Herr talman! Vårt mål är en värld med respekt för
människovärdet och för mänskliga rättigheter, en
värld med rättvisa, ett rättssamhälle och välfärd för
alla.
Trots detta är det så att 1 miljard människor som-
nar hungrande, och det är lika många sedan åratal
tillbaka. Andelen har minskat, men antalet är det-
samma. Det här är naturligtvis helt oacceptabelt. Det
gäller faktiskt att inte ge upp, utan ändra metoderna.
Vi har haft biståndsarbete i snart ett halvt sekel, och
vi har inte kommit längre än hit.
Fattigdomen måste utrotas. Biståndet måste bli
bättre. Det måste bli annorlunda. Det måste bli ett led
i en samlad utrikespolitik. Vi kan se att det är möjligt
att utrota fattigdomen, att gå till relativ välfärd inom
loppet av 20-30 år, om vi tittar på Stillahavsasien. År
2015 ska antalet fattiga ha halverats, och fattigdomen
ska kunna vara borta relativt snart därefter, så att vi
kan koncentrera oss enbart på katastrofbiståndet.
Kunskaperna har ackumulerats, och vi vet ganska
väl vad som är framgångsrikt, men det gäller också
för oss att tillämpa de här metoderna.
Hotet mot utvecklingen är framför allt bad gover-
nance, vanstyre. Vi vet dessutom att bistånd förvärrar
situationen i vanstyrda länder. Vi vet också att nästan
hälften av världens dollarbiljonärer finns i tredje
världen, och de måste också fås att bidra till att utrota
fattigdomen.
I länder med good governance, bra styre, leder bi-
ståndet till snabba resultat. Vi vet att bra projekt ock-
så ger snabba resultat men att dåliga projekt aldrig
blir bättre för att man håller på med dem i långliga
tider.
Skuldsanering är en utomordentligt viktig metod
att ge utvecklingsinriktade regimer möjlighet att slip-
pa dras med tidigare regimers bördor.
Vi vet att frihandeln är den viktigaste insats vi kan
göra för tredje världen. Deras handel är mer än tio
gånger större än det bistånd de får. Men vi måste
samtidigt vara medvetna om att det kan upplevas som
ett hot mot egna svaga branscher, samtidigt som vi
också ska veta att det i realiteten skapar generell
välfärd för alla. Men det gäller att hålla vakt mot
dolda handelshinder.
Kunskapsöverföring måste vara det viktigaste in-
slaget i biståndet. Det handlar inte längre om välgö-
renhet och gåvor. Det handlar om att biståndet ska
vara oljan i motorn, inte bensinen i tanken. Det gäller
att hjälpa till och bygga upp och stärka marknadseko-
nomins institutioner, stärka rättssamhället och stärka
demokratin. Det handlar om att satsa på utveckling av
familjejordbruk och småföretag, inte minst för kvin-
nor, att se till att basala funktioner som skola, inte
minst för flickorna, och hälsovård fungerar samt att
hjälpa till att bekämpa aidsepidemierna.
Jag tror att vi måste inrikta oss på att vårt bistånd
alltmer ska koncentreras och göras flexibelt och att
man ska kraftsamla när det gäller Afrika. Afrika har
genomgått sina tre konsekutiva katastrofer: slavhan-
deln, kolonialismen och socialismen. Det är där fat-
tigdomen ökar och där aids ökar, och det är där kri-
gen vållar så svåra mänskliga offer.
Men det finns också ljuspunkter. Moçambique
och Botswana är de länder som leder tillväxtligan för
närvarande.
Jag tror att det är viktigt att vi när vi gör insatser-
na i framtiden går in och satsar rejält på länder där
man har förutsättningar att nå resultat, gör kraftfulla
insatser, gärna i trepartssamarbete, med något land
involverat som har gått från fattigdomsfällan till väl-
stånd, för att dra nytta av de erfarenheter som man
kan få därifrån.
Jag tror också att det är viktigt med en planerad
nedtrappning, så att man på ett planerat sätt överför
ansvaret för utvecklingen till det lokala styret i den
takt som tillväxten skapar möjligheter. Jag tror att det
är viktigt att sätta upp slutdatum för de insatser vi
gör.
Jag tror också att det är viktigt att planeringen av
biståndet sker på platsen, att utvecklingsavdelningen
för Sida ligger i Afrika, så att man har nära kännedom
om de aktuella lokala problemen.
Vi ska nu få en biståndspolitisk utredning, och jag
tycker att det är utmärkt. Det är oerhört viktigt att vi
nu också drar nytta av alla de forskningsresultat som
har kommit fram de senaste åren och att vi koncentre-
rar oss på att utrota fattigdomen - den är obehövlig,
grym och oacceptabel - och på att arbeta med mätba-
ra mål så att vi hela tiden vet vad vi gör.
Herr talman! Vi ska skapa fred, demokrati, tillväxt
och utveckling i hela världen.