Fru talman! Det stämmer att Vänsterpartiet ofta
talar om klyftor och att vi har en politik som tar fasta
på klyftor som gäller kön, klass och region. Det finns
däremot ingen klyfta i partiet. Det är en massmedial
grunka. Jag kan lugna Elver Jonsson med att Väns-
terpartiet är stabilt.
När man läser Folkpartiets reservation får man
förhoppningar om att man på något sätt är ute efter att
stärka löntagarna. Ni konstaterar att den anställde har
en svag position i förhållande till arbetsgivaren. Då
får man intrycket att Folkpartiet har insett det och
kommer att lägga förslag som kommer till rätta med
det. Men förslagen går åt precis motsatt håll.
Återigen lägger Folkpartiet förslag om att försäm-
ra anställningstryggheten, förlänga provanställnings-
tiden, förkorta återanställningsrätten, öka möjlighe-
terna till visstidsanställning osv. Man ser inget pro-
blem i de försämrade turordningsreglerna, som inne-
bär att ingen på små företag för närvarande har an-
ställningstrygghet.
Folkpartiet tycker inte heller att det är bra med
sympatiåtgärder, och man vill ta bort vetorätten när
det gäller entreprenader - alltså åtgärder som de
fackliga organisationerna kan ta till för att motverka
social dumpning.
Om Folkpartiet anser att de anställda har en svag
position i förhållande till arbetsgivaren, ska man då
tolka Folkpartiets politik så att ni konstaterar att det
är på det viset, men att ni inte alls är intresserade av
göra någonting åt det?