Herr talman! Återigen får vi rapporter om miljö-
katastrofer i Europa. Den här gången kommer de från
Rumänien. Det är en gruvdamm som har brustit.
100 000 kubikmeter förgiftat vatten innehållande
cyanid och tungmetaller har läckt ut och därmed tagit
allt liv med sig på sin väg nedåt floden. Det är samma
katastrof som för ett par år sedan inträffade i Bolidens
gruva i Spanien. Det skedde i Doñanaområdet, som
också är ett stort naturområde. Jag besökte det och
såg med förskräckelse hur miljökatastrofen drabbar
omgivningen.
Det här visar bara på ett av många problem som vi
har i vår värld. Men det är ett problem som faktiskt
bör åtgärdas. Det finns gott om gruvdammar runt om
på vår jord, och ju äldre de blir, desto större påfrest-
ningar och desto större risker innebär de.
Jag tycker att det är dags att EU tar ett ordentligt
initiativ i frågan och försöker lyfta fram den. Man
skulle kunna ha någon form av internationellt kon-
trollorgan, ungefär som man har när det gäller kärn-
kraften. Jag vill fråga utrikesministern om hon har
tänkt sig att ta något initiativ i frågan för att det ska
hända något innan det sker ytterligare sådana här
katastrofer.
Det här är bara en del av de miljöproblem vi har,
som vi faktiskt skulle kunna ha bättre kontroll över.
Vi skulle kanske till stora delar kunna förebygga
katastrofer genom att agera i tid. Det är det jag har
försökt att lyfta in här. Miljösituationen är i dag sådan
att vi inte kan blunda för den. Vi måste agera och vi
måste agera internationellt.
Jag är lite besviken över att utrikesministern inte
heller i sitt andra anförande lyfte in miljön som ett
tydligt prioriterat område inför regeringskonferensen
i Sverige. Om vi inte från svenskt håll lyfter in att ett
ekologiskt hållbart samhälle är en prioriterad fråga,
vad kan vi då förvänta oss att övriga länder gör? Det
är ju ganska ofta så att vi i Sverige i alla fall vill
framhålla att vi är en pådrivande nation när det gäller
miljökontroll, miljöhänsyn och framförhållning. Jag
känner oro i maggropen när jag tänker på att inte ens
Sverige tänker sätta den frågan som den absolut vik-
tigaste. Jag har ingen förhoppning om att något av de
andra EU-länderna kommer att göra det, och jag
känner att något tyngre miljökrav från EU på den
internationella arenan kommer vi inte heller att få se.
Det krävs faktiskt att något land som har ansvar tar
initiativet för att det ska hända någonting.
Jag skulle gärna se att vi t.ex. får en ordentlig
miljögaranti som tar hänsyn och att vi har rätt att
ställa miljö- och hälsokrav. Jag skulle gärna se att
detta förs vidare inte minst i handelsfrågorna som
naturligtvis också finns med när det gäller mijlöas-
pekterna. Det har här framförts kritik mot att det inte
blev någon ny WTO-runda. Jag tror att det ändå blev
ett uppvaknande för de politiker som ansvarar för
frågorna. Det krävs att man har ett mer genomarbetat
samarbete med solidaritetsrörelsen i världen för att
man ska få en handel där man tar hänsyn till både
miljö och socialt ansvar i ett globalt perspektiv.
Om Sverige ska driva den här frågan är det väl
dags att man gör det med en ökad öppenhet gentemot
NGO:erna. Det är dags att man plockar in dem i för-
beredelsearbetet så att man kan få den kunskap och
kompetens som finns och behövs i det här samman-
hanget.
Sedan kan jag inte låta bli att säga något till Hol-
ger Gustafsson som tyckte att vi skulle ta bort det här
med sextimmarsdag och i stället prata bistånd. Jag
tycker att Holger Gustafsson måste lära sig att se
helheten. Tänk om vi kunde genomföra sex timmars
arbetsdag och därmed få ned sjukskrivningar och
förtidspensioneringar och öka livskvaliteten. Då
skulle vi få mycket pengar över som vi skulle kunna
satsa på internationell solidaritet. Vi skulle dessutom
öka livskvaliteten hos den svenska befolkningen, och
det är inte oväsentligt.