Fru talman! Jag är glad över att försvarsministern
nu har tagit tag i organisationsfrågan i högkvarteret
och att OPIL också får en lösning snarast. Det tycker
jag är positivt.
Sedan är jag inte riktigt säker på vad försvarsmi-
nistern menar när han säger att Moderaterna skulle
hålla sig kvar vid ett invasionsförsvar. På s. 3 i vår
försvarsmotion står det alldeles tydligt vad vi tycker i
den frågan. Det är precis tvärtom mot hur jag uppfat-
tade att försvarsministern uttryckte sig.
Det finns en annan sak som jag skulle vilja fråga
om. Det har med förtroendet i Försvarsmakten att
göra som jag tog upp i mitt inledningsanförande. När
man är ute och träffar officerare och värnpliktiga ute
på förbanden får man veta att mot bakgrund av det
som har hänt - och jag behöver inte upprepa det - har
man inte resurser att utföra en utbildning på rätt nivå.
Detta är destruktivt för de allra flesta anställda. Frå-
gan är ju: Hur ska man kunna komma till rätta med
detta?
När den nye ÖB:n tillträdde sade jag här i en de-
batt i kammaren att det är stor och grannlaga uppgift
för den nya överbefälhavaren att nu skapa förtroende.
Det var redan då på väg åt fel håll, och det är än värre
i dag. Min fråga till försvarsministern är: Ser inte
försvarsministern det här som ett stort problem?
Måste man inte ta krafttag i den här frågan för att
försöka få en arbetsmiljö och en kår av anställda på
alla nivåer så att man verkligen kan klara av sin upp-
gift att utbilda för en insatsorganisation?