Fru talman! Det är väl rimligt att en betänkande-
text debatteras mellan oss riksdagsledamöter. Marga-
reta Viklund ställde ett antal frågor till statsrådet som
jag ska försöka besvara. Det finns också anledning att
instämma i fragment av vad Viklund anförde, i alla
fall vad gäller den första och sista delen av anföran-
det.
Att omvärdera hotbilderna, betonar Margareta
Viklund. Det är också den viktigaste slutsatsen i För-
svarsberedningens senaste rapport. Jag är glad över
att Viklund nästan ordagrant citerar rapporten. Den
har också till stora delar författats av Margaretas
partikamrat Åke Carnerö, som kanske är den som mer
än någon annan har myntat och definierat begreppet
"ett robust samhälle".
Slutsatsen är nog att vi aldrig kan skydda alla
medborgare. Men på olika sätt ska vi anstränga oss
för att förbereda oss för att det inte inträffar något och
agera på bästa sätt om det inträffar något. Då är sam-
verkan mellan olika myndigheter av central och avgö-
rande betydelse - vilket också såväl propositionen
som utskottets betänkande i huvudsak uppehåller sig
vid. Det är svaret på den frågan.
Frågan om vem som sedan ska fatta de svåra be-
sluten, som Margareta Viklund ställde i inledningen
av sitt anförande finns det bara ett svar på. Det är
regeringen som leder landet i såväl fred som kris- och
krigssituationer.