Herr talman! Utrikesministern kommenterade inte
ordförandeskapet i sitt anförande, och jag vill åter-
komma till detta. För att avgöra frågor som får någon
betydelse under den tid då Sverige sitter som ordfö-
rande gäller det att ha förankrat frågorna i EU-
samarbetet åratal tidigare. Det är där som vi ser bris-
ten. Jag skulle vilja ha en kommentar från utrikesmi-
nistern om varför man inte har arbetat på det sättet.
Vi tycker att det är ganska sent nu, så att säga. Vad
har regeringen egentligen gjort i det avseendet?
Sedan ska jag säga någonting om det nordiska
samarbetet. Det har ju en lång tradition och har stor
betydelse för människor i våra nordiska länder. Vi
känner samhörigheten. Norden har legat i framkant i
arbetet med att främja den fria rörligheten. Medan EU
har ägnat sig åt att i första hand åstadkomma ett fritt
utbyte av varor, tjänster och kapital har Norden satsat
på individens fria rörlighet sedan lång tid tillbaka.
Det handlar om passfrihet, fri arbetsmarknad, bo-
stadsmarknad m.m.
Men fortfarande återstår en hel del att göra för att
förenkla. Det gäller alldeles särskilt kontakterna inom
Barentssamarbetet och gentemot Ryssland, där vi vet
att krångel och byråkrati från alla sidor sätter käppar i
hjulet för våra medborgare att ta sig mellan våra län-
der på ett smidigt sätt, oavsett om man reser privat,
handlar med varor eller något annat. Vi menar då att
det är väldigt viktigt att positionen när det gäller att
utveckla EU:s koncept beträffande den nordliga di-
mensionen är att vi måste ta ett särskilt ansvar där.
Det är viktigt i EU-samarbetet, det är viktigt i det
nordiska samarbetet och det är viktigt när det gäller
våra nationella relationer till länderna inom Barents-
området.
En annan viktig utmaning i det nordiska samar-
betet är att ta ledningen i satsningen på informations-
tekniken. Inte bara Sverige behöver den digitala alle-
mansrätten, utan IT måste göras tillgänglig för alla i
hela Norden. Här kan ett ökat nordiskt samarbete
resultera i en infrastrukturell revolution; det tror vi. I
dag har de nordiska länderna en tätposition när det
gäller utveckling av IT-tjänster, mobila telekommu-
nikationer och den nya generationens datatelefoni.
Låt oss inte tappa den positionen!
Från det rika Norden ska jag gå ut lite vidare i
världen. Det handlar om klyftorna. Även om vi ser
ökade klyftor i Norden är klyftorna ute i världen, de
globala klyftorna, enorma. Samtidigt som andelen
fattiga i världen minskar enligt den statistik vi har
ökar antalet fattiga. Klyftorna ökar. Många sjukdomar
som var på väg bort sprids återigen, t.ex. tbc.
Mer än 1 miljard människor lever på mindre än 1
dollar per dag i en situation som ingen i Sverige kan
föreställa sig. Den stora utmaningen är att utrota
fattigdomen, minska klyftorna mellan rika och fattiga
och att vända trenden. Det är tragiskt att WTO-
förhandlingarna som skulle ha startats i Seattle förra
året slutade innan de hunnit börja. De som drabbas
mest av det är de fattiga länderna.
Vi menar att Sverige måste gå i bräschen för nya
förhandlingar som öppnar världshandeln för de fattiga
människorna i de fattiga länderna. De som i förläng-
ningen drabbas värst av den rika världens mur mot
omvärlden är kvinnorna och barnen i de länderna. Jag
håller väldigt mycket med det vi här hörde från Krist-
demokraterna om näringslivets ansvar när det gäller
etik och moral i handel, i umgänge och över huvud
taget för att minska klyftorna i världen. Det tror jag är
oerhört viktigt med tanke på globaliseringen och den
snabba utvecklingen av de stora företagen som finns.
Biståndet hör till vårt lands viktigaste och mest
konkreta utrikespolitiska insatser. Biståndet från
världens rika till de fattiga är ett uttryck för solidaritet
och rättvisa och dessutom ett sätt att bidra till fred
och säkerhet. Sverige är ett rikt land och behöver
snabbare visa att det återtar enprocentsmålet. Vi tyck-
er att ambitionsnivån från regeringen och stödpartier-
na v och mp är alldeles för låg. Ryckigheten i bi-
ståndsnivån som skedde förra året får inte upprepas.
Nu ska biståndspolitiken utredas. För vår del vill
vi fokusera på demokratiutveckling, respekt för
mänskliga rättigheter och fungerande institutioner. Vi
är konsekventa när det gäller småskalighet framför
storskalighet, landsbygds- och jordbruksutveckling,
hållbar utveckling och miljö, anpassad teknik och
hjälp till självhjälp. Kvinnornas roll i biståndet bör
ytterligare stärkas. Den gamla sanningen att den som
hjälper en man hjälper en individ medan den som
hjälper en kvinna hjälper en hel familj står sig väl. Att
stödja kvinnor är också ett sätt att stödja de mest
utsatta - världens barn. Vi tycker att det är oerhört
viktigt.
Jag har en fråga till utrikesministern. Det handlar
om skuldbördan, som det står om i deklarationen.
Vad gör egentligen regeringen rent konkret för att
minska skuldbördan? Vi har inte sett särskilt många
ekonomiska tecken på Sveriges engagemang för det-
ta. Vi skulle vilja ha mycket större engagemang för
att minska skuldbördan. Det är verkligen ett av de
stora världsproblemen i dag.