Fru talman! Detta är situationen i Fokrepubliken
Kina, jordens största kommunistiska diktatur:
massavrättningar, dödsstraff för mer än 60 brott,
politiskt styrda skenrättegångar, utbrett bruk bland
polisen av tortyr och misshandel, förtryck och fängs-
landen av oliktänkande och religiösa, repressalier mot
oppositionella och statlig kontroll av Internet, tid-
ningar och andra medier.
Det beräknas att man 1998 höll 200 000 männi-
skor fängslade utan rättegång i arbetsläger där de
skulle omskolas genom hårt arbete. Grundarna av det
kinesiska demokratiska partiet förföljs och fängslas.
Amnesty registrerade över 2 700 dödsdomar i Kina
1998. Förmodligen är siffran en grav underskattning.
Mellan 1990 och 1998 registrerade Amnesty 25 400
dödsdomar och mer än 16 500 verkställda avrättning-
ar.
Ostasien har vuxit snabbt i ekonomisk och därmed
också politisk betydelse under de senaste decennier-
na. Den snabba ekonomiska tillväxten i Kina, speci-
ellt i delar av Kina, har särskilt lyfts fram. Kina kom-
binerar starkt politiskt förtryck med inslag av mark-
nadsekonomi. Även om handeln med Kina redan i
dag är betydelsefull är potentialen ännu mycket stör-
re. Viljan till handel får dock inte hindra största tyd-
lighet vad gäller situationen för mänskliga rättigheter
och avsaknaden av demokrati i Kina.
Men det är inte bara demokratin i enskilda länder,
som Kina, som är utsatt. Asiens demokratier är också
utsatta. Sydkorea, Japan och Taiwan lever som gran-
nar till kommunistiska diktaturer som inte bara för-
trycker den egna befolkningen utan också är mycket
utrikespolitiskt aggressiva.
Nyårsbudskapet från Nordkoreas diktator var att
landet måste öka satsningarna på militären trots att
den egna befolkningen svälter. Landet strävar efter
kärnvapenkapacitet. Nordkorea har genomfört missil-
prov där roboten passerade i riktning över Japan.
USA har gjort betydande ansträngningar för att för-
hindra nya prov.
Kina skickade missiler mot Taiwan 1996, efter-
som Taiwan höll fria och demokratiska presidentval.
Sammantaget har Kina avfyrat ett hundratal missiler i
sundet mellan Folkrepubliken Kina och Taiwan. 1996
slog fyra missiler ned i vattnet i närheten av Taiwan.
Kina fruktade sannolikt det goda exemplets makt.
Taiwan visar nämligen att demokrati av västerländsk
modell alldeles utmärkt låter sig kombineras med den
kinesiska traditionella kulturen. Fokrepubliken Kina
har också vid upprepade tillfällen hotat Taiwan med
militärt våld och invasion. Taiwan har inga offensiva
ambitioner. Dem avskaffade man 1991, men Kina har
dem fortfarande kvar.
Den 18 mars i år håller Taiwan på nytt fria presi-
dentval. Den här gången måste världen vara tydlig. Vi
måste stå på demokratins sida om den än en gång
hotas av kinesiska aggressioner.
Den säkerhetspolitiska utvecklingen i Ostasien
måste ges ökad uppmärksamhet. Kinas konventio-
nella och nukleära styrka och rustningar påverkar
balansen i hela regionen. I politisk mening påverkar
fientligheten mot grannarna oss redan i dag. Kina
hindrade fredsbevarande insatser i Makedonien, efter-
som Makedonien hade erkänt Taiwan.
Kina har de senaste åren ökat sin kärnvapenkapa-
citet högst betydligt, vilket knappt ens har noterats i
Sverige. Jag frågade riksdagens utredningstjänst om
vilka uttalanden utrikesministern hade gjort om Kina
under de tre senaste åren. Ingenstans kan jag hitta att
utrikesministern ens har nämnt Kinas kärnvapenrust-
ningar. Det är högst anmärkningsvärt.
Folkrepubliken Kina har nu tillsammans med
USA och Ryssland full nukleär kapacitet. Man kan
avlossa robotar från marken, luften och havet. Man
har också såväl kortdistans- som medeldistans- och
långdistanskapacitet. Man har enligt egen utsago
atombombsteknik, vätebombsteknik och neutron-
bombsteknik. Enligt vissa uppgifter har man också
redan testat en neutronbomb. Man har testat den nya
generationens militariserade stridsspetsar som är små,
lätta och som gör det möjligt att utrusta en lång-
distansrobot med ett antal styrbara stridsspetsar. På så
vis kan man nå flera mål på längre avstånd. Senast
har man testat Dongfeng 41 som är en långdistans-
missil som kan nå ungefär 12 000 kilometer.
TV i Folkrepubliken Kina har lyft fram att man
klarar av att slå ut Seattle på den amerikanska väst-
kusten. Också mål i Europa ligger numera inom räck-
håll.
Jag avstår från fler tekniska detaljer. De finns
återgivna i motion 1999/2000:U405. Men det står
alldeles klart att Sverige inte har varit tillräckligt
observant på Folkrepubliken Kinas kärnvapenkapa-
citet.
Jag frågade i våras Anna Lindh, som tyvärr har
lämnat salen, om hon hade tagit upp Kinas kärnva-
penprogram och hoten mot grannen Taiwan med
Kinas utrikesminister när han besökte Sverige. Upp-
seendeväckande nog hade hon inte det. Svaret blev:
"Kinas kärnvapenprogram berördes inte, och inte
heller Taiwan, mer än indirekt."
Lindh sade också: "Många frågor återstår att dis-
kutera, och det kommer att ges tillfälle vid våra fort-
satta kontakter med Folkrepubliken Kina." Då instäl-
ler sig frågan om så har skett. Jag har inte kunnat hitta
att så har varit fallet, trots oppositionens påstötningar,
senast på Nordiska rådets utrikesdebatt här i Stock-
holm.
Den svenska regeringen har varit alltför eftergiven
mot Folkrepubliken Kina. Man har tagit upp bristerna
när det gäller de mänskliga rättigheterna med kinesis-
ka företrädare. Det är bra - det fanns också med i
utrikesdeklarationen - även om jag skulle önska en än
större tydlighet. Det är likaså bra att man beklagade
att Kina hindrade fredsbevarande insatser i Makedo-
nien. Men likväl finns det ett mönster där de riktigt
stora frågorna, som kärnvapenupprustning, aggres-
sion mot grannar och Kinas vilja och försök att styra
en svensk linje, inte kritiseras nog tydligt.
Den taiwanesiske vicepresidenten fick inte kom-
ma in i Sverige trots att han kom som vetenskapsman
och inte som politiker. Man anticiperade Kinas reak-
tioner. Kina vägrade att acceptera en viss kandidat
som kulturattaché i Peking. Dessvärre är det också
svårt att glömma statsministerns famösa stabilitetsut-
talanden om politiken i Kina.
Nyligen angrep Pierre Schori USA för att landet
skulle söka skapa ett skyddssystem mot angripande
missiler, som bl.a. skulle kunna skydda de asiatiska
demokratierna mot angrepp. Demokratierna har ett
legitimt behov av att söka skydd mot angripande
missiler. Det som primärt ska kritiseras är diktaturens
hot mot demokratin.
Sverige och EU måste markera att det inte är ac-
ceptabelt med hot mot grannar. Detta måste också
drivas av Sverige inom ramen för den gemensamma
utrikes- och säkerhetspolitiken. Sverige måste alltid
stå på demokratins sida. Lika lite som det var mora-
liskt försvarbart att Sverige stod neutralt mellan de-
mokrati och diktatur under det kalla kriget i Europa är
det i dag försvarbart att stå neutral mellan demokrati
och diktatur i Asien.
Vi måste stödja de demokratiska krafterna i Kina.
Vi måste uppmärksamma de oppositionella som lö-
pande förtrycks. Vi måste kritisera Kinas konventio-
nella och nukleära upprustningar, som hotar stabili-
teten i regionen. Vi måste avvisa Kinas aggression
mot grannar. Vi måste kräva respekt för mänskliga
fri- och rättigheter för alla i Folkrepubliken Kina. Vi
måste använda den gemensamma utrikes- och säker-
hetspolitiken för ett gemensamt agerande och förhåll-
ningssätt. Vi måste uppmuntra ökad handel, som
skapar välstånd, underblåser uppbyggnaden av mark-
nadsekonomi och öppnar Kina för kontakter som
driver fram krav på demokrati. Vi måste också kräva
att Folkrepubliken Kina börjar ta ansvar i FN:s säker-
hetsråd.
Det behövs en ny svensk linje gentemot Folkre-
publiken Kina.