Herr talman! Folkpartiet välkomnar de kraftfulla
markeringar som EU-länderna gjort mot Österrike
och stämmer in i fördömandena av de främlingsfient-
liga och kränkande uttalanden som gjort av FPÖ:s
Jörg Haider. Vi har sett de fenomenen även hemma i
Sverige. Vi hade i början på 90-talet Ny demokrati
som kom in i riksdagen på just den typ av program
som Jörg Haider för fram: stopp för asylinvandring,
och skumma uttalanden i utkanterna på vad som är
anständigt.
Folkpartiet gjorde kraftfulla markeringar från
start. Jag kan bara påminna om partiledare Bengt
Westerbergs reaktion när han i TV reste sig ur soffan.
Det är så det ska gå till även här: kraftfulla marke-
ringar, och låta partier av den här typen krakelera
inifrån. Det kommer de att göra. Det är jag övertygad
om. Men det fordrar kraftfulla markeringar från oss
andra.
Jag hann inte i mina tidigare anföranden komma
in på frihandeln. Jag ska nämna några ord om detta.
Det är samma tema som jag har anslagit i den utri-
kespolitiska debatten, nämligen vikten av att bryta
ned gränser. Frihandel är just detta att inte sätta upp
tullmurar av olika slag som snedvrider den fria han-
deln. Det viktiga är att utvecklingsländerna här går
miste om en potential i sin utveckling på grund av
den rika världens olika restriktioner, subsidier, sub-
ventioner, osv. som förvrider den fria konkurrensen
och prisbildningen.
Jag såg här uppgifter om att man har räknat ut att
en frihandelsrunda skulle höja produktionen i världen
med ofattbara 1 200 miljarder dollar. Ja, ni hörde rätt:
1 200 miljarder dollar. Det är ofattbara siffror. Jag vet
inte hur man kommer fram till dem, och man får väl
ha lite plus och minus på detta. Men det visar ändå
inriktningen på vad frihandeln kan göra. Därför var
det som hände i Seattle tragiskt. Det verkar som det
är en ganska knagglig väg till att man åter sätter sig
kring bordet och diskuterar frihandel. Där måste vi
alla från olika länder försöka bjuda till.
Vad händer som vi får en stor konflikt i Europa,
även om den är otänkbar i dagens situation? Så frågar
utrikesministern med anledning om Folkpartiets reso-
nemang om Nato. Vad händer om vi får en stor kon-
flikt i Europa? Det är en berättigad fråga. Vi har un-
der 1900-talet i Europa i ofredstid förlitat oss mycket
på Nato. Nato har under sina 50 år byggt upp ett
enormt förtroendekapital. Förtroende är en nyckelfrå-
ga i säkerhetspolitiken. 40 år av enighet från år 1949
till år 1989 då inte ett enda skott avlossats i strid har
resulterat i tio år av segrar. Det är segern i det kalla
kriget, segern över Milosevic i Bosnien, segern över
samma Milosevic i Kosovo, och om man tänjer lite på
begreppet Nato segern över Saddam Hussein i
Gulfkriget.
Sverige är redan i dag engagerat i det nya Nato
med anpassning av det svenska försvaret för gemen-
samma operationer, gemensamma PFF-övningar,
svenska officerare i Natohögkvarteret, svensk ambas-
sad inne på området, och sist men naturligtvis vikti-
gast, svensk trupp under Natobefäl i militära opera-
tioner. Sverige är djupt involverat. Men utan fullt
medlemskap finns Sverige inte med i den krets där
avgörande beslut fattas. Vi dras på något sätt in i
samarbetet, men vi är inte beredda att ta det fulla
ansvaret. Det anser Folkpartiet att vi ska göra.
Jag kan konstatera att neutraliteten är på väg ut
som ett begrepp, och jag tror att Natomedlemskapet
är på väg in. Folkpartiet går före även i den här frå-
gan, och andra partier traskar patrullo. Jag tror att
verkligheten även i det här fallet kommer att ge Folk-
partiet rätt.