Herr talman! Det är beträffande neutraliteten in-
tressant att notera att flera i kammaren har tyckt att
det är dags att skrota detta begrepp. Jag noterar sär-
skilt att Marianne Andersson tyckte det. Jag vet också
att det finns ledamöter av regeringen som vill göra
det. Det är väl så att utrikesministern och delar av
regeringen är släpankare i denna process. Jag får
hoppas att vi nästa år slipper se den formulering som
vice statsministern och andra nu är överens om att
man kan släppa.
Jag noterar också att utrikesministern inte kom-
menterade frågan om militära samövningar med
Ryssland under pågående Tjetjenienkrig. Jag hoppas
att utrikesministern vill kommentera denna väldigt
viktiga fråga.
Låt oss också konstatera att hela den österrikiska
regeringsfrågan lätt kunde ha avgjorts om det österri-
kiska socialdemokratiska partiet hade konfirmerat
den överenskommelse som det redan har skrivit un-
der. Då hade frågan över huvud taget inte kommit
upp. Nu gjorde man inte det, och därmed sprack möj-
ligheterna att bilda en regering med de två andra
partierna vid sidan av Frihetspartiet. Det borde man
ha diskuterat på EU:s allmänna råds möte för 14
dagar sedan.
Jag förstod inte om utrikesministern sov under
detta möte eller om man tyckte att frågan är så oviktig
att man inte skulle ta upp den inom EU. Man kan inte
å ena sidan hävda att det är en viktig fråga för EU, å
andra sidan inte ens ta upp den. Den var, precis som
utrikesministern sade, tydlig och klar. Den fanns där.
Jag noterar också att utrikesministern inte de-
menterade uppgiften om komplotten. I den interna-
tionella pressen sägs det att det var ett initiativ från
Österrike. Det vore bra om utrikesministern demente-
rade detta.
Ska JAS-försäljningen bedrivas med Österrike
eller inte under den här isoleringen?
Slutligen: Vad är det som Österrike nu ska uppnå
för att den svenska blockeringen av Österrike ska
upphöra? Är det ett nyval som utrikesministern och
regeringen vill ha i Österrike, eller vill man att de
österrikiska socialdemokraterna ska ompröva sitt nej?
Eller finns det någon annan lösning, som jag inte kan
se, eller något annat som regeringen vill åstadkom-
ma?
Detta, herr talman, om utrikesministerns replik.
Låt mig ta upp en fråga som jag tror är viktig, nämli-
gen frågan om det förflutna. Det finns en aspekt av
det förflutna i Sverige som vi nu bör fokusera kring,
och det gäller den neutralitetspolitik som Sverige
drev under andra världskriget. Det var en politik som
innebar att vi tillät transitering av trupper under en
period när folkmord bedrevs. Det var inte enskilda
stackars förvirrade människor som tog fel beslut, utan
det var svenska staten.
Det var t.o.m. så att Sverige inte fick vara med om
att bilda FN därför att vi hade bedrivit neutralitetspo-
litiken under andra världskriget. Med en modern
formulering kan man säga att den ansågs strida mot
FN:s grundsatser. Det var svenska staten som gjorde
detta, och det beslutades i allt väsentligt i den svenska
riksdagen.
Det är också viktigt, och kanske ännu viktigare
nu, att belysa samtidens brott. De stora brotten i Eu-
ropa är ändå kommunismens brott. De har skett i sen
tid och i halva Europa. Vi har åtskilliga aktiva politi-
ker, ministrar i regeringen, som faktiskt har bekänt
sig till kommunismen, proletariatets diktatur, idén om
att man ska utrota samhällsklasser. Nationalsocialis-
men handlar om att utrota raser, och kommunismen
handlar om att utrota samhällsklasser - klasskampen.
Det är den alldeles viktiga uppgiften att nu belysa,
därför att detta påverkar det nuvarande. Det finns
partier, personer och ministrar som bekänner sig till
detta.
Herr talman! Låt mig ta upp några andra saker. I
en punkt i regeringsdeklarationen står det att Sverige
ska vara ledande i det internationella miljöarbetet.
Hur ska det kunna gå till när Sverige är ledande i att
öka utsläppen av koldioxid, tungmetaller och andra
föroreningar i atmosfären? Sverige är förmodligen det
land som under hösten 1999 kraftigast åstadkom
ökade försurningar och föroreningar i atmosfären. Vi
får nog ändra vår egen energipolitik, om vi över hu-
vud taget ska vinna någon som helst respekt.
Jag noterar också att det i flera inlägg finns en idé
om att man mera skulle betona folkrätten. Det står
också i regeringsdeklarationen. Det är viktigt att säga
att det inte handlar om att ändra utan om att kodifiera
folkrätten. Det är faktiskt så att det redan i dag finns
en idé om att det inte bara är staters rätt utan att det
finns en humanitär rätt att göra ingrepp. Därför är det
nu angeläget att man inte ändrar folkrätten men kodi-
fierar den, just för att tydliggöra att man har rätt att
ingripa i sådana fall som Rwanda, där ju FN grovt
svek. Det gäller också hela debatten om Kosovo och
fallet norra Irak. Det är de tre exempel som jag nu
direkt kommer på.
Det handlar alltså inte om att ändra folkrätten. Vi
kan inte påstå att folkrätten i dag inte skulle ta hänsyn
till den humanitära rätten.
Låt mig också ta upp det som utrikesministern sa-
de om värdeneutraliteten. Det tragiska, utrikesminis-
tern, var ju att Sverige under det kalla kriget faktiskt
var värdeneutralt. Utrikesministern har haft en före-
trädare i ämbetet, en socialdemokrat, som talade om
att man inte fick kritisera förtrycket i Östeuropa. Det
var för ungefär 15 år sedan under en Palmeregering.
Man skulle alltså blunda för förtryck i Östeuropa.
Något annat ansågs strida mot neutraliteten. Det var
kanske lågpunkten i svensk utrikespolitik. Då hade
Sverige sjunkit djupt.