Fru talman! Miljöpartiet är emot förslaget om en
europeisk arresteringsorder. Vi kommer att rösta
emot förslaget i kammaren i dag. Tyvärr är det bara
ett enda parti till - Vänsterpartiet - som kommer att
rösta emot. Däremot kommer Moderaterna och Folk-
partiet tydligen att avstå, och Centern och kd kommer
att stödja förslaget. Det gäller ett grundläggande och
nytt fenomen i vår svenska lagstiftning.
Jag tycker att Folkpartiet från talarstolen måste ge
en väldigt bra motivering till att man går emot sina
egna motioner både när det gäller terrorism och arr-
esteringsordern. Man har skrivit motioner i båda
ärendena. Vad gäller den europeiska arresteringsor-
dern har det gjorts med motiv som liknar Vänsterns
och Miljöpartiets. Plötsligt gäller de inte längre. Jag
skulle vilja ha en förklaring till det.
Fru talman! Den europeiska arresteringsordern
kan inte ses isolerad utan måste ses i sitt samman-
hang. Det gäller definitionen av terroristbrott. Det är
det som är kärnan i det hela. Man vill enkelt kunna
utlämna dem som man klassar som terrorister. Det
gäller också konventionen om frysning av tillgångar.
Terrorister som står med på listan ska kunna få sina
tillgångar frysta. Det är också en väldigt svår proble-
matik. Till detta paket hör också Socialdemokraternas
förslag om en grundlagsändring.
Jag har flera gånger hävdat att rambeslut som fat-
tas på detta sätt och som förutsätter ändring av svensk
lag i efterföljande beslut strider mot den svenska
grundlagen. Vad gäller beslutet om en europeiska
arresteringsorder ska ministerrådet, visserligen en-
hälligt, kunna lägga brott till den lista som redan
finns. Vi i parlamentet behöver över huvud taget inte
bry oss, för det bestämmer ministrarna i EU. Därför
måste man ändra den svenska grundlagen, mina vän-
ner. Det är Miljöpartiet fullständigt emot. Jag hoppas
att det inte sker denna mandatperiod.
För att återgå till arresteringsordern kan jag säga
att regeringen skriver att det huvudsakliga innehållet i
propositionen gäller att en begäran om gripande och
överlämnande av en efterlyst person skyndsamt och
med få formaliteter ska verkställas av de rättsliga
myndigheterna i en annan medlemsstat. Det är syn-
nerligen illavarslande, fru talman, om tidseffektivitet
och förenklade procedurer prioriteras framför rättssä-
kerhetsaspekten.
Vidare tycker jag att arresteringsordern är helt
onödig. Riksdagen godkände för bara ett år sedan en
konvention om förenklat utlämningsförfarande. Vi
samarbetade om konventionen om förenklad utläm-
ning. Att i det perspektivet slänga fram förslag om ett
helt nytt förfarande är helt orimligt.
Varför gör man det? Det har jag redan svarat på.
Det beror på rädslan för terrorister efter den 11 sep-
tember. Det behövs egentligen inget annat utläm-
ningsförfarande. Vi i Miljöpartiet ifrågasätter alltså
behovet av ett rambeslut på ett redan reglerat område.
Sedan kommer vi in på slopandet av den dubbla
straffbarheten. Det betyder alltså att vi är tvungna att
lämna ut en person som begår ett brott som inte är
kriminaliserat i Sverige till en annan medlemsstat.
Det har tidigare varit kutym att vi ska ha dubbel
straffbarhet, men nu ska vi upphäva detta. Det är
visserligen en lista, men det är förfärligt många brott,
och det är inte heller riktigt definierat på den här
listan.
Man säger att anledningen till att man slopar den-
na straffbarhet är att det inte är så stora skillnader
mellan medlemsstaternas straffrättsliga rubriceringar.
Då kan man fråga sig på vilka grunder regeringen
baserar åsikten att medlemsstaternas straffrättssystem
inte skiljer sig åt. Vi har här i riksdagen inte fått pre-
senterat material som vi kan ta ställning till, och när
vi i EU-sammanhang får information i utskottet säger
delegationen från Justitiedepartementet att det är stora
skillnader. Men plötsligt är det inga skillnader. Kan
justitieministern förklara detta? Och har justitiemi-
nistern satt sig in i denna materia som säger att vi inte
skiljer oss åt särskilt mycket, så att vi kan slopa kra-
vet på dubbel straffbarhet?
Jag har för min del inte fått något sådant underlag,
så att jag kan säga det.
Som Advokatsamfundet påpekar i sitt remissytt-
rande saknas det definitioner av respektive brott i
rambeslutets brottskatalog. Den utfärdande staten har
tolkningsföreträde när det gäller om ett brott är hän-
förligt till brottskatalogen, och det är väldigt osäkert.
Vi kan alltså inte här i Sverige göra någon rättslig
prövning, utan vi måste bara lämna ut personen i
fråga.
Sedan är det då tidsfristerna. Jag inledde med att
säga att det skulle gå snabbt och vara effektivt, men
Miljöpartiet tycker att det är alldeles för långa tids-
frister. En person kan sitta upp till 60 dagar, och se-
dan kan man begära förlängning 30 dagar. Det här
strider mot de svenska reglerna om häktning och
också mot Europakonventionen om de mänskliga
rättigheterna, vad jag kan se. Tidsfristerna motverkar
själva grunden för det föreslagna rambeslutet. Det är
ju inte så snabbt och effektivt om dessa tidsfrister ska
utnyttjas.
Sedan gäller det verkställighetsvägran. Det står
lite luddigt om att man ska kunna göra detta, men vi
reagerar särskilt mot att humanitära skäl inte kan
åberopas som vägransgrund samt mot avsaknaden av
ett uppenbarhetsrekvisit. Regeringen uppger att det
tidigare har varit ovanligt att unga personer har be-
gärts utlämnade. Regeringen antar att detta förhållan-
de kommer att bestå, varför krav på åldersavvägning-
ar inte behöver införas i rambeslutet. Det tycker vi är
en stor brist.
Sedan gäller det beslutsprocessen. Den är nu un-
der all kritik.
Fru talman! Det har faktiskt bildats ett demokrati-
nätverk, vilket jag är väldigt glad för. Men tänk att
det ska behövas ett demokratinätverk år 2002 för att
det nu har kommit så många beslut och konstiga
procedurer som gör att människor, allmänheten, rea-
gerar. T.o.m. Polisförbundet har sagt att allmänhetens
förtroende är oerhört viktigt, men det grusar allmän-
hetens förtroende om människor nu ska utlämnas på
så här svaga grunder och med en politisk bedömning i
botten. Det är ju det som terroristdefinitionen och
terroriststämplingen är, en politisk bedömning, och
det är inte bra. Tidigare har vi fokuserat strikt på
handlingarna.
Nu är det en förändring, och vad innebär den för-
ändringen för samhällsutvecklingen och samhället?
Den analysen har vi inte gjort, utan det har gått
snabbt. Det är precis som en kaviartub. Alla förslag
har funnits liggande i EU. Plötsligt efter den 11 sep-
tember trampar man på tuben. Korken åker ut och allt
strömmar ut på en gång, och det hamnar inte där det
ska hamna, på smörgåsen eller dekorationen, utan det
kladdar ut runtom.
Risken, fru talman, är att politiskt verksamma per-
soner, t.ex. djurrättsaktivister, stenkastande EU-
demonstranter och fredsaktivister som demonstrerar
och vill förändra samhället kan komma att klassas
inom terroristdefinitionen och på detta vis utlämnas. I
terroristdefinitionen står det: Våld mot en annan stats
offentliga institutioner. Det är ju tolkningsbart, och då
kan inga rättsliga medel förhindra utlämning.
Sedan har vi också deltagande i kriminell organi-
sation, IT-brottslighet och människohandel, som står
uppräknade som brott.
Kriminalisering av en grupps organisation har vi i
Sverige tidigare inte varit för. Vi har haft en parla-
mentarisk utredning som enhälligt har sagt nej. Nu
kommer detta att ske den här vägen, genom EU.
Rättsstatens grundläggande principer kommer att
vika, och de grundläggande principerna är legalitets-
principen och förutsägbarheten, och det borde ha stått
tydligare om dessa grundläggande principer.
Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till reserva-
tionen.