Arbetsrätt

Fru talman! Detta betänkande bygger på proposi-

tion 2001/02:97 om lag om förbud om diskriminering

av deltidsarbetande och anställda med tidsbegränsad

anställning. I bakgrunden finns också ett par EU-

direktiv som syftar till att hävda ramavtal i samman-

hanget. Det gäller såväl deltidsarbete som visstidsar-

bete. Vidare behandlas ett stort antal motioner.

Det som först gör att betänkandet ser dramatiskt

och laddat ut är de många reservationerna men också

den tveksamhet som av och till kan iakttas i utskotts-

majoritetens skrivning. Den andra orsaken är spän-

ningsförhållandet mellan olika politiska riktningar i

s.k. laddade frågor. Ofta får det en större politisk

sprängkraft än vad själva sakfrågan ger anledning till.

I grunden lär det finnas en mycket bred uppslut-

ning kring att hävda kampen mot olika former av

diskriminering och att öka säkerhet och hälsa på ar-

betsplatsen. När det gäller förbud mot diskriminering

av deltidsarbetande och anställda med tidsbegränsade

villkor anknyter förslaget till annan lagstiftning.

Det som kan sägas om förslaget är att det är högst

oklart vilka det berör. Man talar både om direkt dis-

kriminering och om indirekt diskriminering. Därtill

kommer utskottets uttryckliga besked att det inte är

tillämpligt om villkoren är berättigade av sakliga skäl.

Det ska heller inte gälla om tillämpningen av villko-

ren kan motiveras av ett berättigat mål och om med-

len är lämpliga och nödvändiga för att uppnå det

målet.

Fru talman! Det är en körorder som knappast

kunde vara mer rund och svårtolkad.

De juridiska och avtalsmässiga föreskrifterna är

självfallet oerhört centrala och viktiga. Fungerande

parter på arbetsmarknaden har som helhet visat sig

vara en styrka i den svenska arbetsmarknadspolitiken.

Vi lever dock med mycket av 1970-talets lagstiftning,

som då hade sina motiv men som inte utan vidare kan

vara tillämplig på en föränderlig arbetsmarknad. Där

behövs det en reformering. Det behövs en utformning

som gör att vi får en smidig arbetsmarknadspolitik

där det finns flexibilitet och hanterbarhet för arbets-

givarna, framför allt för småföretagarna, men där

också trygghet i arbetslivet ges och upplevs som

positiv och reell för de anställda.

Vi i Folkpartiet delar uppfattningen att deltidsar-

betandes och visstidsanställdas situation måste upp-

märksammas. Vi är av den åsikten att lagstiftningen

med det framlagda förslaget skulle bli alltför komplex

och svåröverskådlig. I sådana situationer förlorar

lagarna ofta sin tyngd och sin spets. Vi har förordat

att de borde samordnas i en samlad lag, så att de blir

överskådliga och framför allt lättare att tolka och

begripa. Vi har krävt en samlad lagstiftning när det

gäller diskriminering.

Utskottsmajoriteten glider undan det genom att

tala om att det är ett lagtekniskt begrepp, och man

kan undra vad utskottet egentligen tror sig kunna

vinna då man till försvar för regeringens förslag säger

att begreppet diskriminering bör användas. Samtidigt

påstår man att det har mindre att göra med den bety-

delse som ordet "diskriminering" kan ha i ett mer

allmänt språkbruk.

Ja, fru talman, tydligheten ökar knappast med det

utskottsbeskedet. För övrigt håller majoriteten med

oss motionärer om att det borde vara en bättre sam-

ordning, men sakmotiven får sällan sin chans i ett

utskottsbetänkande under ett valår. Att hänvisa till att

diskrimineringslagarna inte behandlas i Diskrimine-

ringsutredningens uppdrag är faktiskt poänglöst. Jag

tror dock, fru talman, att det vore viktigare att se till

sakläget än till hur ett visst utredningsdirektiv ser ut.

Detsamma gäller frågan om var diskrimineringsom-

budsmännen ska finnas och vem som ska råda över

dem - riksdag eller regering.

Sammantaget är propositionen otydlig och oklar

över vad konsekvenserna bli. Ett är säkert: Den ska-

par inte en större användbarhet, och enkelheten lyser

med sin frånvaro.

Så vill jag göra några reflexioner av mer allmän

art, fru talman. En positiv och fungerande och funge-

rande arbetsrätt måste också leva i ett landskap där

parterna fungerar väl, men framför allt där det finns

en stabil arbetsmarknad med ett stort utbud. Vi har ju

varit med några år i en mycket god konjunktur samti-

digt som regeringen har misslyckats med att rå på den

öppna arbetslösheten. Fortfarande finne ett par hund-

ra tusen personer i öppen arbetslöshet, och ett stort

antal är i åtgärder. Målet att 80 % skulle vara syssel-

satta relativt snart ses av flertalet bedömare som en

omöjlighet, trots att rent statistiskt den alltför höga

förtidspensioneringen av uppemot 40 000-45 000

personer varje år inte har kunnat klara hem något

slags statistisk balans.

Jag tror att det är viktigt - och det har sagts av ta-

lare här förut - att det i detta arbetsmarknadens land-

skap kommer till nya företag. De kan vara små i bör-

jan, men det måste framför allt finnas en vilja att

växa. Dessa kommer som ett viktigt tillskott som

säkrar arbetsplatser och sin del i ett framtida välfärds-

samhälle.

I grunden är det också fel väg att alltför lättvindigt

pensionera ut folk. Detta blev vi påminda om i går, då

förra statsrådet Bengt K Å Johansson kom med sin

äldreutredning. Han slog fast att väldigt många be-

hövs längre i arbetslivet och att detta är ett villkor för

att säkra välfärden. Han talade också om att få sänkta

arbetsgivaravgifter - något som Folkpartiet med flera

partier har föreslagit - om att också äldre behöver

utbildning och fortbildning och om hur fel det är att

pensionera bort tusentals personer som skulle kunna

vara väldigt användbara och är behövliga. Han efter-

lyste en ny attityd då äldre, med stor arbetslivserfa-

renhet, skulle kunna betyda väldigt mycket för ett

förbättrat arbetsmarknadsläge och en bredare väl-

färdsgaranti.

Jag delar hans uppfattning om att alltför många

företag, ofta stora, och alltför många fackliga organ

drar den kortsiktiga och felaktiga slutsatsen att pen-

sionera bort i stället för att låta också människor i

relativt mogen ålder bli en ny och positiv resurs i ett

förändrat arbetsliv.

Det sades också i debatten tidigare att vi nu är i

kunskapssamhället och att resurserna finns i huvudet.

Till en del är detta rätt, möjligen i en högre grad än

tidigare. Men vi behöver också händernas och den

praktiska kunskapens kapacitet. Industriproduktion,

hantverk och tjänstesektor har verkligen inte spelat ut

sin roll. Även de s.k. enkla jobben behövs på den

framtida, moderna arbetsmarknaden.

Ett område som regeringen har misskött är regel-

systemet för nya företagare. Ofta har småföretagare,

särskilt kvinnliga nyföretagare, inte kunnat tillgodo-

göra sig ett regelsystem som underlättar företagseta-

blering och därmed nya arbetsplatser. Jag tror att det

är viktigt att också den dimensionen finns med då vi

talar om arbetsrätt i både svenskt och europeiskt per-

spektiv.

Snårigheten får inte bli så dominerande som nu är

fallet. Vi skulle också kunna se lite mer avspänt på

det turordningsundantag som gäller sedan en tid. Det

är trots allt en viktig signal för landets småföretagare

att ha ett visst, om än begränsat, utrymme i bedöm-

ningen när man många gånger lever med sitt företags

överlevnadsfråga. Att återgå till den modell som

tidigare fanns och där arbetstagarna i regel inte hade

någon positiv garanti är inte lösningen på den frågan.

Camilla Sköld Jansson sade att vi reservanter väl

bara var ute efter att slå in en kil i den svenska ar-

betsmarknaden. Jag tycker att det påståendet är lite

oblygt för att komma från en företrädare för att parti

som har kluvits i två delar i sin syn på näringslivet

och vem som ska ha makten över produktionsmedlen.

Jag tror i stället, fru talman, att det är viktigt att

inte cementera arbetslösheten på den höga nivå vi nu

har. Den behöver pressas ned. Därför blir slutsatsen

att skapa en balans mellan arbetsgivare och arbetsta-

gare på arbetsmarknaden.

Vi förordar i första hand att klara den mesta avtal-

svägen, men i grunden måste den finnas ett regelsys-

tem som underlättar för parterna att hitta goda fram-

komstvägar. Därför är vi angelägna om att förorda en

parlamentarisk utredning som skyndsamt lägger fram

förslag om en arbetsrätt som är anpassad till 2000-

talets arbetsmarknad.

Jag ber att få yrka bifall till reservationerna 2, 11

och 15.