Fru talman! Miljöpartiet står bakom propositionen
om förbud mot att diskriminera deltidsarbetande och
arbetstagare med tidsbegränsad anställning. Det är
bra att det görs något för alla dem som inte har en
tillsvidareanställning.
I övrigt tas en mängd olika frågor upp i betänkan-
det. Bl.a. behandlas yttrande- och meddelarfrihet för
privatanställda. Vi har tidigare väckt den här frågan i
interpellationer till Mona Sahlin och i motioner. Jag
vill yrka bifall till reservation 18 om yttrandefrihet för
privatanställda.
I övrigt kommer jag att koncentrera mig på två
frågor, arbetstidsförkortning och turordningsundan-
tag.
Fru talman! Det är hög tid att normalarbetstiden
förkortas. Det var 32 år sedan sist. År 1970 infördes
40-timmarsveckan i Sverige. Andra länder har fortsatt
att minska arbetstiden, men vi har bitit oss fast vid
40-timmarsveckan som om det vore en naturlag.
En arbetstidförkortning är en central välfärdsre-
form som motiveras både av jämställdhetsskäl och för
att värna människors hälsa och livskvalitet. En sänk-
ning av den dagliga arbetstiden skulle ge oss mer fri
tid och mer ork att utnyttja den fria tid som vi har.
Det skulle göra att fler människor orkade arbeta fram
till sin pensionering i stället för att förtidspensioneras
som i dag.
En sänkning av den dagliga arbetstiden skulle ge
oss mer tid för socialt liv, både i och utanför familjen.
Det skulle också minska antalet arbetsskador och
sjukskrivningar.
En sänkning av den dagliga arbetstiden skulle
gagna jämställdheten genom att männen skulle ges
större möjligheter att ta ett ökat ansvar för hem och
barn.
Vi gröna föreslår ingen tvingande lagstiftning. Vi
vill ha kvar den dispositivitet som finns i dagens
lagstiftningen, men till 2006 vill vi sänka normen för
normalarbetstiden från 40 till 35 timmar och på sikt
till 30 timmar.
En generell lagstiftad arbetstidsförkortning är
rättvis. Den sänker heltidsnormen för hela arbets-
marknaden och inte bara för viss privilegierade grup-
per.
Arbetstidsförkortningen bör genomföras i samspel
mellan staten och arbetsmarknadens parter. Lösning-
en ligger inte i att välja mellan lag och avtal, utan
lösningen ligger i en kombination mellan lag och
avtal.
Den kortare normalarbetstiden ska fastställas i la-
gen, men lagen ska som hittills vara dispositiv, dvs.
inte tvingande. Men det är lagen som ska gälla om
parterna inte träffat avtal om något annat.
Vi ställer oss mycket positiva till ökat löntagarin-
flytande över arbetstidens förläggning och möjlighe-
ten att ta ut en del av sin ledighet på ett mer flexibelt
sätt. Men det är falsk marknadsföring att - som en del
gör - kalla denna ökad flexibilitet för sänkt arbetstid.
Jag yrkar bifall till reservation 34.
Fru talman! Jag delar Camilla Sköld Janssons
uppfattning om att det finns en konflikt mellan den
som är arbetstagare och den som är arbetsgivare. Jag
delar också uppfattningen att det är viktigt att värna
arbetstagaren, att värna en stark arbetsrätt och att
värna rätten till strejk och andra stridsåtgärder. Därför
avvisar vi från Miljöpartiet den borgerliga fyrklö-
verns förslag om att urholka strejkrätten.
Vi delar också Vänsterpartiets syn att återanställ-
ningsrätten ska förstärkas, inte försvagas, som Mode-
raterna, Kristdemokraterna och Folkpartiet vill göra.
Men vi har en annan syn än Vänsterpartiet och
Socialdemokraterna på den undantagsregel från prin-
cipen om sist in, först ut i företag upp till tio anställda
som infördes den 1 januari förra året.
Vi tycker att det är väsentligt att arbetsgivare i
småföretag har en möjlighet att undanta två personer
som anses vara av särskilt betydelse för den fortsatta
verksamheten i situationer där man måste avskeda.
I betänkandet behandlas två enskilda motioner om
att man ska upplösa beslutet om undantaget i turord-
ningsreglerna, men jag tycker att argumentationen för
detta vilar på en mycket bräcklig grund.
De undantag som nu har gjorts i småföretag har
alla haft en ekonomisk grund. Miljöpartiet har kon-
taktat samtliga fackförbund i Sverige och fått statistik
över vilka som har undantagits. Hittills - såvitt vi har
kunnat få fram - ingen gravid kvinna sagts upp som
en konsekvens av förändringen i turordningsreglerna,
trots Mona Sahlins och fackliga företrädares påståen-
den i pressen, trots Camilla Sköld Janssons påståen-
den här.
En egendomlighet i Socialdemokraternas och
Vänsterpartiets reservation är att man skriver att det
nu finns tecken som tyder på att reglerna särskilt
drabbar kvinnor och föräldralediga. Jag lägger märke
till att man är lite mer försiktig i skrivningen i reser-
vationen än vad man är i sin retorik medierna. I re-
servationen skriver man att det finns tecken som tyder
på att reglerna särskilt drabbar kvinnor och föräldra-
lediga.
Men dessa tecken har sin bakgrund i att utskottet
förra våren förelog ett tillkännagivande om behovet
av att förstärka skyddet för föräldralediga. Det är
egendomligt att tecken som man säger finns nu kan
utgöra bakgrunden till att man lämnade ett förslag
under förra våren.
Bakgrunden till förslaget om att förstärka föräld-
raledigheten var en motion från Miljöpartiet. Men
trots att motionen vann majoritet i utskottet och i
riksdagen och trots att den socialdemokratiska rege-
ringen har haft mer än ett år på sig att komma med ett
förslag om en skärpning av föräldraledighetslagen
som skulle innebära att gravida och föräldralediga
skyddas från uppsägning vid arbetsbrist har man
alltså ännu inte presterat någonting.
Det behövs. Föräldraledighetslagen behöver stär-
kas. Vi ser detta i många fall, men inte i fall som har
med förändringen av turordningsreglerna att göra. I
stället gäller det fall som rör betydligt större företag.
Ericsson i Göteborg t.ex., där det återigen är aktuellt
med varsel, avskedades förra året 33 personer, av
vilka 30 var unga kvinnor. Där kan det knappast bero
på förändringar i turordningsreglerna, för kan man
avskeda 33 personer lär man ha fler än 10 anställda.
Sanningen är att kvinnor, ofta föräldralediga
kvinnor, diskrimineras på arbetsmarknaden. Men det
är inte sant att detta beror på ändringen i turordnings-
reglerna för småföretagen.