Fru talman! Regeringens utrikesdeklaration kan
vid första påseendet verka harmlös, men den inne-
håller en hel del sprängfrågor. Den gamla neutralitets-
formuleringen står kvar i deklarationen, men vi note-
rar att vice statsministern, förre utrikesministern,
menar att neutralitetsbegreppet ska slopas. Vi förstår
att det kanske råder strid i regeringen om neutralitet.
Å ena sidan strävar regeringen efter att isolera Öster-
rike. Några politiska kontakter ska inte förekomma. Å
andra sidan vaknade vi i går morse till en försvarsmi-
nister som frenetiskt hävdar att Sverige ska sälja JAS
till Österrike. Hur det ska gå utan politiska kontakter
är lite svårt att förstå.
I regeringsförklaringen finns ett fördömande av
Tjetjenienkriget. Samtidigt föreslår regeringen en
militär samövning med Ryssland. Vid en sådan
samövning kan komma att ingå det marininfanteri
som vi vet finns i Tjetjenien. Enligt Human Rights
Watch har de ryska trupperna avrättat minst 22 civila,
huvudsakligen kvinnor och gamla män, under de
senaste veckorna. Tänk om svenska militären ska
samarbeta med förband som har varit inblandade i
Tjetjenienkriget!
Fru talman! Den mest brännande aktuella frågan
nämns i en mening, nämligen isoleringen av Österri-
ke. Parlamentsvalet i Österrike den 3 oktober blev en
stor framgång för Frihetspartiet, som blev näst största
parti. Det är ett parti som driver en populistisk politik
med ofta oförenliga ståndpunkter både till vänster och
till höger. Partiledaren Haider säger de mest befängda
saker. Det som är mest skrämmande är den syn han
har på nationalsocialismen, på invandrare och invand-
ringspolitiken. Han har gett uttryck för åtskilliga
ståndpunkter som är oförenliga med de rimliga nor-
mer som gäller i civiliserade samhällen. Det finns
därför all anledning att vara uppmärksam på vad som
sker i Österrike.
Valet där ledde till att tre partier fick, grovt räk-
nat, en tredjedel av mandaten i Österrikes parlament.
Österrikes folkparti, som är konservativt och kristde-
mokratiskt, hade före valet sagt att man ville gå i
opposition om man blev tredje största parti. Det blev
man också. Men om det österrikiska folkpartiet drog
sig ur regeringsansvaret skulle det naturligtvis övergå
till de två andra partierna. Därför beslöt man, trots sin
föresats, att inleda förhandlingarna med det social-
demokratiska partiet i Österrike. De förhandlingarna
pågick i tre och en halv månad, från oktober in till
senare hälften av januari. De ledde till en omfattande
och detaljerad regeringsöverenskommelse, som un-
dertecknades av företrädare för de båda partierna.
Men sist och slutligen underkände socialdemokrater-
na överenskommelsen, trots att partiordföranden och
sittande förbundskanslern Klima lett förhandlingarna
för sitt parti och själv undertecknat överenskommel-
sen.
Nu kommer det märkliga. Därmed blev det klart
att regeringsbildningen måste inbegripa Frihetsparti-
et, alternativet var att gå till nyval. Österrike måste
faktiskt få en regering.
EU:s medlemsländer ska engagera sig i varandra.
Vi har ett gemensamt ansvar för att de normer som
gäller mänskliga rättigheter och demokrati verkligen
uppfylls av unionen och av dess medlemsländer.
Detta finns med i fördraget, och det finns med i de
s.k. Köpenhamnskriterierna som ger villkoren för
kandidatländernas tillträde.
Därför är det så märkligt att EU inte ens diskute-
rar frågan - trots att det allmänna rådet hade sam-
manträde vid just denna tidpunkt för två veckor se-
dan. Man borde då ha uppmanat de österrikiska soci-
aldemokraterna att ompröva sitt ställningstagande och
acceptera regeringsansvaret. Jag förstår inte varför
utrikesministern satt och sov under det allmänna
rådsmötet. Det var då det fanns möjlighet för EU att
agera. Men det var ingen reaktion under det allmänna
rådet. Ännu har EU:s ministerråd över huvud taget
inte behandlat frågan.
En vecka senare kommer i stället uttalanden å 14
medlemsstaters vägnar. Det var inte från EU, men
gjordes i namn av ordförandeskapet - vilket var
missvisande. Det var ett uttalande som gjordes om
den bilaterala politiken.
EU kan naturligtvis inte besluta i frågor om inte
alla medlemsstaterna har rätt att delta i diskussion och
beslut. Fördragen reglerar detta noggrant. Det skulle
strida mot EU-samarbetets hela grundidé om man
gjorde så.
Internationella medier hävdar att uttalandet snara-
re var ett resultat av en partipolitisk komplott med
ursprung i Österrike. Jag tror att det är angeläget att
utrikesministern dementerar att så är fallet - om hon
nu kan göra det.
Sveriges regering bröt mot regeringsformen ge-
nom att inte samråda i Utrikesnämnden i ett så dras-
tiskt beslut som att bilateralt isolera ett annat land
utan stöd i en resolution från säkerhetsrådet - det är
det vi normalt har när vi fattar beslut om sanktion.
Regeringen har alltså beslutat att Sverige ska iso-
lera en annan västeuropeisk demokrati, samtidigt som
vi och EU strävar efter att upprätthålla kontakter även
med diktaturer som grovt bryter mot mänskliga rät-
tigheter. Var finns logiken i detta? Österrike ska iso-
leras, men med ett Ryssland - som fördömdes i utri-
kesdeklarationen för att bomba Groznyj sönder och
samman så att en oskyldig civilbefolkning utsätts för
enormt lidande - ska vi genomföra militära samöv-
ningar. För övrigt har regeringen inte ens samrått i
den frågan i Utrikesnämnden. Vad finns det för logik
i detta?
I en parlamentarisk demokrati är det folket som
avgör sammansättningen i ett parlament, och en rege-
ring måste accepteras av en majoritet i detta parla-
ment. Det gäller både i Sverige och i Österrike. Det
uttalade syftet med isoleringspolitiken är att få en
regering där Frihetspartiet inte deltar. Nu kommer
man till frågan hur den svenska regeringen har tänkt
sig att det ska gå till inom ramen för den österrikiska
parlamentarismen. När och på vilket sätt ska isole-
ringen upphöra? Har den svenska regeringen tänkt sig
att de österrikiska socialdemokraterna ska tvingas
acceptera regeringsansvaret och den ursprungliga
uppgörelsen med Folkpartiet, eller ska landet tvingas
till nyval, eller finns det någon annan lösning som
den svenska regeringen har tänkt sig för att isolering-
en ska upphöra? Det verkar inte så klokt att tvinga
landet till nyval med tanke på att Frihetspartiet enligt
opinionsundersökningarna i så fall skulle bli det
största partiet.
Regeringen har begått fem allvarliga fel i denna
brännande utrikespolitiska fråga. Samråd skedde inte
inom EU. Utrikesministern sov på EU:s allmänna
rådsmöte. I stället utestängdes Österrike från en dis-
kussion mellan EU-länderna. Det var det andra felet.
Regeringens beslut har inte beretts på det sätt som ska
ske, och något samråd har inte skett i Utrikesnämn-
den - vilket ska ske enligt grundlagen. Det finns
ingen konsekvens i att isolera Österrike och samtidigt
sträva efter att hålla kontakten med diktaturer och
regimer som grovt förbryter sig mot mänskliga rättig-
heter. Regeringen har inte på något sätt inför riksda-
gen, eller på annat sätt, redovisat vad isoleringspoliti-
ken ska leda till, vad som ska ske i Österrike för att
isoleringspolitiken ska upphöra.
Fru talman! Jag har uppehållit mig länge vid den-
na fråga därför att det är den mest brännande utrikes-
politiska frågan i dag, men den nämns bara med en
enda mening i utrikesdeklarationen. Låt mig gå in på
nästa fråga, nämligen neutraliteten. Föreställningen
att Sverige kan stå neutralt vid grovt brott mot folk-
rätten i vårt närområde är inte realistisk. Sverige kan
inte handla på samma sätt som under andra världskri-
get. Då stod Sverige neutralt trots att det skedde gro-
va brott mot folkrätten i vårt närområde. Vi kan inte
stå likgiltiga om ett nordiskt grannland, EU-
medlemmar eller baltiska länder angrips. Europa
måste få en fast och förpliktande säkerhetsordning.
Det kan inte tolereras att länder startar aggressioner,
begår folkmord eller folkfördrivningar. Sverige har
ett självklart medansvar att denna säkerhetsordning
blir förverkligad.
Det pågår nu i Europa en intensiv debatt om nöd-
vändigheten att Europa bättre ska förmå ta sitt ansvar
för sin egen säkerhet. Det handlar inte om att minska
USA:s roll eller engagemang utan om att öka Europas
egen förmåga. Ett första steg tas genom att EU får ett
uttryckligt ansvar för konflikthantering och krisföre-
byggande. Erfarenheten från Balkan visar att Europa
varken kunde förebygga konflikten eller hade nöd-
vändig kapacitet för att uthålligt klara av krishante-
ringen. USA:s involvering blev nödvändig.
Det vore därför rimligt att vi i Europa ställde krav
på varandra i fråga om vilka resurser vi ska ha och
vilken inriktning vi ska ha för att kunna klara det här.
Tyvärr avvisar regeringen tanken på detta. Det är
beklagligt. Hur ska Sverige kunna uppfylla betydligt
högre ambitioner om vi samtidigt kraftigt drar ned på
våra försvarssatsningar? Omstrukturering av nya
uppgifter kostar mer, inte mindre. Den svenska rege-
ringens attityd håller inte i det längre perspektivet.
Sverige måste inse att ska vi ha en säkerhet i Europa
måste vi bära den gemensamt och bära bördorna och
ansvaret gemensamt. Alla goda krafter behövs.
Fru talman! Ryssland går nu in i ett nytt skede,
mera säkerhetsorienterat och nationellt, mera mån om
att visa kraft och beslutsförmåga. I de ryska gränsom-
rådena, i det s.k. nära utlandet, finns spänningar och
krafter som kan utlösa händelsekedjor som vi inte vet
någonting om i dag. Ryssland kan inte uppfattas som
ett hot mot Sverige, men det är en del av en instabil
europeisk situation som vi måste ta på allvar.
Kriget i Tjetjenien har förts med stor brutalitet.
Civilbefolkningen drabbas hårt. Det helt legitima
syftet att bekämpa terrorism får inte användas som
täckmantel för att bedriva en regelrätt straffexpedition
mot ett helt folk.
Det är hela Europas angelägenhet hur Ryssland
för kriget i Tjetjenien. Landet kan inte med hänvis-
ning till inre angelägenheter undandra sig omvärldens
erbjudande om hjälpsändningar till den lidande be-
folkningen, om beredskap att medla mellan Ryssland
och de tjetjenska företrädarna eller åsidosätta nöd-
vändigheten av återhållsamhet och proportionalitet i
sina åtgärder.
Att under ett pågående krig och aviserad rysk
återupprustning förorda en kraftig svensk nedrustning
är inte ansvarsfullt. Det är inte heller rimligt, som jag
tidigare påtalat, att Sverige ska samöva med den
ryska krigsmakten samtidigt som kriget i Tjetjenien
pågår. Samövning är nog bra, men det måste själv-
fallet ske under förutsättning att Ryssland respekterar
de spelregler som gäller samlevnaden i Europa. Såväl
OSSE som Europarådet anger regler för detta.
Sverige, Europa och västvärlden måste sträva ef-
ter att utveckla goda relationer med Ryssland, att
bidra till att få ett Ryssland som är fredligt och demo-
kratiskt och som får en rimlig grad av europeiskt
välstånd. Ett fattigt och plågat Ryssland riskerar att
bli ett hot mot sig självt och sina grannar.
Eftersom Sverige agerar för att Estland, Lettland
och Litauen snarast ska kunna bli medlemmar i EU är
det naturligt att vi funderar över hur de baltiska län-
dernas säkerhet ska kunna utvecklas och garanteras.
Kombinationen av medlemskap i Nato och EU ger
den bästa möjligheten till både säkerhet och utveck-
ling. Små länder som inte i längden kan försvara sig
av egen kraft får därmed en trovärdig säkerhetsga-
ranti.
Estland, Lettland och Litauen strävar efter med-
lemskap i Nato. Polen är sedan ett år tillbaka medlem
i alliansen. Östersjöns sydkust från Polen till Dan-
mark ligger alltså redan inom Nato.
Den för säkerhet och stabilitet i Norden och Ös-
tersjöområdet bästa lösningen vore att de baltiska
länderna, Sverige och Finland, om landet så önskar,
går med i Nato gemensamt. Därmed skulle de nordis-
ka länderna finnas med i samma säkerhetsordning,
och möjligheten till ett intensifierat nordiskt samar-
bete på det militära området skulle underlättas. En
gammal nordisk dröm skulle därmed gå i uppfyllelse.
Östersjöområdet skulle i allt väsentligt vara en del av
både EU och Nato. Därmed skulle ett oerhört viktigt
mål ha uppnåtts i de fria, fredliga och stabila förhål-
landena i vår del av världen.
Fru talman! Den invändning som brukar riktas
mot detta, att det skulle försvåra relationerna med
Ryssland, bygger i allt väsentligt på en felsyn. Strä-
van från Europa och väst ska vara att samarbeta och
att integrera Ryssland i ett omfattande och nära sam-
arbete. Det är av avgörande betydelse för att säkra
freden och friheten i vår världsdel.
Nato är av avgörande betydelse. Genom att Euro-
pa får en fundamental säkerhet kan man med trygghet
bygga relationer med Ryssland. Det är det som är
förutsättningen för att kunna fortsätta det här arbetet.
Ryssland kan dessutom inte utveckla ett ordentligt
samarbete med Europa och väst på bekostnad av sina
grannländer. Ryssland måste inse att länder som Est-
land, Lettland och Litauen måste känna sig trygga i
sin självständighet. Ska samarbetet med Ryssland
fungera måste helt enkelt grannländerna känna att de
med fullt förtroende kan öka, och inte som i dag
minska, sina förbindelser med Ryssland. Här spelar
Nato en nyckelroll. Trygga länder har lättare för att
samarbeta och behöver inte nervöst bevaka gränser
och höja gränshinder.
För Sveriges egen säkerhet vore också de baltiska
ländernas Natomedlemskap av stort värde.
Nato har också en viktig roll för den interna ut-
vecklingen i Ryssland. Det finns åtskilliga politiska
krafter i Ryssland - det noterade vi inte minst under
dumavalet i december - som förespråkar något slags
revanschism: förlorade områden ska återtas. En sådan
oansvarig politik blir omöjlig om grannländerna lig-
ger fast förankrade i det euro-atlantiska säkerhets-
samarbetet. Vi ska aldrig glömma att krig börjar i
gråzoner, i områden där det råder osäkerhet om vad
som gäller. Ett Europa där säkerhetsgarantierna är
tydliga och ligger fast är ett tryggare Europa. Ett
Europa där aggressiv politik inte får spelrum är ett
Europa där samarbetet främjas.
I den utrikespolitiska deklarationen betonar rege-
ringen att Sveriges säkerhetspolitik har en tydlig
europeisk dimension och att vår samhörighet med
övriga EU-medlemmar skapar solidaritet och gemen-
sam säkerhet. Det är då också viktigt att vi ger uttryck
för detta. Vi kan då inte säga att vi ska stå neutrala,
om länder med vilka vi arbetar och känner solidaritet
blir angripna. Det är helt enkelt vår skyldighet att stå
upp för den europeiska friheten.