort sett samtliga brott. Vi har i dag inga tidsgränser.
Enligt det nya förslaget ska gälla 60 plus 30 dagar.
I dag är det regeringar, alltså politiker, som avgör.
I framtiden blir det rättsliga myndigheter som avgör. I
dag finns det ingen muntlighet, men det ska finnas i
framtiden. I dag finns det ingen rätt att överklaga,
men det ska finnas i framtiden.
Fru talman! Det här om något är väl sådant som är
till för att förbättra rättssäkerheten. På Johan Pehrsons
fråga kan jag direkt svara: Ja, Europakonventionen
står över de här rambesluten. Den kommer även fort-
sättningsvis att gälla på det här området.
Fru talman! Det har förekommit en del märkliga
saker under de månader som vi har diskuterat det här.
En sak som det är oerhört svårt att få fram, hur myck-
et vi än försöker, är att det här inte är ett resultat av
händelserna den 11 september. Men det är klart att
retoriken fungerar mycket bättre om man talar om
terrorlagar, bristande rättssäkerhet, panik osv. Det är
bara ett problem med detta, nämligen att det inte är
sant. Det här är inte ett resultat av den 11 september.
Det är resultatet av ett initiativ som togs redan 1999.
Det vet alla som nu under många månader har arbetat
med de här frågorna, även om vissa fortfarande inte
vill låtsas om det.
Därför blir diskussionen om att det här så snabbt
har hastats fram under det belgiska ordförandeskapet
lite haltande. Det har nu redan gått två och ett halvt
år, och det bör enligt min uppfattning i varje fall inte
ta längre tid i anspråk.
Jag tycker också att det är bra att man diskuterar
hanteringen i riksdagen. Det är bra att det kommer
fram synpunkter, men glöm inte att det här sker på
exakt samma sätt som skett vid tidigare rambeslut.
Det finns inget nytt i det system som vi nu använder.
Den här diskussionen i frågan om man ska göra änd-
ringar i framtiden kan visserligen vara bra, men det är
inget särskilt med det här rambeslutet.
Det märkligaste av allt, fru talman, är ändå Mode-
raternas 180-gradiga vändning. I december sade,
precis som Alice Åström framhöll, Moderaterna ett
uttryckligt ja till det här. Den 21 mars lade regeringen
fram sin proposition, och två timmar senare samma
dag sade Moderaterna nej.
Ärligt talat vet jag inte riktigt var Moderaterna nu
står, för det har varit så oerhört många svängningar
fram och tillbaka. Detta kan bero på den debatt som
har förts. Den har haft en del grova överdrifter och i
vissa fall direkta felaktigheter. Det har varit en sam-
hällsdebatt som har engagerat många, men det får
man stå ut med. Man får inte svaja i kampen mot
internationell brottslighet. Man måste stå upp för den
här kampen.
Det är många som tror att det kanske främsta
skälet ändå är att krångla till det för regeringen. Och
visst skulle det vara pinsamt att när vi ska träffas i
juni för att slutligt ta ställning tvingas medge: Ja, vi
sade ja i december, men nu har vi som enda land
ändrat oss och vill inte vara med. Men den part som
framför allt skulle fått lida av detta är naturligtvis
Sverige. Så hade det också gått om inte Centern och
Kristdemokraterna hade tagit ansvar för Sverige.
Jag borde naturligtvis som socialdemokratisk mi-
nister vara glad över att kunna säga att Moderaterna
hoppar av från den internationella kampen mot
brottsligheten, men jag tycker ändå att det är trist att
kortsiktiga partipolitiska hänsyn får företräde framför
Sveriges väl. Vi behöver som ett litet land inte den
här typen av partipolitiskt tänkande utan vi behöver
stå eniga i kampen mot internationell brottslighet.
Men nu vet vi att Moderaterna inte är ett parti att
lita på när det gäller kampen mot internationell
brottslighet. De sade från början ja. Jag säger ingen-
ting om Vänsterpartiet och Miljöpartiet. De har sagt
nej från första början. De har gjort det innan vi fatta-
de beslut om det här i EU-nämnden. De har från allra
första början sagt att de inte kommer att ställa sig
bakom det här. De står inte för några överraskningar
utan har haft en väldigt konsekvent linje från början.
Moderaterna sade däremot ja. Jag anser förstås,
som jag tror att de allra flesta gör, att man ska hålla
sina löften. Det gäller även beträffande EU. Man kan
inte ändra sig någon gång mellan december och mars,
särskilt om ingenting nytt har kommit fram.
Men det finns naturligtvis en möjlighet att fort-
sätta efter den här linjen. Jag utgår från att Modera-
terna kommer att vara konsekventa och inte heller vid
nästa rambeslut anser sig kunna ställa upp på det sätt
som de har gjort tidigare. Det här är nämligen bara ett
av flera rambeslut, och nästa gäller narkotikabrotts-
lighet, som också ska behandlas på det här mötet. För
detta söker regeringen liksom vid alla andra överens-
kommelser som ska ingås stöd i riksdagen.
Det ska bli väldigt intressant att se om Moderater-
na nu på tre veckor kommer att svänga tillbaka eller
om de lägger in en massa villkor om att hela lagstift-
ningen ska ligga på bordet, vilket i så fall kommer att
fördröja beslutet med kanske ett halvår eller bortåt ett
år. Vi ska komma ihåg att Sverige redan är det land
som tar längsta tiden på sig av alla i EU.
Fru talman! Dubbel straffbarhet har diskuterats.
Det är en väldigt viktig fråga. Låt mig bara påminna
om att vi i Norden för länge sedan har tagit bort dub-
bel straffbarhet, och det gäller för tusentals brott. Jag
tycker inte att vi är beredda att i EU ta detta steg.
Fortfarande är det alltför stor skillnad mellan de olika
lagstiftningarna. Men jag tycker att det är en naturlig
utveckling att gå åt det här hållet och att det är rimligt
att börja med de 32 brott som nu presenteras av de
flera tusen gärningar som är straffbara i Sverige.
Jag tycker också att det är en naturlig utveckling
att Sverige är med i kampen mot internationell
brottslighet. Det sägs att det när det gäller det rambe-
slut som nu diskuteras i alla 15 länder har gått allde-
les för fort och att vi inte har fått någon analys. Men i
alla fall har redan 12 länder tyckt att analysen har
varit tillräcklig och sagt ja. 2 länder kommer att an-
sluta sig i juni.
Vi vill inte stå utanför denna utveckling. Också
brottslingar läser tidningar. Vi vill vara med i kampen
mot brottslighet, och det känns skönt för Socialdemo-
kraterna att vi är det. Tillsammans med Centern och
Kristdemokraterna ser Socialdemokraterna till att
Sverige kan fortsätta att vara aktivt i kampen mot
brottslighet och vara ett land som andra länder känner
förtroende för och gärna har ett samarbete med i de
här oerhört viktiga frågorna i det brottsbekämpande
arbetet och för våra brottsoffer.
I detta anförande instämde Göran Norlander, He-
lena Zakariasén, Göran Magnusson, Ingemar Väner-
löv, Märta Johansson, Morgan Johansson, Margareta
Sandgren, Ann-Marie Fagerström, Yilmaz Kerimo
och Anita Johansson (samtliga s), Ingvar Svensson,
Ragnwi Marcelind och Rolf Åbjörnsson (samtliga kd)
samt Gunnel Wallin (c).