Arbetsrätt

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till

utskottets förslag i betänkandet, utom i den del som

handlar om turordningsundantaget. Där yrkar jag

bifall till reservation 24.

I betänkandet behandlas regeringens förslag om

förbud mot diskriminering av deltidsarbetande och

visstidsanställda arbetstagare. Här behandlas också,

som framgått av debatten i dag, en rad övriga motio-

ner. Den fråga som dagens arbetsmarknadsdebatt

möjligen kan komma att mest handla om är just den

om turordningsundantaget.

Jag kommer att koncentrera mig på frågan om

förbud mot diskriminering och på de motioner som

väckts med anledning av den propositionen. Anders

Karlsson, Socialdemokraterna, kommer senare i de-

batten att beröra övriga av arbetsmarknadsutskottet

behandlade motioner.

Syftet med den lag som regeringen föreslår är att

tillhandahålla ett skydd mot diskriminering och att

uppfylla EG-rättens krav på skydd mot diskrimine-

ring. Lagen innebär att det blir förbjudet att diskrimi-

nera deltidsanställda arbetstagare och arbetstagare

med tidsbegränsade anställningar. Detta gäller lön,

förmåner och andra anställningsförhållanden. Dis-

krimineringsförbudet gäller såväl direkt som indirekt

diskriminering. När det gäller indirekt diskriminering

handlar det om ett förhållande där löne- och anställ-

ningsvillkor på papperet kan se helt okej ut. Men i

praktiken blir man faktiskt diskriminerad.

Om riksdagen beslutar enligt utskottets förslag in-

nebär det att vi i svensk lagstiftning inför EU:s del-

tidsdirektiv från år 1997 och visstidsdirektivet från år

1999. Den nya lagen ska börja gälla den 1 juli i år.

Från utskottets sida gör vi några mindre justeringar av

lagförslaget och föreslår en justering i lagen om ut-

stationering av arbetstagare.

Utskottet föreslår också att riksdagen ska anta för-

slag från regeringen om att Sverige ansluts till ILO:s

konvention nr 175.

Vi har hört här att Kristdemokraterna vill att rege-

ringens förslag avslås. Anledningen är att man, i

likhet med Lagrådet, inte anser att begreppet diskri-

minering ska användas i det här sammanhanget. Där-

till anser man att frågan om diskriminering av deltids-

och visstidsanställda ska lämnas till Diskriminerings-

utredningen och att detta bör sammanföras i en ge-

mensam lagstiftning. Ett tredje argument som förs

fram är att det i regeringens förslag inte finns några

beräkningar av vilka ökade kostnader som den nya

lagen för med sig för kommuner och landsting.

Folkpartiet vill att man avslår propositionen där-

för att förslaget innebär en ny princip som är av ett

annat slag än tidigare diskrimineringslagstiftning. Det

är alltså inte fråga om person eller personliga egen-

skaper utan mer om rättigheter för gruppen deltids-

och visstidsanställda. All diskriminering, menar

Folkpartiet, kan inte lösas genom enbart lagstiftning-

en. Regeringen borde satsa på informationskampan-

jer.

Moderaterna å sin sida har insett, i likhet med öv-

riga i utskottet, att Sverige är skyldigt att genomföra

de båda direktiven, liksom de försök som har gjorts

mellan arbetsmarknadens parter. Man har också sett

att detta inte har lett till avtal på området. Därför

återstår så att säga bara lagstiftning. Så anser de i

likhet med kd och Folkpartiet att lagförslaget försvå-

rar för arbetsgivare, i synnerhet småföretagare, och

att all diskrimineringslagstiftning borde sammanföras

i en gemensam lagstiftning.

Fru talman! Ord och ordens innebörd är naturligt-

vis viktiga, även om man kan förstå att en och annan

medborgare undrar över varför vi i riksdagen träter

om vi ska använda det ena eller det andra ordet - i det

här fallet diskriminering eller särbehandling. Från

utskottets sida anser vi att ordet diskriminering i det

här fallet är det mest riktiga att använda. Både ar-

betsmarknadens parter på Europanivå och EG har

syftat till förbud mot diskriminering. Ordet särbe-

handling, som föreslås som alternativ, är inte heltäck-

ande. Jag har förstått - precis som också Elver Jons-

son var inne på - att detta begrepp i lagteknisk me-

ning inte täcker indirekt diskriminering. Att använda

ordet diskriminering också i det här sammanhanget

knyter an till övrig lagstiftning om diskriminering på

ett bra sätt. Det är helt enkelt lättare för den som

sedan ska hantera det i praktiken att förstå vad det här

lagförslaget handlar om. Sedan kan man ge reservan-

terna rätt i att det i det nu aktuella fallet inte är fråga

om diskriminering av person eller personliga egen-

skaper utan gruppen deltids- och visstidsanställda.

Det är också skälet till att utskottet anser att den nya

lagstiftningen inte bör ingå i den översyn av diskri-

mineringslagarna som redan pågår, där just MR-

perspektivet mera finns med. Detta, fru talman, med

det förbehållet att Diskrimineringsutredningen kan

komma fram till resultatet i sitt arbete som gör att vi i

framtiden behöver anpassa den nu föreslagna lagstift-

ningen.

Ett argument från moderater, folkpartister och

kristdemokrater är att detta blir ytterligare en lag som

försvårar för arbetsgivarna. Så kan man naturligtvis

se det hela. Men det myntet har också en framsida.

Deltidsarbete är vanligare bland kvinnor än bland

män. Det är också vanligare att kvinnor har tidsbe-

gränsade anställningar. Den nya lagen syftar till att

stärka deras ställning. Det tar vi socialdemokrater

ställning för i avvägningen mellan enkelhet och

trygghet. Men där man har diskriminering av deltids-

eller visstidsanställda blir det självfallet merarbete för

att rätta till de felen. Att rätta till sådana brister är

faktiskt lagens syfte.

Den nya lagen kan naturligtvis också föra med sig

ökade kostnader för den som i dag diskriminerar,

liksom lagen kan föra med sig förändringar av avtal

som strider mot lagen. Om detta leder till att vi får

mindre diskriminering är det faktiskt någonting posi-

tivt. Alla åtgärder som minskar diskrimineringen

skapar bättre förutsättningar för tillväxt på sikt.

Det finns väl upparbetade kanaler redan i dag för

information om diskrimineringsförbudet genom t.ex.

arbetsrättsliga branschtidningar. Arbetsmarknadens

parter kan också den här frågan utan och innan efter-

som man jobbat med den i flera år. Jag är övertygad

om att de naturligtvis kommer att informera sina

medlemmar. Vi menar alltså att informationen inte är

en fråga för riksdagen att ta ställning till.

Slutligen tas i en rad motioner upp frågor om hel-

och deltidsarbete och tidsbegränsade anställningar.

Genomgående vill man stärka tryggheten för de an-

ställda eller underlätta så att den som vill ha heltid

också ska få möjlighet till det.

Från utskottets sida ställer vi oss bakom de här ut-

gångspunkterna, men vi vill avvakta Arbetslivsinsti-

tutets utredningsarbete kring merparten av dessa

frågor.

Därutöver vill jag framhålla att regeringen bereder

frågan om vilka möjligheter det finns att stärka rätten

till heltid. Det är naturligtvis inte svårt för mig att

hålla med om att heltid bör vara en rättighet och del-

tid en möjlighet.

Stefan Attefall riktade sig direkt till bl.a. mig och

tyckte att vi socialdemokrater har misshandlat Krist-

demokraterna å det grövsta, om jag förstod det rätt.

Men Kristdemokraternas motioner är inte alldeles

tydliga. När det gäller egendelen i a-kasseavgiften

nämner vi väl, om jag minns rätt, att den enskilda ska

stå för en tredjedel vid ett tillfälle, det är inte bara

130 kr det handlar om.

Jag kan lova Stefan Attefall att jag ska gå igenom

de kristdemokratiska motionerna noggrant och se på

vilka punkter vi har gjort övertramp, som Stefan

Attefall påstår. Men innan jag har gjort det är jag inte

tillräckligt generös för att be Stefan Attefall om ur-

säkt.