Herr talman! I dag här i kammaren står utrikespo-
litiken i fokus från många olika utgångspunkter. Jag
kommer att ta upp dödsstraffet och understryka vik-
ten av att aids ytterligare uppmärksammas. Kort
kommer jag också att beröra några andra områden. I
övrigt får jag av tidsbrist hänvisa till kolleger och till
tidigare ställningstagande.
Men att i dag helt gå förbi Österrike mot bakgrund
av hur allvarligt jag ser på läget och på Haider liksom
på att FPÖ nu ingår i regeringen vore en omöjlighet.
Självfallet stöder jag helhjärtat utrikesminister Anna
Lindhs ställningstagande. Det känns skönt med denna
tydlighet, inte minst med tanke på hur andra tofflar
omkring i debatten och väjer av rädsla för de egna
skeletten.
När det gäller Afghanistan har det handlat om
flygkapningar men det som främst varit föremål för
debatt vid flera tillfällen här i kammaren är de af-
ghanska kvinnornas situation. Den ska vi fortsätta att
bevaka. Samtidigt finns det anledning att gå vidare
och lyfta upp kvinnornas allt svårare situation även i
grannlandet Pakistan. Fundamentalism och kvinno-
förtryck spiller nu över gränsdragningarna och vinner
terräng. Det är en negativ utveckling, som jag tagit
upp bl.a. i artikelform och vars allvar bekräftas i en
färsk rapport av Amnesty. Jag rekommenderar den
oroande läsningen.
Görs då något? Ja, något. EU har i en deklaration
tagit upp ämnet "hedersmord" men fortfarande skyms
de många kvinnornas verklighet av intresset för en
enda person, Pakistans f.d. premiärminister Benazir
Bhutto.
Herr talman! När det gäller dödsstraffet, sett till
Europa, så genomfördes endast i Vitryssland en av-
rättning. Albanien har avskaffat dödsstraffet. Från
Turkiet har det kommit positiva signaler. Europa
håller på att bli en dödsstraffsfri zon men motsatta
trender finns också. Jag vill då gärna peka på den
olyckliga utvecklingen i USA där dödsstraffet finns i
38 av de 50 delstaterna. Jag kan också tillägga att det
har varit en aktion. Hela 176 ledamöter av denna
kammare har skrivit vädjande brev till de här olika
delstaterna i USA. Detta visar på det starka engage-
mang som finns här i kammaren.
Det kan också tilläggas att många av de delstater
som vi har uppmärksammat även tillämpar dödsstraff
för unga under 18 år. Guvernören och presidentkan-
didaten George Bush har fattat beslut om avrättning
av 111 män och 1 kvinna - rekord i barbari; detta
samtidigt som överklagningstiderna förkortas och
rättshjälpen försämrats. Dödsstraffet förknippas ofta,
med rätta, med diktaturer men fega politiker i demo-
kratier kan också döda.
Kampen mot dödsstraffet är en svensk hjärtefråga.
Därför förväntar jag mig att vi ska kunna göra mer
inom EU för att skärpa profilen mot tredje land.
Herr talman! Jag vet vad man glömde på World
Economic Forum i Davos. Man ska visserligen lite
vagt ha talat om det sociala ansvaret men man undvek
samtidigt att ta upp frågan om hur jakten på företags-
vinster blir konfliktdrivande. FN:s generalsekreterare
Kofi Annan har vid ett tidigare möte i Davos talat om
just storföretagens ansvar.
Vad brist på ansvar kan leda till har Volvo nu lärt
sig. De hårt kritiserade kontakterna med Billy Rau-
tenbach har gett mycket negativ publicitet för Volvo.
Fortfarande har Volvos ledning inte insett värdet av
en ökad öppenhet kring skandalen.
Vilka är det vars ekonomiska intressen har lett till
att fingrarna stoppas i Kongo-Kinshasas syltburk
förutom Rautenbach? Var och genom vem förvandlas
inkomsterna från Kongos gruvor till vapen?
Kontroll över råvaror blir kontroll över makten.
Afrikas råvaror bidrar till att hålla de förödande kri-
gen vid liv och kan även motverka en demokratise-
ring. Den tillväxt som oljan ger förbättrar t.ex. heller
inte levnadsvillkoren för Angolas folk. Diamanterna
från Angola är krigsdiamanter. FN:s säkerhetsråd
beslutade i maj 1999 att inrätta en expertpanel för att
se över efterlevnaden av sanktioner mot Unita. Vi
väntar nu på deras rapport.
Det världsledande sydafrikanska diamantbolaget
De Beers, som tillhör de utpekade, lär ha beslutat att
tills vidare se över verksamheten i västra och centrala
Afrika. Samtidigt fortsätter kritiken mot bolaget.
Resultatet från FN:s expertpaneler kommer att ge
vägledning för Sverige och EU:s framtida linje.
Än så länge finansierar Angolas krigsherrar lik-
som lokala krigsherrar i Sierra Leone sina blodiga
krig genom att sälja diamanter från gruvor i länderna.
Det finns en studie av Ian Smille, Ansana Gberie och
Ralph Hazelton i organisationen Africa Canada. För-
fattarna anklagar diamantbolagen och belgiska politi-
ker för att blunda för den hantering av krigsdiamanter
som dagligen pågår i Antwerpen. De hävdar samtidigt
att Liberias diamantinkomster har koppling till den
brutala Revolutionära Förenade Fronten, RUF. Om
rädslan att förlora diamanthandeln till länder som
Israel och Libanon spelar in vill jag nog låta vara
osagt. Belgien har i alla fall ett ansvar, liksom EU.
Herr talman! Vi står inför ett toppmöte mellan EU
och Afrika. Men Lusakaavtalet måste ha fått stöd
redan innan i form av observatörer och militär perso-
nal. Lusakaavtalet har undertecknats av Kongo, Na-
mibia, Angola, Rwanda och Uganda.
Jag ser därför med oro på att Burundi, som inte
omfattas av avtalet, står utanför och på så sätt fram-
över kan komma i kläm på ett olyckligt sätt. Burundi
har tagit flera positiva steg och Nelson Mandela har
tagit på sig en medlande roll som har fått stor bety-
delse. De omdiskuterade lägren finns i fokus och ska
enligt löfte nu som ett första steg avvecklas. Av erfa-
renhet väcker läger oro.
Att begränsa det krig i Kongo som hotar freden i
en stor del av Afrika söder om Sahara är en oerhört
viktig uppgift. Zambia med president Frederick Chi-
luba har spelat en konstruktiv roll och har som ett
neutralt land både en särskild ställning och ett särskilt
ansvar. Frågor kring Lusakaavtalets implementering
är också mycket levande i huvudstaden Lusaka. Hur
Sverige stöder processen kommer utrikesminister
Anna Lindh att senare utveckla i ett skriftligt svar till
mig.
Herr talman! Det har varit en Afrikamånad i FN. I
FN:s säkerhetsråd stod den 10 januari aids på dagord-
ningen. USA:s vicepresident Al Gore, som bevistade
mötet, vidgade synen på hiv/aids genom att betrakta
sjukdomen inte bara som en hälsofråga utan också
som ett hot mot internationell fred och säkerhet. Fler
människor kommer att avlida i aids under 2000-talets
första decennium jämfört med antalet soldater som
stupat i krig under hela 1900-talet. Endast några pro-
cent av världens befolkning lever i Afrika men hälf-
ten av aidsfallen finns där. Mer än 40 talare från olika
kontinenter deltog i den öppna debatten. Vi kan kon-
statera att aids äntligen på allvar har satts överst på
dagordningen i det internationella samfundet.
Herr talman! I Afrikas dödssjuka syns dock inte
någon lönande köpkraft - en död utan lönsamhet.
Malariafrågan är en fråga där marknadskrafterna visat
sin oförmåga att lösa problemet. Skulle 3 000 barn ha
fått fortsätta att dö varje dag om deras föräldrar hade
kunnat efterfråga medicin? Vi glömmer lätt att fler
dör i malaria än i aids. Men varken de som dör i ma-
laria eller de som dör i aids kan fullt ut lita på mark-
nadskrafterna.
En uppgiven man i Harare utbrast uppgivet: "Vi
försöker sända hem våra sjuka till hembyn med bus-
sen, vi har inte råd att vänta tills hemfärden måste ske
i kista." Det blir dyrare.
För denne man var det en utopi att kunna efterfrå-
ga medicin till sina släktingar.
Nu har den uppgivne mannens land, Zimbabwe,
fått en aidsstrategi - en strategi som redan har hunnit
möta positiva reaktioner. Vid utrikesminister Mu-
denges besök här förra veckan tog jag upp aidsfrågan
i ett säkerhetsperspektiv. Frågan blir nödvändig att
ställa när medelåldern i Zimbabwe riskerar att sjunka
till 30 år 2015.
För forskning och efterfrågan av medicin ligger
det yttersta ansvaret på oss politiker, på staterna. Vi
måste tillsammans upprepa våra krav på lägst 0,7 %
av BNP till samarbete med de fattiga länderna.
Sverige har tagit fram en strategi för hiv/aids-
arbete i internationellt sammanhang. Bakgrunden är
naturligtvis att problemen gradvis växer i samtliga
våra samarbetsländer. I de hårdast drabbade länderna
är var fjärde vuxen hivpositiv. Jag kan bara stödja
beslutet att inrätta ett sekretariat för hiv och aids i
Harare. Därutöver har Sida tillsatt en intern projekt-
grupp med konkreta mål för att underlätta arbetet.
Jag kan inte fortsätta, men det ska bli intressant att
höra mina två kolleger som reste tillsammans med
mig i Uganda och Zambia utveckla vidare erfarenhe-
terna kring sexuell och reproduktiv hälsa i de båda
länderna.