Fru talman! Jag vill inleda med att instämma i det
som Biörsmark sade, att fred är oerhört viktigt och att
vi aldrig får förtröttas i vår kamp för fred och ned-
rustning. Förutsättningarna för att vi ska kunna ha
fred är att vi har en hållbar miljö och en livskraftig
jord som gör det möjligt för en allt större växande
befolkning att överleva.
På en jord med begränsade resurser är vi alla be-
roende av varandra. Världen står inför gigantiska
utmaningar i form av kraftiga befolkningsökningar,
storskalig miljöförstöring, minskad bördighet samt
brist på vatten och livsmedel. Detta skapar naturligt-
vis lätt konflikter.
Den konkurrens om jordens resurser som detta in-
nebär skapar alltså ökade spänningar och konflikter.
De politiska ledarna, regeringarna och de internatio-
nella organen måste ta sitt ansvar liksom vi enskilda
medborgare. En solidarisk livsstil ställer i sin tur stora
krav på förändringar i vårt samhälle.
Vi behöver resurseffektiv industri och nya lös-
ningar på energiproduktion och energianvändning.
Transportsystemen måste förändras och likaså livs-
medelsproduktionen. Ur ett globalt miljö- och rättvi-
seperspektiv är det nödvändigt att den rika världen
skyndar mot ett kretsloppssamhälle.
En rad viktiga miljöpolitiska frågor såsom försur-
ningen, övergödningen av haven, uttunningen av
ozonskiktet, ökningen av växthusgaser i atmosfären
är internationella eller globala problem. För att lösa
dessa miljöproblem behövs ett omfattande internatio-
nellt samarbete. Internationella avtal och konventio-
ner är viktiga och bör utvecklas genom att man till ett
undertecknande kopplar kontrollmekanismer och
bindande beslut.
På global nivå är FN en naturlig samarbetsorgani-
sation som i betydligt större utsträckning borde an-
vändas även i miljöarbetet. En reformering av FN-
stadgan som möjliggör detta är naturligtvis mycket
angeläget för att man ska få ett effektivt internatio-
nellt samarbete.
Fru talman! Kommer utrikespolitiken under 2000-
talet att skilja sig mycket från den som har förts under
1900-talet? Om vi ser bakåt har det varit stora föränd-
ringar när det gäller våra svenska kontakter med om-
världen, hur jordens resurser ser ut i dag, vad vi kan
vänta oss av morgondagen och vad vi haft att ta ställ-
ning till.
Dagens värld har krympt, hör vi ofta, men den har
också gett oss större möjligheter att t.ex. resa. Det går
snabbare och det är fler som reser. Det finns stora
skillnader mellan hur vi i dag åker över Atlanten till
USA och den resa som vi har hört om i Vilhelm Mo-
bergs beskrivning av utvandrarna och deras situation.
Men anledningen till resan är också annorlunda. Våra
förfäder utvandrade för att möjligheterna att överleva
på de småländska tegarna var otillräckliga. Det gick
inte att försörja familjen på det som jorden gav. Ty-
värr ser det fortfarande lika illa ut på många håll på
vår jord. Många människor tvingas fly för sin över-
levnads skull, ibland av politiska skäl. Krig och för-
tryck av åsikter är vanliga, alltför vanliga, flyktskäl.
Men vi ser också hur det antal som tvingas fly för
miljöns skull ökar.
Fru talman! Krig har det historiskt sett alltid varit
någonstans. Trots ökande kontakter människor emel-
lan fortsätter krigen. Krigen mellan nationer är i dag
kanske inte så många men allt vanligare inom länder.
Här måste regeringen arbeta för att ändra FN-stadgan
så att det blir möjligt att ingripa i ett tidigt skede.
Early warning system måste kunna användas. Man
måste också utveckla kompetens och kunskap när det
gäller konfliktlösning och konfliktförebyggande åt-
gärder, och naturligtvis måste nedrustningsarbetet
intensifieras.
Kampen för mänskliga rättigheter och för en rätt-
vis värld där människor kan mötas i fredlig samver-
kan får aldrig förtröttas. Det är viktigt att tydligt och i
tid markera mot det som strider mot de mänskliga
rättigheterna, förtryck och ofred. Men det gäller inte
bara att göra det på den internationella arenan, utan vi
måste också göra det i vår egen närmiljö. Lär vi inte
t.ex. våra barn att möta varandra utan mobbning, slag
och strid, ja, då är det inte lätt att tro på en fredlig
värld.
Vi måste också blicka framåt och ut över världen,
hur den ser ut i dag och hur vi ska möta morgonda-
gen.
Vi kan se att miljösituationen har försämrats. De
senaste åren har vi kunnat notera att miljökatastrofer-
na har ökat kraftigt med orkaner, jordbävningar,
översvämningar - ja, det finns en mängd tecken på att
vår miljö är hotad. Detta måste vi naturligtvis ta på
största allvar. Vi får inte blunda för verkligheten utan
våga tala om vad som behöver göras. Vi måste våga
visa på att det nu är dags att gå från ord till handling
och se till att vi kan förebygga och rädda den miljö
som vi alla är beroende av, för vi har bara en enda
jord, och det är den vi alla ska kunna leva på. Vi har
också ett ansvar för kommande generationer och hur
de ska kunna leva på vår enda jord.
Jag tycker att det är mycket intressant att lyssna
på barn. Jag tror att vi som politiker borde lyssna
mycket oftare på barn. Om man frågar barn vad det är
som de bekymrar sig för, vad de tror kommer att
kunna vara farligt, är det ofta två saker som de pekar
tydligt på: rädslan för krig och rädslan för miljöför-
störelse.
Ibland skulle jag önska att vi, liksom barnen, vå-
gade se bort från alla dessa om och men och besvär-
ligheter när det gäller att göra förändringsarbetet och
vara radikala och säga att nu är det dags att vi vidtar
åtgärder innan det är för sent. Nu har vi tillräckligt
många larmrapporter som talar om att vår miljö är
hotad, att klimatet förändras, att vi står inför gigantis-
ka hot. Vi kan inte fortsätta att leva med den livsstil
som vi har i dag och samtidigt mena att kommande
generationer ska ha rättigheter och möjligheter att bo
och leva på vår jord.
Jag läste och lyssnade på utrikesministerns och
regeringens deklaration, och om väldigt mycket av
den kan man säga: Javisst, så tycker nog väldigt
många av oss i allmänhet. Det här låter väl bra. Sam-
tidigt saknade jag ett mer omfattande förslag när det
gäller miljösidan och miljöarbetet. Det kom ganska
sent. Inte ens när jag läser om prioriterade frågor
inför EU-ordförandeskapet kan jag se att det med
tydlighet är miljöfrågorna som regeringen tänker
prioritera.
Därför skulle jag vilja fråga utrikesministern hur
prioriteringen kommer att vara inför regeringskonfe-
rensen. Det är ju ganska många allmänna frågor som
tas upp, men alla frågor brukar ju inte hinnas med. Då
är frågan var i prioriteringsordningen regeringen
placerar miljöfrågorna inför regeringskonferensen.
Den svenska utrikespolitiken kan man säga har
stått på tre ben när det gäller det internationella sam-
arbetet: biståndet och solidariteten med de fattiga,
fred- och nedrustningsarbetet och miljöfrågorna. I
dag känner jag att den här trebeningen är lite skrang-
lig. Det känns ungefär som när jag som scout var på
scoutläger där man hade en trebening att göra upp sin
eld på. De sista dagarna på scoutlägret stod den inte
lika stabilt som den gjorde när vi byggde upp den.
Jag tycker att regeringens agerande på dessa om-
råden är lite skakigt, inte minst när det gäller bistån-
det. Kommer vi i den ekonomiskt starkare situation
som alla talar om att vi har i dag i vårt land att få se
en ökad prioritering på biståndssatsningarna? Är
biståndet en prioriterad fråga?
När det gäller fred och nedrustning har jag en frå-
ga om vapenexport. Vi har sett en mycket, som jag
tycker, aggressiv marknadsföring av JAS internatio-
nellt, inte minst i områden där man verkligen kan
ifrågasätta om det är en vapenupprustning som be-
hövs, t.ex. i Sydafrika. Vi har också sett kampanjen
mot Chile och en del av forna öststater. Är det så att
fred och nedrustning också blir naggat i kanten av
vårt eget ekonomiska intresse att sälja JAS?
Sedan miljösituationen: Kommer den att vara en
prioriterad fråga för regeringen framöver? Kommer
man att kämpa för kretsloppsanpassning, skatteväx-
ling och andra viktiga delar för att klara en långsiktigt
hållbar miljö?
Det finns ett kinesiskt ordspråk som säger ungefär
att vackra tal kokar inget ris.
Är det så att vi talar vackert men att det är långt
från ord till handling? Är vi villiga att ta konsekven-
serna av den situation som vi i dag lever i med bl.a.
de gigantiska miljöhot som vi står inför?