Fru talman! Vi lyssnade tidigare till ledamoten
och Erling Wälivaaras partikamrat Margareta
Viklund som anförde att det tidigare försvarsbeslutet
byggde alldeles för mycket på bypolitiskt tänkande
och olika politiska uppgörelser som var svåra att se
konsekvenserna av och orsakerna till.
Därför förefaller det något märkligt när nu Wäli-
vaara, som företräder samma parti, hävdar att riksda-
gen ska besluta i detalj var alla olika helikoptrar och
t.o.m. deras olika vikter - medeltunga, tunga och lätta
- exakt ska placeras runtom i landet. Det är väl en
politisk detaljstyrning som nästan gränsar till det
absurda.
Försvarsutskottet skriver: Det bör ankomma på
ansvarig myndighet och inte på riksdagen att besluta
om var enskilda helikoptrar ska baseras för att upp-
fylla kraven på beredskap m.m.
Därmed blir det professionen som fattar beslutet,
och inte eventuella bypolitiker. Jag tycker själv att det
känns ganska konsekvent.
Jag vill också passa på att läsa upp vad som står i
propositionen på s. 158. Det har förekommit en del
tidningsartiklar, inte minst på västkusten, om heli-
koptrarna på Säve.
Det står: Regeringen föreslår därför inga föränd-
ringar i lokaliseringen av verksamheten eller base-
ringen av helikoptrar. Verksamheten ska därför lik-
som hittills genomföras vid verksamhetsorterna Lin-
köping-Malmen, Haninge-Berga, Ronneby-Kallinge,
Boden och Göteborg-Säve.
Jag tror att det är viktigt att få detta anfört, med
tanke på att valrörelsen tydligen har startat på väst-
kusten och med anledning av en artikel i Göteborgs-
Posten i dag. Därför har detta förtydligande ett visst
värde.
Vi tycker som sagt var att placeringen av heli-
koptrar av olika vikt ska avgöras av professionen -
myndigheten - och inte av sammansättningen i det
svenska parlamentet.