Fru talman! Även om Björn Kaalings inlägg till
dels berör mig ska jag inte ge mig in i den knivkast-
ning som ingick i det förra replikskiftet. Därmed har
jag lämnat agitationens höjder som präglade gårda-
gens socialdemokratiska utspel.
Jag vill återgå till det som Björn Kaaling kom-
menterade, och det gäller vad utskottet skriver på s.
15 om att använda just begreppet diskriminering och
att man då lättare kan anknyta till den befintliga lag-
stiftningens systematik och terminologi. Utskottet och
Björn Kaaling säger att överskådligheten och lättill-
gängligheten därmed skulle öka.
Jag skulle vilja fråga Björn Kaaling: På vilket sätt
ökar lättillgängligheten och överskådligheten? Längre
fram i texten revar ju utskottsmajoriteten ändå sina
segel här och ger reservanterna rätt i fråga om en hel
del, vilket Björn Kaaling också bestyrkte från talar-
stolen.
Jag tror alltså att vi som lagstiftare ska vara gans-
ka försiktiga när det gäller terminologi och syftning-
ar, eftersom det ofta leder tanken fel. Visserligen
säger Björn Kaaling att småföretagarna nog är ganska
duktiga på att hantera detta. Ja, i princip är de säkerli-
gen det, eftersom man inte är småföretagare om man
inte är ganska duktig. Men det handlar ändå om att
kunna hantera dessa juridiska finesser. Och jag tror
också att enskilda arbetstagare kippar lite efter andan
när de läser sådan text och undrar vad som egentligen
stod där. Jag tror alltså att det finns skäl att se över
detta. I grunden finns det ju mycket som vi är överens
om. Men sättet att hantera detta på finner vi inte vara
den bästa vägen.