Fru talman! Kristdemokraterna ska alltid vara det
parti som ger vårt lilla land ett stort engagemang för
en medmänsklig utrikespolitik, för fred, frihet och
mänskliga rättigheter och för ekonomiskt bistånd till
fattiga människor. Det är människorna och synen på
människors lika värde som kommer att vara målet för
den kristdemokratiska utrikespolitiken. Det innebär
att folkrättens och det internationella samfundets
ståndpunkter i framtiden måste vidareutvecklas för att
sätta människans värde i centrum.
Fru talman! Tyvärr måste vi i dessa dagar bevittna
att internationaliseringen också kan leda fram till
rädsla och främlingsfientlighet hos politiska ledare
och partier inom vår egen europeiska familj, EU. Jag
avser naturligtvis utvecklingen i Österrike. Självfallet
kan det tyckas märkligt att man lägger sig i andra
staters regeringsbildning efter demokratiskt genom-
förda val. Den traditionella folkrätten tillåter egentli-
gen inte detta. Men vi står inför en framtid där synen
på den enskilda människans värde och ett etiskt för-
hållningssätt måste få genomslag även i utrikespoliti-
ken, framför allt då utrikespolitiken och inrikespoliti-
ken alltmer flyter samman.
Vi måste stå upp och protestera när främlingsfi-
entliga värderingar får fotfäste i Europa var så än
sker. Den österrikiska regeringen ska veta att om den
driver en politik som strider mot EU:s grundlagar
kommer detta att få konsekvenser. Det är en utveck-
ling av folkrätten som i grunden är positiv.
Vi ställer tuffa krav om demokrati och mänskliga
rättigheter på ansökarländerna från Öst- och Central-
europa. Då måste vi också hålla rent framför vår egen
dörr. Det är en trovärdighetsfråga för varje medlem-
sland.
Kristdemokraterna anser att de 14 medlemsstater-
na handlade både resolut och i sak riktigt då man före
regeringsbildningen i Österrike markerade såväl
ståndpunkter som konsekvenser av främlingsfientlig-
heten. Det gav frågan nödvändig uppmärksamhet och
har starkt påverkat regeringsförklaringen i Österrike.
Att vidta ytterligare åtgärder mot Österrike innan den
nya regeringens politik har utkristalliserats skulle
vara något förhastat och ogenomtänkt. Sanktioner bör
diskuteras först om den nya regeringen bryter mot
bestämmelser i EU:s grundlag.
Det är nu medlemsländernas viktigaste uppgift att
anvisa vägen för den europeiska familjen i allmänhet
och för Österrike i synnerhet. Det skulle vara olyck-
ligt om omvärlden agerar så att den riskerar att öka
Haiders popularitet i landet. Men visar det sig att en
främlingsfientlig politik i verkligheten får genomslag
i den praktiska politiken, och att Österrike därmed
ignorerar EU:s grundlag, då måste detta naturligtvis
få konsekvenser.
Fru talman! Under de senaste åren har det skett en
dramatisk förändring och utveckling av vårt samhälle.
En av de absolut mest påtagliga förändringarna är
onekligen internationaliseringen av samhället. Av-
stånden mellan världens folk har blivit, och blir, allt
kortare. Vi har blivit gränslöst beroende av varandra.
Detta förändrar helt förutsättningarna för ett själv-
ständigt lands utrikespolitik - och därmed för Sveri-
ges utrikespolitik.
I Sverige har vi varit alldeles för dåliga på att pe-
dagogiskt förklara globaliseringens konsekvenser och
de nya förutsättningarna för framtidens politik. Här
måste vi bli betydligt bättre. Över partigränserna är vi
överens om vikten av det internationella samarbetet,
även om olika partier väljer att prioritera olika politi-
kområden och olika samarbetsformer.
Regeringens engagemang i utrikespolitik och i
internationell samverkan innehåller många deklara-
tioner om bl.a. demokrati, utvecklingssamarbete och
mänskliga rättigheter. Men tyvärr är ord och text ofta
mer ambitiösa än de handlingar som orden står för.
Sveriges utrikespolitiska profil har både försvagats
och skamfilats under 1990-talet. Det räcker att peka
på ambivalensen i EU-samarbetet, försenade FN-
insatser, Sydafrikaresan och sist men inte minst en
biståndspolitik där vår tidigare positiva profil håller
på att bli alltmer utsuddad. Vår trovärdighet är hotad.
Däremot står vi bakom statsministerns insatser för
att lyfta fram en av historiens mörkaste sidor - För-
intelsen - i syfte att detta fasansfulla aldrig mer ska få
rötter varken i Europa eller i andra delar av världen.
Samtidigt vill jag uppmana regeringen att vända på
varje sten när det gäller vårt eget lands roll i andra
världskriget. Allt annat skulle hota vår trovärdighet.
Utrikespolitiken får aldrig bli ett spel där det gäl-
ler att tillförskaffa sig tillräcklig makt och tillräckligt
anseende på den internationella arenan. Världen har
tyvärr ofta haft alltför mycket av det inslaget under
det senaste århundradet. Även om Sverige ibland har
flaggat högt med moralen har den svenska utrikespo-
litiken inte alltid styrts av helt ärliga motiv då vi har
försökt att undvika problem med hjälp av vår neutra-
litetspolitik. Det är nu dags att på allvar föra in ärliga
värderingar i den svenska utrikespolitiken. Då anser
vi kristdemokrater att det handlar om att sätta männi-
skovärdet i fokus för hela utrikespolitiken. Det bör
vara vårt stora ansvar inför det kommande århundra-
det.
Fru talman! När det talas om mänskliga rättigheter
i utrikespolitiken görs det ofta med stora ord av före-
trädare alltifrån höger till vänster på den politiska
skalan. Civila, politiska, ekonomiska och sociala
rättigheter betonas. En del debattörer hyllar den ame-
rikanska demokratins förträfflighet, andra har Kuba
som sitt ideologiska föregångsland.
I folkrätten sätts ofta staters suveränitet före de
mänskliga rättigheterna. Som kristdemokrat känns det
oerhört viktigt att få slå fast att vi arbetar för männi-
skans okränkbara värde. Alla människor ska omfattas
av likvärdiga rättigheter oavsett nationalitet, hudfärg,
kön, ålder eller sexuell läggning. Värderingar som
finns nedskrivna i bl.a. FN:s olika deklarationer om
de mänskliga rättigheterna och andra folkrättsbundna
traktat måste utgöra rättesnöre för oss alla. Här får vi
inte vara rädda för att föra fram kritik mot vare sig
oss själva eller andra regeringar.
Att den svenska regeringen ännu inte har tagit
fram en handlingsplan för mänskliga rättigheter trots
att alla FN:s medlemsländer har uppmanats därtill vid
FN-konferensen i Wien 1993 är ett tecken på non-
chalans. Här bör den svenska regeringen lära av den
kristdemokratiskt ledda regeringen i Norge, som
nyligen presenterade en utmärkt MR-handlingsplan,
en handlingsplan där man både granskade MR-
situationen i sitt eget land och lade fast riktlinjer för
MR-frågorna i utrikespolitiken.
Att våga kritisera det egna samhället samtidigt
som man gör en god ansats att sätta människovärdet i
fokus för hela den norska utrikespolitiken ger en hög
trovärdighet. Anna Lindh, lär av Norge i detta avse-
ende.
Fru talman! Det är dags att Sverige på allvar beto-
nar värderingar och riktar in sig på den enskilda män-
niskans situation och utveckling i utrikespolitiken och
därmed sätter människovärdet i centrum i det inter-
nationella arbetet.
Det måste gälla hela området från utvecklings-
samarbete till handels- och säkerhetspolitik. Vi står
inför oerhörda utmaningar inom det globala miljöar-
betet, något som berör såväl människors överlevnad
som våra möjligheter till ett värdigt liv.
Då Kristdemokraterna deltog i fyrpartiregeringen
1991-1994 genomfördes en praktisk effektivisering
och integrering av biståndspolitiken genom en sam-
ordning med den diplomatiska utrikespolitken. Det
steg som nu måste tas är av politisk karaktär och är
betingat av medborgarnas krav på en miljö som är
både hållbar och mera jämlik.
Det gäller att föra in handelspolitiken och de ex-
portfrämjande åtgärderna fullt ut i utrikesrelationerna
samt att integrera de viktiga miljöfrågorna.
Vi vet att fria marknadskrafter och strikt frihandel
inte löser de svåra miljöproblemen som världen står
inför. Här måste miljöpolitikens innehåll vävas ihop
med bistånds-, utrikes- och handelspolitik. Utrikes-
politiken måste få ett socialt perspektiv och ansvar.
Personal inom såväl Regeringskansliet som Utri-
kesdepartementet måste i större utsträckning besitta
en kompetens med ett sådant innehåll. Den nya
världsordningen ställer krav på vår utrikespolitiska
anpassning.
Fru talman! De mänskliga värderingarna måste
genomsyra även säkerhetspolitiken. Vi har alltför
länge gömt oss bakom principer om staters suveräni-
tet och deras inre angelägenheter.
I FN:s säkerhetsråd har man alltför länge vägt
dessa principer före principer om mänskliga rättighe-
ter. Detta är fel. Det är inte stater som ska skyddas i
världssamfundet, utan det är människor.
Varje stat som har ratificerat MR-deklarationer
har enligt folkrätten en skyldighet att skydda sina
invånare mot hot och främja mänskliga rättigheter.
När så inte sker måste omvärlden reagera och komma
till undsättning.
Vid grova brott krävs även väpnade insatser, och
ibland mot den inhemska regeringens samtycke. Här
får världssamfundet inte paralyseras av en föråldrad
vetorätt i FN:s säkerhetsråd eller dra sig undan av
maktpolitiska skäl. Vi har en etisk förpliktelse att
efter största möjliga förmåga tillsammans skydda
människors rättigheter. Att vara neutral mot männi-
skors lidande är oacceptabelt.
Säkerhetspolitiken måste få så många instrument
till sitt förfogande som möjligt för att motverka da-
gens och morgondagens hotbilder gentemot den en-
skilda människan.
De konfliktförebyggande insatserna genom den
preventiva diplomatin spelar en avgörande roll för att
undvika att väpnade konflikter bryter ut. Regeringens
nya handlingsprogram Att förebygga väpnade kon-
flikter är mycket lovvärt, och vi väntar oss mycket
inom detta område.
Då väpnade konflikter trots allt bryter ut måste vi
ha tillräckliga instrument för att stoppa mänskligt
lidande och humanitära katastrofer, en beredskap att
återskapa freden. För att bevara och skydda rätten till
liv krävs en effektiv krishanteringsförmåga och ett
effektivt försvar för den enskilda människan.
Därför stöder vi kristdemokrater utvecklingen
inom EU, där såväl den civila som den militära kris-
hanteringen förstärks för Europas säkerhet, med den
transatlantiska länken som den viktigaste militära
säkerhetsfrämjande institutionen.