Fru talman! Vänsterpartiets inställning är att det
militära försvaret kan och ska minskas till förmån för
andra verksamheter. Den nu beslutade omriktningen
och reduceringen av det militära försvaret fram till
2004 är ett första steg på denna väg som vi har ställt
oss bakom. Det är bra att Sveriges försvar förändras
från ett invasionsförsvar till ett försvar som svarar
mot dagens hotbild och det nya läget i vår omvärld.
I motsats till Olle Lindström anser jag att försva-
ret ska anpassas till en ändrad hotbild. Försvaret har
inget egenvärde utan ska vara beroende av behovet.
I Försvarsberedningen rådde i princip enighet om
den nya hotbilden och det gynnsamma säkerhetspoli-
tiska läget. Vänsterpartiet anser att denna utveckling
också innebär att ytterligare reduceringar av det mi-
litära försvaret till förmån för förstärkningar inom det
civila samhället och infrastrukturen, men också till
andra för människor viktiga delar av samhället, både
är möjliga och nödvändiga.
Det är bra att vi nu är överens om att anpassning
inte bara innebär utökning utan också reducering av
Försvarsmaktens resurser. Denna breddning av an-
passningsdoktrinen måste också genomsyra Försvar-
smaktens planering i stort då en reducering naturligt-
vis fordrar förberedelser. Vänsterpartiet har krävt att
Försvarsmakten ska få i uppdrag att redovisa hur man
förbereder reduceringar av det militära försvaret och
vilka effekter detta ska ge.
En omställning från militär verksamhet till civil är
komplex och komplicerad. Det är vi mycket medvet-
na om, men likafullt är det nödvändigt för ett flexibelt
försvar anpassat till dagens och framtidens hotbilder.
Tyvärr fick vi inte med oss utskottet på det här kra-
vet, men vi kommer att försöka igen.
Regeringen skrev att det framgent kunde finnas
skäl att komplettera omvärldsexemplen inför framtida
inriktningsbeslut i de avseenden som föranleds av
förändringar i bl.a. den internationella politiska mil-
jön, samhällsförhållanden och utveckling av an-
greppsmetoder. Jag tycker att det är mycket bra att
utskottet har understrukit att omvärldsexempel måste
tas fram efter den nya hotbilden.
Regeringens förslag i denna proposition är mycket
begränsade. De viktiga frågorna, bl.a. om det civila
försvaret, kommer ju till våren.
Försvarsberedningens tydliga ställningstagande
för en helhetssyn som bör prägla samhällets hantering
av olika hot och risker under det vidgade säkerhets-
begreppet är en syn som i stort delas av Vänsterparti-
et. Men det är fortfarande ett långt steg till att plane-
ringen av samhällets resurser, praktiskt ekonomiskt
och i prioriteringar, anpassas till denna insikt.
Regeringens förslag i propositionen gav inte de
ansvariga civila myndigheterna det mandat och de
resurser som krävs för att i praktiken kunna genomfö-
ra ett effektivt säkerhets- och beredskapsarbete trots
uttalade ambitioner åt det här hållet. Beredskapsin-
vesteringar får endast användas för höjd beredskap
och för att förbereda Sverige för krig. Detta innebär
en låsning till krigsuppgifterna.
Denna begränsning innebär i praktiken att statliga
och kommunala myndigheter fortfarande inte får
planera för eller vidta förebyggande åtgärder med
stöd av de särskilda resurser som avsatts inom det
civila försvarets ekonomiska ram. För att myndighe-
terna ska kunna bli en del av ett krishanteringssystem
som omfattar och inkluderar de nya hoten måste det
civila försvarets ram kunna disponeras för alla de
uppgifter som det säkerhetspolitiska läget motiverar
såväl i fred som i krig. Denna brist i propositionen
gick vi emot. Utskottet delade denna vår syn och
begär nu att regeringen återkommer i vårpropositio-
nen med förslag till ändring, så att planeringsramen
också inkluderar svåra påfrestningar i fred. Detta är
mycket bra, tycker jag.
Förslaget att inrätta en ny myndighet för samord-
nande planeringsuppgifter för svåra påfrestningar i
fred och det civila försvaret ställer sig Vänsterpartiet
bakom. Vänsterpartiet ansåg dock att förslaget skulle
åter till riksdagen för beslut. I utskottet blev det majo-
ritet för att riksdagen ska besluta i frågan, och detta
hälsar jag med tillfredsställelse. Men vi ville också att
beslutet att lägga ned ÖCB skulle vänta tills denna
organisation var klar och man kände till funktionerna
i och omfattningen av den nya myndigheten. Detta
fick vi dock inte med oss utskottet på, vilket vi bekla-
gar.
Det är inte bara de ekonomiska resurserna som
måste anpassas till den nya krishanteringen och den
breddade hotbilden. Även inom utbildningen måste
det ske förändringar så att prioriteringar här också
motsvarar den verklighet som vi lever i. Det civila
samhällets robusthet, medvetenheten om förebyggan-
de åtgärder och civil krishantering internationellt
kräver nya kunskaper. Kunskapsbehovet finns också
inom kommuner och länsstyrelser, när det gäller såväl
kunskaper för att kunna besätta de tjänster som kom-
mer att behövas som vidareutbildning av befintlig
personal. Intresset för krishantering måste stimuleras,
och då måste vi också stimulera ungdomar att utbilda
sig inom detta område.
Rekryteringen här borde diskuteras och tas på
samma allvar som rekryteringen till det militära för-
svaret. Kunskapsområdena sårbarhet och säkerhet
behövs på högskolenivå, dels för det inhemska beho-
vet, dels för internationell förebyggande och civil
krishantering. Därför vill vi ha en utredning som
skulle klarlägga behoven och föreslå åtgärder men
som även skulle ta fram finansieringsmöjligheter för
denna satsning. Annars är det risk för att vi står med
en organisation som på papperet är bra men där per-
sonal med adekvat utbildning saknas.
Utskottet skriver att seminarier om hot och hotris-
ker och övningar är viktiga. Utskottet påpekar också
att planeringsmyndigheten ska få i uppdrag att sam-
ordna kompetensutvecklingen för det civila försvaret.
Detta är bra och viktiga åtgärder, men jag tror att man
måste ta ett större grepp i dessa frågor.
Fru talman! Regeringen föreslår i propositionen
att riksdagen ska upphäva sitt beslut vad gäller att
placera OPIL, den operativa insatsledningen, i Tä-
by/Näsbypark. Vänsterpartiet har definitivt inget att
invända mot detta förslag. När beslutet om denna
placering togs förordade Vänsterpartiet att de taktiska
kommandona för flyget, marinen och armén borde
utlokaliseras till andra delar av landet än Mälarområ-
det, detta på grund av den koncentration av höga
militära tjänster till just detta område samtidigt som
75-80 % av verksamhetens övriga personal finns ute i
landet.
Den motivering för upphävande av beslutet som
regeringen framfört stärker ytterligare Vänsterpartiets
uppfattning att högre militära tjänster ska utlokalise-
ras.
Försvarsutskottet säger nu i motsats till regering-
ens förslag att det inte längre bör krävas en samlad
lokalisering av den operativa insatsledningen, utan
regeringen kan överväga alternativ med en delad
lokalisering, alltså öppna för denna lösning. Jag tyck-
er att det är alldeles utomordentligt bra, och jag hop-
pas verkligen att regeringen tar detta ad notam. Dels
skulle det minska sårbarheten, dels och framför allt
skulle det ge möjligheter för officerare att göra karriär
utan att flytta till Stockholmsområdet eller Mälarda-
len. Det är en bra personalpolitik och den är nödvän-
dig för rekryteringen. Det är min bestämda uppfatt-
ning i frågan.
Fru talman! Jag står bakom de tre reservationer
som vi har framlagt, men för tids vinnande yrkar jag
bifall bara till reservationerna 5 och 17.