Fru talman! Så är vi då inne i försvarsdebatten,
det här året igen. Man är glad att man står i Stock-
holm, när man har haft en timmes rast och tittat på
TV och sett vad som försiggår i Jerusalem och i Ka-
bul. Vi slipper i alla fall den debatt som är runtom-
kring oss ute i världen.
Fru talman! Jag vill först yrka bifall till de gemen-
samma reservationerna, och jag återkommer till dem.
Jag yrkar bifall till våra egna reservationer nr 2 och
nr 6.
Eftersom jag i mitt anförande inte nämner så
mycket om reservation nr 6 vill jag påpeka att det
Folkpartiförslag som följer utredningsbetänkandet om
sammanslagning av den nya myndigheten ÖCB, SPF,
alltså Styrelsen för psykologiskt försvar, och Rädd-
ningsverket kanske är typiskt för Folkpartiets för-
svarspolitik. Det är att kunna koncentrera, att kost-
nadseffektivisera försvaret och försöka komma till
gemensamma, icke rivaliserande myndigheter och få
en större helhetsbild i försvarsfrågan.
Regeringens proposition Fortsatt förnyelse av to-
talförsvaret är en för regeringen karakteristisk upp-
visning i brist på handlingskraft inför en av landets
viktigaste frågor - förmågan att försvara oss, alltså
försvara Sverige. Terrorattackerna mot New York
och Washington den 11 september satte strålkastar-
ljuset på de nya förutsättningarna för internationell
fred och säkerhet. Att svenskt totalförsvar står inför
stora utmaningar och behov av reform torde stå klart
för var och en. Men regeringen tycks inte se detta. I
stället skjuter man i stort sett alla förslag till beslut på
framtiden - enligt propositionen mer än 30 förslag!
Vi återkommer.
Fru talman! Redan i försvarsbeslutet 1996 påtala-
de riksdagen den ökade sårbarhet som det framtida
samhället uppvisar inför nya hot och påfrestningar.
Först sommaren 1999 beslutade regeringen om en
utredning om en bättre helhetssyn rörande svåra på-
frestningar på samhället i fred. På grund av regering-
ens hantering av frågan kunde utredningen sedan inte
presentera sina förslag förrän i maj 2001.
Betänkandet från Sårbarhets- och säkerhetsutred-
ningen är en utmärkt genomgång av de olika områden
som aktualiseras. Utredningen presenterar en väl
underbyggd helhetssyn på hur sårbarhetsfrågorna ska
hanteras över sektorsgränserna och innehåller också
ett väl underbyggt förslag till helhetslösning av hur
sårbarhetsfrågorna ska hanteras organisatoriskt från
nationell till regional och lokal nivå.
Förslagen från Sårbarhetsutredningen har fått stöd
av en bred remissomgång och av den parlamentariskt
sammansatta Försvarsberedningen.
Fru talman! Trots detta förmådde regeringen inte
förelägga riksdagen förslag till beslut i propositionen
Fortsatt förnyelse av totalförsvaret. Detta är en oac-
ceptabel fördröjning av arbetet med att skapa en
struktur för att hantera svåra påfrestningar på sam-
hället i fred.
Riksdagens beslut 1996 och 1999 om de ekono-
miska ramarna för försvaret gav enligt vår mening
inte tillfredsställande utrymme vare sig för nödvändig
materiell förnyelse, för internationella insatser eller
för den nödvändiga omstruktureringen. Denna be-
dömning har nu visat sig befogad. Inte ens den av
regeringen förordade utvecklingen av försvaret kom-
mer att rymmas inom nu gällande ekonomiska ramar.
Effekterna av de inskränkningar som Försvarsmakten
i år tvingats till är mycket kraftiga och kommer att ge
negativa återverkningar på Sveriges försvarsförmåga
för lång tid framöver.
Fru talman! En successiv anpassning av försvaret,
av såväl beredskap som andra uppgifter och förmå-
gor, till utvecklingen i omvärlden är ett politiskt an-
svar. Detsamma gäller för stabila förutsättningar för
framtida investeringar i personal och materiel. Det är
därför också ett politiskt ansvar att den långsiktiga
utvecklingen och nödvändiga investeringar ges till-
räckliga resurser och stabilitet.
Här kunde jag nämna några ord om vår reserva-
tion nr 18, som gäller västkusten och de frågor som
också har nämnts här av andra talare. Det gäller möj-
ligheten till helikopterverksamhet på och skydd av
västkusten, och speciellt investeringarna kring Säves
helikopterstation, som vi vill påpeka är mycket viktig.
Vi hoppas att det efter år 2003 finns en väl fungeran-
de verksamhet, som också stöder det civila samhället
från sårbarhetssynpunkt. Det är en viktig fråga att vi i
framtiden inte glömmer bort att västkusten också är
ett viktigt område.
Det är enligt Folkpartiets mening ett misslyckande
från regeringens sida när den gång på gång tvingas
till att i efterhand skjuta till ytterligare medel därför
att de anslagna resurserna inte räcker till. Att låna
pengar från framtida intäkter leder bara till ökande
bekymmer. Det som erfordras är en övergripande
översyn och ett långsiktigt ansvarstagande. Det nya
säkerhetspolitiska läget, med dagligt nyttjande av
våra stridskrafter, kräver både mer politisk ledning
och mer av den politiska ledningen. Det måste skapas
smidigare strukturer och processer för beslut om det
kontinuerliga nyttjandet av de militära medlen.
Sårbarhetsutredningen föreslog en nationell kris-
hanteringsfunktion med främst samordnande uppgif-
ter knuten till Regeringskansliet. Detta avvisades av
regeringen. Redan kvällen den 11 september uppdrog
statsministern åt sin statssekreterare i Statsrådsbered-
ningen att inkalla en statssekreterargrupp, som skulle
leda arbetet som en följd av terrordåden i New York
och Washington. Detta motsvarar i hög grad den
krishanteringsfunktion som Sårbarhetsutredningen
föreslagit ska inrättas, men i ordnade och väl förbe-
redda former. Den ska då vara färdig och övad att
inträda när behov uppstår och inte panikinsättas, som
skedde den 11 september. Behovet av en nationell
krishanteringsfunktion inom Regeringskansliet står
ännu mera klart i dag.
Fru talman! En av totalförsvarets huvuduppgifter
är internationella krishanteringsinsatser. Förmågan
till internationella insatser har därför hög prioritet,
utan att den för den skull får tillåtas dominera.
De hot Sverige kan komma att stå inför i framti-
den kan inte bemötas på egen hand, utan måste av-
värjas i gemenskap med andra fria och demokratiska
stater. Den svenska säkerhetspolitiska doktrinen
"Sveriges militära alliansfrihet, syftande till att vårt
land ska kunna vara neutralt i händelse av krig i vårt
närområde" har spelat ut sin roll. Med vårt medlem-
skap i EU lämnade vi uttryckligen den traditionella
neutralitetspolitiken bakom oss. Som medlem i EU
kan Sverige aldrig stå neutralt inför en extern aggres-
sion mot något annat medlemsland i EU. Vår framti-
da säkerhet skapar vi tillsammans med andra fria och
demokratiska stater. Utvecklingen av EU:s gemen-
samma krishanteringskapacitet ska vara normgivande
för motsvarande utveckling i Sverige.
Optionen att samverka med Nato ska fördjupas,
för att så snart som möjligt leda till svenskt medlem-
skap. Nato utgör en omistlig del av de säkerhets-
strukturer som garanterar ett Europa i fred och demo-
krati.
Det finns dock ett oroväckande glapp mellan de
politiska deklarationerna och de faktiska handlingar-
na. Regeringens sätt att handskas med den svenska
försvarsmaktens kapacitet för internationella insatser
visar på såväl bristande engagemang som otillräckliga
insikter i vad som står på spel. De ökande kostnader-
na för internationella insatser får inte finansieras
genom nya besparingar i pågående förbandsverksam-
het inom landet - det är ohållbart. Likaså är det av
största vikt att regeringen på ett tydligt sätt redovisar
aktuella internationella insatser för riksdagen. Freds-
främjande truppinsatser bör därför förbli ett eget
anslag.
Fru talman! Försvarets personalförsörjningssys-
tem är i behov av nya reformer. Ett exempel är, som
bl.a. har påpekats av försvaret, att det finns ett behov
av att för ytterligare viss tid kunna tillgodogöra sig
viss specialistkompetens hos nyligen utbildade sol-
dater. Detta var också något som Personalförsörj-
ningsutredningen föreslog. Vi finner detta vara ett
utmärkt förslag att pröva. Vi föreslår ju också kon-
traktssoldater.
Folkpartiet liberalerna har länge förespråkat en
könsneutral värnplikt. Regeringens hänvisning till
små utbildningsvolymer, som ett skäl för att värn-
plikten inte ska omfatta även kvinnor, är en kapitula-
tion inför unkna attityder från svunna tider.
För det första: Försvaret behöver den kompetens
som kvinnorna besitter. För det andra: Att fullt ut
integrera kvinnorna i försvaret på exakt samma vill-
kor som männen är det enda sättet att verkningsfullt
ändra de attityder och förhållningssätt som i dag gör
att många inte känner sig välkomna i försvaret. För-
svaret behöver de bästa, oavsett kön.
Folkpartiet liberalerna trodde in i det längsta att
regeringen skulle komma med ett förslag till en ge-
nuin omställning av det svenska försvaret till ett för-
svar i takt med omvärlden och med den hotbild som i
dag råder. Vi blev besvikna. Vi hoppas nu att riksda-
gen ser det omöjliga och kraftlösa i regeringens pro-
position och nu vill göra gemensam sak med Folk-
partiet liberalerna och därigenom värna om ett vasst
och smalt försvar i Sverige i takt med tiden och Euro-
pasamarbetet.
Fru talman! Till sist ett par frågor till försvarsmi-
nistern eller Försvarsberedningens ordförande: Hur
demokratisk kommer nästa proposition i försvarsfrå-
gan att bli? Kommer en parlamentarisk beredning att
få se skrivningarna och förbereda den nya propositio-
nen som kommer? En samsyn bör ju anses vara vik-
tig i försvarspolitiken, eller är det bara Folkpartiet
som tycker så?