Fru talman! Inledningsvis yrkar jag bifall till re-
servationerna nr 1 och nr 20.
Dagen den 11 september 2001 har nämnts många
gånger här i kammaren. Den dagen visade tydligt hur
skört och sårbart vårt samhälle är.
Jag skulle redan i inledningen vilja ställa en fråga
till försvarsministern.
Utskottet säger i det betänkande vi nu diskuterar
att det bör utvecklas kompletterande omvärldsexem-
pel som belyser den förändrade hotbild som ska aktu-
aliseras efter terrorattacken i USA den 11 september
2001.
Ja, det är väl bra i och för sig att ta fram en kata-
log på hotbilder. Men min fråga till försvarsministern
är hur man kan skydda sig mot sådana handlingar i
Sverige som de i USA den 11 september. Går det
över huvud taget med det försvar inklusive den spa-
ningsverksamhet och underrättelsetjänst som vi har i
dag? Och vem kan i dag ge ordern om att ett passage-
rarplan som är på väg att flyga in i t.ex. Barsebäck
ska skjutas ned?
Med terroristattacken mot World Trade Center
och Pentagon fick begrepp som Homeland Defense,
assymetrisk krigföring och RMA, Revolution in Mi-
litary Affairs, plötsligt en påtaglig innebörd inte bara
för säkerhetspolitiska forskare, strateger och visionära
militära planerare utomlands och här hemma, utan
också för oss politiker och för kvinnan och mannen
på gatan.
Ett assymetriskt hot, t.ex. i form av en terroristat-
tack, påverkar hela vårt moderna samhälle. Den tidi-
gare distinkta skillnaden mellan krig och fred har
ersatts av en glidande gråskala. Hoten mot vårt sam-
hälle är inte längre uttalat militära, utan påverkar hela
samhället. Detta ställer därför helt nya krav också på
den civila delen av vårt totalförsvar.
Man kan då fråga sig hur Sverige kan försvara sig
och förhindra ett angrepp från en aktör som väljer ett
annat slagfält än det militära. Samhällets beredskap
måste nu ta sin utgångspunkt i de allt suddigare grän-
serna mellan civila och militära hot och kunna möta
nya typer av assymetriska hot, där okonventionella
metoder och vapen används.
Fru talman! Vi står inför en ny situation, och det
är dags att omvärdera hotbilden.
Det är också angeläget att de olika beredskapsgra-
derna ses över och anpassas till den nya situation som
även vårt land har hamnat i efter den 11 september.
Kristdemokraternas uppfattning är att det civila
försvarets förmåga framför allt måste vara grundat på
ett stabilt och flexibelt samhälle för att kunna möta
olika slags störningar. Sedan måste det civila försva-
rets grundförmåga kompletteras genom i förväg pla-
nerade särskilda beredskapsåtgärder. Hitintills plane-
ras sådana åtgärder i första hand med tanke på ett
traditionellt väpnat angrepp mot landet. Detta är yt-
terligare en anledning att omvärdera hotbilden då vi
ju lever i ett oerhört sårbart samhälle.
Exempelvis innebär samhällets ökade användning
och beroende av elförsörjning, telekommunikationer
och informationsförsörjning att svåra störningar på
dessa områden snabbt kan få allvarliga konsekvenser
för samhällets möjligheter att över huvud taget funge-
ra. Den tekniska infrastrukturens brister och förtjäns-
ter kan därför i ökad utsträckning sätta gränser för det
civila försvarets och därmed också totalförsvarets
förmåga att fungera fullt ut.
Ju bättre förmåga samhället har att klara fredstida
påfrestningar, desto större är möjligheterna att ha en
fullgod beredskap om så skulle behövas. Samhällets
grundförmåga i fred måste stärkas då sårbarheten
inom el- och telesystemen är hög eller, med andra
ord, el- och telesystemen måste stärkas så att de kan
stå emot svåra påfrestningar.
Vi kristdemokrater anser att de nya säkerhetspoli-
tiska hoten i form av bl.a. terrorism måste tas på fullt
allvar av alla öppna och därmed sårbara demokratiska
stater. Även om vi inte kan ha en fullt täckande be-
redskap mot rena självmordsattacker, är det mycket
angeläget att totalförsvarets och samhällets beredskap
mot olika former av terrorattacker med okonventio-
nella metoder och vapen stärks. Vi kräver därför en
grundläggande analys av de nya hotens konsekvenser
för civilbefolkningen, hur civilbefolkningen kan
skyddas och engageras för att samhället ska fungera i
krissituationer.
Fru talman! Jag vill också betona att vårt lands
sårbarhet och säkerhet inte bara handlar om att motstå
militär invasion eller terroristverksamhet. Det handlar
också om den skörhet och sårbarhet som finns i den
infrastruktur som vi har byggt upp och som vi dagli-
gen använder. Jag tänker på de situationer då männi-
skor har blivit utan ström i flera dagar och veckor
mitt i kalla vintern. Jag tänker på översvämningarna i
Värmland, Dalsland, Dalarna och på många håll i
Norrland m.m.
Vi kristdemokrater anser sammanfattningsvis att
det civila försvarets grundförmåga vilar på samhällets
fredstida och normala styrka och kraft, insatsbered-
skap och lednings- och handlingsförmåga. Ju sämre
förmåga samhället har att klara fredstida påfrestning-
ar, desto fler åtgärder måste man ta itu med för att
uppfylla de krav som ett eventuellt väpnat angrepp,
inklusive terroristangrepp, ställer. Trots att hotbilden
inte längre är densamma, måste det ändå finnas en
grundberedskap för snabba militära insatser.
Fru talman! Vi har ingen avvikande uppfattning
gällande utskottets beskrivning av att ett system med
kortare försvarsbeslutsperioder bidrar till en fortlö-
pande politisk prövning av det säkerhetspolitiska
läget och dess konsekvenser för totalförsvarets bered-
skap, omfattning, utveckling och förnyelse. Jag cite-
rar: "Därmed skapas det således förutsättningar för att
med kortare tidsintervaller än tidigare besluta om ny
inriktning av försvarspolitiken, om detta anses moti-
verat." Det säger majoriteten i utskottet, och vi in-
stämmer i det.
Men ingen kan förneka att det när det gäller för-
svaret i vissa fall bedrivs ett politiskt spel på hög nivå
som kraftfullt kan och måste ifrågasättas. Därför kan
man undra hur verkningsfull den politiska prövningen
är.
Ursäkta mitt något pessimistiska uttalande, fru
talman, men jag har under den här valperioden sett
och varit med om så mycket av bypolitik på denna
riksnivå att jag blivit starkt oroad av att just det sak-
nas som utskottet vill framhålla, nämligen helheten
och en tung politisk prövning.
Det här talar för betydelsen av att regeringen en
gång för alla tar ett krafttag för att komma till rätta
med de strukturella brister som präglar försvarsbe-
slutsprocessen. Om detta inte sker, kommer vi stän-
digt att få se nya budgetöverskridanden med åtföljan-
de nya ad hoc-lösningar på uppkomna problem. Där-
med spelar det ingen roll hur långa eller hur korta
försvarsbeslutsperioderna är.
Vi kristdemokrater anser således att kortare för-
svarsbeslutsperioder, såsom nu har blivit modellen, i
grunden är bra. De passar väl samman med en dyna-
misk tid då säkerhetspolitiska samarbetsmodeller
omprövas och nya utvecklas, samtidigt som hotbilden
ännu inte har blivit riktigt fast i kanterna. Men en
osäker omvärld, präglad av snabba förändringar,
kräver i än större utsträckning än tidigare att spelreg-
lerna i beslutsprocessen är tydliga och spårbara ge-
nom hela processen - alltså också när förslagen når
riksdagen.
Fru talman! Internationella insatser är numera en
högt prioriterad uppgift för Försvarsmakten. Riksda-
gen har tidigare understrukit det. Målet för det militä-
ra försvaret är att alltfler förbandstyper ska få förmå-
ga, kunskap och utbildning för att delta i sådana in-
satser. Det här har vi kristdemokrater inget att invän-
da emot. Vi ser det som en både humanitär och sä-
kerhetspolitisk angelägenhet.
I det internationella arbetet anser vi att förmågan
att samverka med andra länder måste utvecklas och
breddas. Särskilt viktigt är det med fredsfrämjande
operationer, katastrof- och flyktinghjälp, flexibilitet
och möjligheter till snabba insatser.
På längre sikt ser vi ett utökat internationellt sam-
arbete som en förutsättning för att kunna freda oss
mot en eventuell invasion. Ett öppet och nära samar-
bete med Nato anser vi också är och bör vara en del
av svensk säkerhetspolitik. Därmed inte sagt att vi
ska gå med i Nato, inte nu i alla fall.
Vi anser också att Sveriges framtida säkerhet
måste tryggas tillsammans med andra fria stater i
Europa.
Vi anser även att resurser måste avsättas som le-
der till att Sverige kan avdela förband från alla för-
svarsgrenar till internationella operationer och upp-
gifter.
Riksdagens beslut år 2000 innebar att alla operati-
va insatsförband på sikt skulle kunna användas för
internationell verksamhet. Kristdemokraterna anser
därför att denna inriktning för ökad interoperabilitet
ska fastläggas i en konkret målsättning så att vi vet
vad den står för.
Fru talman! Det som oroar oss kristdemokrater är
att det finns ett glapp mellan de politiska deklaratio-
nerna och de faktiska resurserna. I flera avseenden
saknar EU resurser för att operera självständigt. När
det gäller strategiska transportresurser, lednings-
strukturer och underrättelsesystem är det önskvärt att
Europa inte är helt beroende av andra utanför Europa.
Dessutom är frågan om medlemsstaterna med da-
gens försvarsanslag helt kan leva upp till EU:s utfäs-
telser. Sverige har t.ex. en mycket hög profil i kapa-
citetsuppbyggnaden, samtidigt som man på hemma-
plan genomför den största nedrustningen i modern
tid. Trängda av allt hårdare sparkrav tvingas vårt
försvar i dag ofta till svåra eller omöjliga målkon-
flikter. Det är i längden ohållbart att de ökande kost-
naderna för krishantering ska täckas av nya bespa-
ringar i verksamheten här hemma i Sverige inom en
redan ansträngd ram.
Kristdemokraterna anser att försvarsbudgeten
måste få en tydligare uppdelning mellan internatio-
nella insatser, krishantering och Försvarsmaktens
andra uppgifter.
Fru talman! Det europeiska samarbetet är i grun-
den ett fredsprojekt. Få av oss kan väl tro att något
av de länder som i dag är medlemmar i EU skulle
kunna vilja ta till våld mot en annan stat som tillhör
EU. Av bl.a. den anledningen är det oerhört angeläget
att EU:s östutvidgning påskyndas. Med den pågående
östutvidgningen finns möjligheter att upprätta ett enat
och fredligt Europa. Det är också viktigt att de
"bråkiga" länderna på Balkan kan ges moroten ett
medlemskap i EU så fort länderna har stabiliserats
och uppfyller fastställda krav för medlemskap.
Många företrädare för dessa länder önskar hett en
sådan morot.
Till sist några ord från verkligheten: Jag har haft
möjlighet att befinna mig i minerat land. Den första
erfarenheten i detta sammanhang gällde Afghanistan
för några år sedan. Man talade om för oss att de stora
åkrar och den ängsmark som vi såg vid vissa platser
var minerade områden. Det var en obehaglig känsla,
särskilt som vi såg att får och getter gick och betade
där vallade av en kvinna. Man talade om för oss att
fåren och getterna många gånger användes just som
minröjare. Självklart var vi extra försiktiga när vi
klev ut i naturen för att besiktiga något illa medfaret
f.d. boningshus. Jag måste erkänna att jag tittade
extra noga på var jag satte ned foten.
Den andra gången var i Bosnien strax efter kriget
och Daytonöverenskommelsen. Stora skogsområden
var avspärrade och försedda med skyltar med min-
varning. Den tredje gången var i Kosovo. Det var
strax efter kriget och de kosovoalbanska flyktingarnas
hemkomst till sitt land. Jag hade blivit tillsagd hem-
ifrån att bara gå mitt i vägen och inte ta några sned-
steg ute i naturen. Jag måste erkänna att jag var rädd
nästan varenda gång jag satte ned foten.
Den fjärde gången var bara för ett par veckor se-
dan, när jag var valövervakare i Kosovo. Vid intro-
duktionen blev vi ordentligt uppskrämda, men samti-
digt också uppmuntrade över att se en karta som
visade att snart nästan hela Kosovo är tömt på land-
och personminor. Minvapnet är förskräckligt efter-
som det gör människor till invalider för resten av sina
liv. Framför allt barn som har bråttom och är nyfikna
är dyrbara offer för detta vapen.
Det är oerhört angeläget att Sverige fördjupar sitt
engagemang för minröjning och att de oklarheter som
finns gällande rollfördelningen mellan olika aktörer
reds ut. Sveriges kunskaper och internationella enga-
gemang behövs på det området.
Fru talman! Den ändrade hotbilden har inte givit
vårt land och vårt försvar färre och lättare uppgifter.
Många av världens länder väntar på våra insatser.