Fru talman! Den proposition som ligger till grund
för det betänkande vi debatterar här i kväll bär nam-
net Fortsatt förnyelse av totalförsvaret, som också
Olle Lindström nämnde. Det är ett logiskt och väl valt
namn. Med fasthet och substans fortsätter nu omställ-
ningen av vårt försvar, bort från det stora och stela
invasionsförsvaret, mot ett rörligt insatsförsvar och
ett robust samhällsförsvar.
Det sker inte genom några snabba ogenomtänkta
Alexanderhugg. Tvärtom har stor möda ägnats åt
samtal, analys och diskussion. Det har varit värdefullt
och märks kanske också tydligast när man läser de
olika partiernas reservationer. Det står klart att det
bland riksdagens partier i dag råder en stor samstäm-
mighet om behovet av denna förändring.
Många av slutsatserna har vuxit fram i bred sam-
verkan och i en logisk process mellan partier, myn-
digheter och enskilda utredare. Mycket av grunden
har lagts i Försvarsberedningens två senaste rappor-
ter. Sårbarhets- och säkerhetsutredningen och dess
utredare Åke Petersson konkretiserade, regeringen
formade propositionen, riksdagen fortsatte samtalet i
arbetet med vårt betänkande. I dag står vi här i kam-
maren, och till våren följer fortsättningen när flera
viktiga frågor återkommer för fortsatt behandling.
Det är en mogen och genomtänkt hantering av svåra
frågor. Det är inget hastverk. Det är inget slarv. Det
är genomtänkt, och resultatet blir också därefter.
Fru talman! Betänkandet präglas naturligtvis till
stora delar av terrorattacken mot USA. Även om de
flesta av slutsatserna redan var dragna månader och år
före den 11 september, blev allt just den dagen så
mycket tydligare, så konkretare och så mycket mer
aktuellt.
Terrorattackerna mot USA visar att de allvarli-
gaste hoten mot demokratiska stater i dag finns i
skärningspunkten mellan avancerad kriminalitet och
krig. Vår urgamla och lagbundna indelning i krig och
fred är därför inte längre giltig. Precis som i USA kan
attacker ske i ett läge som vi uppfattar som djupaste
fredstid. Målet är inte vårt geografiska territorium
utan värden i vårt land; politiska, tekniska eller eko-
nomiska. Det är en ny verklighet där nationalstaternas
tidigare maktmonopol definitivt är brutet.
Borta är 91:an Karlsson som utrustad med kikare
spanar efter främmande fartyg på Östersjön. Borta är
30-talets armébrigader som man mot man skulle möta
ryssen i slag på Vikbolandet och i norra Sverige.
Borta är det fasta kustartilleriet som gjutet i betong på
skärgårdens klippor skulle möta de ryska landstig-
ningsfartygen. I dess ställe kommer nu det nya. Det är
en omställning som egentligen bara har påbörjats, för
det handlar inte längre om att hela landet ska försva-
ras. Vi drar konsekvenserna av att det är landets hel-
het som ska försvaras, vilket är en vidare uppgift men
inte nödvändigtvis innebär försvar av det geografiska
territoriet.
Det råder ingen tvekan om att det är det moderna
samhällets sårbarhet som är vår främsta säkerhetspo-
litiska utmaning.
Terrorgrupper kan i dag via attacker mot IT-
system, elförsörjning, telekommunikationer och eko-
nomiska system nå samma effekt som det tidigare
behövdes militära maktmedel för att uppnå. Den
skarpa åtskillnaden mellan krig och fred, där dessa
företeelser hade olika innebörd, hot och åtgärder,
håller på att upplösas. Mycket lite skiljer i förödelse
om stora delar av södra Manhattan slås ut av en missil
från ett fientligt land eller om ödeläggelsen uppnås
med ett kapat civilt flygplan där den fyllda bränsle-
tanken utgör sprängämnet.
Juridiskt-tekniskt har USA inte varit i krig sedan
1945. Det som därefter har hänt i bl.a. Korea, Viet-
nam, Kuwait och nu i Afghanistan har haft andra
juridiska definitioner. Termen krig har därför i dag en
annan innebörd än tidigare, vilket också kommer att
få konsekvenser för utformandet av vårt eget lands
totalförsvar.
I propositionen förs flera betydelsefulla resone-
mang om just detta. Regeringen skriver: "Nuvarande
former för planering främjar inte en rationell avväg-
ning av resurser mellan satsningar som avser svåra
påfrestningar på samhället i fred och satsningar som
mer specifikt avser kriget. Detta leder till att samhäl-
let kan komma att ha en otillräcklig förmåga att han-
tera krissituationer som i svårighetsgrad ligger mellan
normala påfrestningar på samhället och väpnat an-
grepp."
På annan plats i propositionen skriver regeringen:
"Det krävs därför en utvecklad struktur för samord-
ning och gemensam hantering av tvärsektoriella hot.
Samhällets resurser för hantering av olika kriser skall
utnyttjas på ett rationellt sätt genom en konsekvent
tillämpad helhetssyn på samhällets hantering av olika
hot."
Detta är viktiga slutsatser. Det har inte alltid varit
självklara slutsatser - långt därifrån. Men nu samlar
dessa slutsatser en bred politisk enighet.
Försvarsutskottet skriver i betänkandet att terro-
rattacken mot USA belyste med skrämmande klarhet
att hoten mot folk och länder ändrat karaktär. Ut-
skottet fortsätter: "Utskottet delar regeringens upp-
fattning att samhällets robusthet, vår förmåga att
hantera olika former av kriser och en grundläggande
försvarsförmåga sammantaget utgör en helhet som
den framtida försvarsplaneringen bör utgå ifrån."
Det är en betydelsefull grund som riksdagens par-
tier gemensamt och i enighet lagt för den fortsatta
förnyelsen av vårt totalförsvar.
Fru talman! Det mesta sker i mycket stort samför-
stånd. Men naturligtvis kan inte Olle Lindströms
förtjänstfulla anförande inledningsvis få passera all-
deles obemärkt. Det förtjänar att kommenteras något.
Det sorgliga i allt detta är att moderaterna är fångade i
en närmast tomt skramlande politisk retorik. Man har
fångats i retoriken att ständigt upprepa: Mer pengar,
mer resurser till det gamla!
Man välkomnar varmt, ärligt och hjärtligt För-
svarsberedningens slutsatser men tycker tydligen att
det politiska priset är för högt för att själva sitta med i
samtalen. Jag tror inte ens längre att moderaterna
förstår motiven för denna självvalda isolering.
Det finns också i partiets reservationer, och i mo-
tionerna som ibland, sorgligt att säga, är ganska slar-
vigt författade, flera mycket märkliga slutsatser som
visar att partiet har valt att mäla sig ur och isolera sig.
Opportunismen har genomgående ställts först, och det
är sorgligt.
På s. 3 i den egna motionen skriver man:
"omvandlingen mot ett mindre och verkligt insatsbe-
rett försvar måste fortsätta". Detta nämnde också Olle
Lindström i debatten. Det är riktigt. Det är ju en kor-
rekt slutsats. Jag delar den fullt och fast. Men hur
hade denna omvandling varit möjlig om Moderaterna
hade fått behålla samtliga de förband som man ansåg
borde behållas vid det förra beslutet? Hade det över
huvud taget gått att genomföra någon sådan omvand-
ling om vi hade haft kvar samtliga de förband som ni
röstade nej till att de skulle läggas ned?
Svaret på den frågan vet alla i kammaren och i
svenska folket som helhet. Det hade inte varit möjligt.
Det är en ekonomisk omöjlighet. Inte ens med för-
dubblade försvarsanslag hade det i rimlighetens namn
varit möjligt att åstadkomma detta.
Det är sorgligt att konstatera att moderaterna väl-
jer att isolera sig och upprepa: Mer pengar till gamla
strukturer! Ni vet vad som är nödvändigt att genom-
föra. Ni skriver det i era egna partimotioner. Men ni
orkar inte leverera det i riksdagens kammare. Detta är
beklagligt när det handlar om riksdagens näst största
politiska parti. De är fast i en gammal politisk retorik.
En annan mycket märklig och faktiskt ganska in-
tressant formulering i den moderata motionen är "ett
starkare försvar ger ett stöd för politiska agerande i
Östersjöområdet." Det tycker jag är en spännande
mening. Den förtjänar att utvecklas här i kammaren.
Vilket politiska agerande byggt på vapenmakt i Ös-
tersjöområdet har Olle Lindström tänkt sig? Jag tror
att många väntar på den redovisningen.
Fru talman! Låt mig avslutningsvis ge några av de
viktigaste ställningstaganden som utskottet gör i detta
betänkande.
· Först och främst: Utskottet tillstyrker att Översty-
relsen för civil beredskap läggs ned den 30 juni
nästa år och att funktionsindelningen inom det ci-
vila försvaret upphör.
· Utskottet understryker det angelägna i arbetet med
att ökade resurser satsas på sårbarhetsreducerande
åtgärder inom samhällsviktiga system. Utskottet
ställer sig nu liksom tidigare positivt till att en re-
gional försöksverksamhet med en permanent
samgruppering av ledningsresurser genomförs på
Gotland.
· Ledningsbehovet ska utgå från de nya uppgifter-
na. Fred, krigsfara och krig ska ledningsmässigt
inte längre ses som åtskilda tillstånd.
· Ledningsorganisationen ska utformas så att den
möjliggör en effektiv samverkan mellan totalför-
svarets olika delar.
· Utskottet delar regeringens uppfattning om beho-
vet av områdesansvar och om att detta bör ske på
tre nivåer i samhället: nationell, regional och lo-
kal.
· Avslutningsvis: När det gäller krishantering på
nationell nivå betonar ett enigt utskott behovet av
kompetens och av ett aktuellt regelverk som är
anpassat till och täcker in de kriser som ska kunna
hanteras.
Fru talman! Detta är en viktig proposition och ett
mycket viktigt betänkande från utskottet. Det har inte
tilldelats samma mediala uppmärksamhet som olika
grundorganisationsfrågor ibland brukar tilldra sig. Nu
är ju inte nyhetsinslag och tidningsurklipp den bästa
värdemätaren på betydelse av beslut. Vi behandlar i
dag ett betänkande som lägger en bra grund för en
fortsatt och nödvändig förnyelse av totalförsvaret. I
de stora och principiella frågorna sker detta i stor
politisk enighet, vilket är ett av många uttryck för
betydelsen av det som nu sker. Jag yrkar bifall till
förslaget i betänkandet.