Fru talman! Jag ska börja med att säga samma sak
som Thomas Boström sade, nämligen att visst finns
det sådant i detta beslut som stärker rättssäkerheten,
som snarare kortar tiderna osv. Det finns positiva
saker också, och jag hade i talarstolen kunnat räkna
upp de framsteg som gjorts på vissa områden. Men
det viktiga för oss som lagstiftare är att se var brister-
na finns, och hur dessa kan åtgärdas.
När Thomas Boström säger att detta egentligen
inte är det stora genombrottet motsäger han sig själv
och det som sägs i propositionen. Där står nämligen
att "rambeslutet bygger till stor del på begrepp och
förfaranden som är kända från utlämningsrätten.
Samtidigt innehåller den nyheter som i såväl praktiskt
som principiellt hänseende kan framstå som proble-
matiska." Just dessa frågor har Vänsterpartiet lyft
fram. Detta bygger på tilltron till andra länder.
I mitt huvudanförande nämnde jag Storbritannien
och utvecklingen i Italien, där man nu använder maf-
fialagstiftningen även för terrorbrott. Det finns också
med på listan. Det blir självklart mycket svårare för
oss som lagstiftare att ta ställning när man inte ens
har underlaget till hur lagstiftningen i de andra län-
derna ser ut.
När det gäller den dubbla straffbarheten vill jag ta
upp frågan om flyktinggömmare. Detta är inte straff-
bart i Sverige. När man tar bort den dubbla straffbar-
heten ska det finnas strafftider på minst tre år, men
straffvärdena kan även vara lägre. I straffskalan ska
det dock vara minst tre år.
Hur ser det ut i de andra EU-länderna? Tillämpar
något land detta? Tänker något land införa det? För
oss är denna fråga oerhört viktig.
Nästa fråga handlar om att rådet kan förändra lis-
tan, och att beslut ska fattas enhälligt. Hur tänker
justitieministern förfara med den frågan? Det är prin-
cipiellt oerhört viktigt att vi som lagstiftare har möj-
lighet att kunna följa utvecklingen och vara med och
fatta beslut om den.